Page 83 - Våra rötter

RAÄ 45 Hytt- och hammarområde; bestående av 1 hammarruin, 4 slaggvarp (1 med hammarslagg och 3 med masugnsslagg), 2 områden med spår efter malmupplag. 1 dammvall, 1 brofundament, 1 såglämning, 1 husgrund och 1 källargrund. RAÄ 45 utgörs av ett större område omfattande både Hästbäcks och Långsjö bys hyttor. Ovan redovisas bara de lämningar som inom RAÄ ligger väster om bäcken, i Hästbäcks by. Några rester av hyttan har inte kunnat lokaliseras, då den sannolikt ligger under såglämningen. Hammar-området är dock inte stört av senare aktiviteter.

RAÄ 174 Dammvall som sannolikt hört till Hästbäcks hytta RAÄ 43.

Lantmäteriakter: 1699 Geometrisk avmätning T23 8:1, 1777-79 och 1881 Storskifte, delning av Västra Tredingen T23 8.2, 1790 Storskifte över hytt- och smedjebacke T23 8:3, 1792 Storskifte av nr 2, T23 8:4, 1797-1804 avmätning T23 16:1, 1831 Delning av hytt- och smedjebacke T23 8:5, 1832 Laga skifte T23 16:1, 1840-45 Laga skifte T23 8:7

Historiska uppgifter: 1460 Haesbaekkae, äldsta belägg (OAU). 1539 Hytta upptagen i redovisningen för uppbörden av årlig ränta. 1625-1637 Ytterliggare en hytta anläggs 1625. 1637 finns dock bara en hytta kvar (Turén 1975:112). 1632 Stångjärnshammare anläggs. 1851 Hammarsmedjan tas ur bruk. 1864 Hyttan nedblåses sista gången (Eriksson,1955:334).

Kommentarer: Lantmäteriakterna utvisar ingen annan plats för Hästbäcks hytta än den vid Landforsen. RAÄ 43 bör således vara äldre än 1699. En kort tid före 1637 fanns två hyttor i byn. Turén (1975) har tolkat detta som att det är nu som Hästbäcks hytta vid Landforsen anläggs. Efter 1637 finns bara en hytta kvar och detta skulle vara den vid Landforsen. Trots den förstörelse hyttplatsen, RAÄ 43, varit utsatt för, har den ett stort preparatsvärde, då hyttans anläggninstid är okänd och den överges tidigt, sannolikt under 1600-talet. På lantmäteriakterna från år 1699 och framåt ligger Hästbäcks hytta vid Landforsen, liksom hammaren, placerad på ungeför samma plats som den idag synliga hammarruinen RAÄ 45).

”Bergsmännen i Hästbäcken hade redan vid slutet av medeltiden anlagt en hytta. Gamla Hästbäck – vid Hästbäcken strax söder om byn. Den flyttades i slutet av 1620-talet till Landforsen i Svartån – Nya Hästbäck. Ungefär vid samma tid anlade de också Hästbäcks övre hammare och Hästbäcks nedre hammare på samma ställe.

Strax nedströms anlades 1632 en hytta, den som kom att kallas Landforsens hytta. Verksamheten vid Landforsen växte med tiden ut till ett litet bruk som dock successivt upphörde. Anders Ahlbom ägare från 1717 till 1723 av (Hög)Forss köpte Hästbäcks nedre hammare. Redan 1767 slutade driften vid Hästbäcks nedre hammare. Den övre hammaren såldes på 1820-talet till Fagersta Bruk och döptes då om till Landforsens hammare, men lades ned efter en tid. Landforsens hytta byggdes om 1785 och är nu byggnadsminne efter att verksamheten där upphörde i början av 1800-talet. Nya Hästbäckens hytta såldes 1829 av bergsmännen till Salomon von Stockenström på Fagersta Bruk. Den lades ned 1864. Landforsens gård, som låg nordost om Landforsens hytta revs 1850 och ersattes med en herrgårdsbyggnad lite närmare ån. Den revs i sin tur på 1960-talet av dåvarande ägaren Avesta Järnverk.” Ur Hörnsjöfors bruk och Västerfärnebo.

Hästbäcks Hammarverk, ligger ½ mil ifrån Högforss söder ut wid stora wägen, som kommer ifrån Färnebo och går up åt Norberg: Detta bruk består av 2 Hamrar och 2 Härdar, år 1632 uppbygde, och år 1689 den 1 Junii bibehåldne: Wid den öfra Hammaren, hwilken tilkommer några Bärgsmän, är Hammarskatten 15 Lispund och wid den nedra Hammaren, som är Herr Brukspatron Adolph Ternstens, tillika med Hyttan, hwilken här ligger och kallas Landforssbacken, betales Hammarskatt till 10 Lispund. Stångjärnet föres härifrån landsvägen åt Västerås, och lika så ifrån dessa efterföljande bruk här i socknen.

På sin väg från källorna i Norbergs gruvbygd till utloppet i Mälaren bildar Svartån halvannan kilometer söder om Karbenningby en långsträckt fors, kallad Landforsen. I gången tid, då bergslagsbonden ännu sysslade med järnframställning, var det liv och rörelse vid denna fors. I dag ligger den undanskymd och obeaktad både av bygdens folk och främlingen, som mer tillfälligt färdas vägen förbi. Där det förr arbetades hårt i hyttor och hamrar och människor kom och gick dagen lång, där finner man nu blott ett vildvuxet, sällan besökt ingenmansland. Hyttornas och hamrarnas tid vid Landforsen varade från början av 1600-talet till mitten av 1800-talet.

Landforsen når man enklast genom att begagna den avtagsväg som från landsvägen Norberg-Västerås strax öster om Hästbäcks by leder till Långsjö by. Från vägskälet är det endast ett kort stycke fram till forsen. Väl där står man på en av de två hyttbackar som fanns vid forsen nämligen Hästbäcks hyttbacke, på vilken det också fanns en stångjärnssmedja. På åns motsatta sida och något nedströms Hästbäcks hyttbacke låg Landfors hytta och en invid densamma belägen smedja.

Hästbäcks hyttbacke låg ej inom byns egen rågång utan utgjorde en intaga som bergsmän i Hästbäck gjort på mark, hörande till grannhemmanet Landsforsbacken. Landfors hyttbacke låg inom Långsjö bys rågång på mark som hörde till ett hemman kallat Bengtsbo eller Landforsen. Dess anläggningar hade anlagts av bergsmän i Långsjö by.

Hytt- och smedjebackarnas bebyggelse har givetvis under årens lopp undergått många förändringar. Uttjänta hus och andra hårt slitna anordningar har ersatts av nya, som kanske även har fått ändrat läge. Hyttorna, som var utsatta för särskilt hårda påfrestningar och som därför allt emellanåt måste rustas eller ombygges, synes – emellertid – liksom smedjorna – ha blivit kvar på de platser, där de ursprungligen uppfördes och eftersom hyttorna utgjorde bebyggelsens kärna torde den ursprungliga byggnadsplanen i stort sett ha bibehållits århundradena igenom. Hur områdena tedde sig då anläggningarna senast var i bruk, framgår av kartskissen föregående sida.

Överst på kartskissen syns en genom uppdämning av ån bildad vattensamling, kallad Hästbäcks hytt- och smedjedamm. Vid utloppet av detta vattenmagasin delar sig ån i två grenar. Den västra grenen, vid vilken Hästbäcksverken låg, var huvudfåra och den östra, som några tiotal meter längre ned förenade sig med huvudfåran, avbördade överflödsvattnet. Bägge grenarna avgränsades mot vattenmagasinet av stendammar. Ett fåtal meter nedom dämmet över vänstra fåran låg Hästbäcks stångjärnssmedja och några tiotal meter längre ned i huvudfåran Häsbäcks hytta. Smedjan var en rymlig byggnad, uppförd av sten och slagg och täckt tak av tegel. Av denna byggnad står ännu rester av två gavlar kvar, väl synliga från landsvägsbron som strax nedanför smedjan leder fram över ån.

Stendammen över huvudfåran är, trots att den i drygt etthundra år legat utan underhåll, ganska väl bibehållen. Den har två öppningar, en för driftsvatten till hammaren och dess blästerverk, vilka drevs med underfallshjul, och en för driftsvatten till hyttans längre ned belägna blästerverk, vars vattenhjul gick med överfall. Man får tänka sig att vattnet till hyttans blåsverk leddes fram i en på bockar vilande träränna.

Hästbäcks hytta, vars grundmurar till större delen är bibehållna, var en mulltimmerhytta av samma skapnad som Landfors hytta. Där hyttbyggnaden låg, är ån djupt nedskuren, och på den ovanför varande strandbrinken utbredde sig den egentliga hyttbacken. Från hyttbackens övre plan ledde till hyttans krön en träbro. Den så kallade malmbryggan, på vilken malm, kol och kalk kärrades in till hyttpipan.

I anslutning till hyttan och smedjan fanns – inrymda i mindre byggnader – blästerverk och malmkrossar, de senare benämnda bokningshammare, och i sluttningen ovanför hyttbyggnaden så kallade rostugnar, som bestod av rektangulära gropar i marken, invändigt beklädda med slaggsten vid nedre kortsidan, som var öppen. I rostugnarna eller rostgroparna, som de även kallades, befriades malmen genom upphettning (rostning) från skadliga beståndsdelar, innan den krossades (bokades) och fraktades in till hyttpipan för smältning.

På hyttbacken hade varje delägare i hyttan sitt eget förråd (rede) av malm och kol, ved och kalk, som han under vintrarna fraktade till platsen för att ha till hands, då hyttan på våren drogs i gång och smältningen började. Malm togs från gruvorna i Norberg. En av dem kallades Hästbäcksgruvan. Kalk (limsten) fanns i Kallmora i Norberg och ved och kol fick varje bergsman förse sig med från egen skog. Under de veckor hyttan kunde hållas igång, hade en var delägare sina blåsningsdygn, som han fick utnyttja så länge hans förråd räckte. Vissa år kunde det bli dåligt med järnframställ-ningen på grund av vattenbrist. Det i hyttan producerade järnet, det så kallade tackjärnet, som icke var direkt smidbart, forslades från hyttan till hammaren, där det bearbetades till smidbart så kallat stångjärn. Efter lagring i järnbodar på hyttbacken forslades stångjärnet till avsättningsplatsen, som vanligen var Västerås. Transporten skedde med hästforor. På vägen ned till Västerås fanns järntullar i Salbo och i Sand, Västerfärnebo socken. All slagg som föll från hyttorna och hammaren lagrades i närheten i så kallade slaggvarp eller kördes ut på vägarna som fyllning.

Strax nedanför det ställe där de båda ågrenarna återförenas utvidgar sig ån till en liten damm, Landforsens hytt- och smedje-damm, i vilket vattnet hölls inne medelst en över dalsänkan byggd stendamm, som ännu finns kvar. Då temperaturen i hyttpipan med blåsbälgarnas hjälp blivit så hög, att järnet blev flytande, tappades det ur. Avtappningen skedde från hyttpipans nedersta, avsmalnande del. Denna plats, som kallades ”stället”, nåddes genom en från hyttsockelns östra sida ledande nisch eller gång av samma skapnad som formad, den inåt avsmalnande öppningen. Vid avtappningen leddes det flytande järnet till sandformar på marken, där det fick stelna till så kallade galtar.

Det avlånga markområde, som nedom stendammen inramades av åfåran på den ena och drifts-vattenkanalen på den andra sidan, övertvärades ett trettiotal meter söder om dammbyggnaden av en vägbank, på vilken vägen mellan Hästbäck och Långsjö gick fram, innan den nuvarande sträckningen av vägen över Hästbäcks hyttbacke byggdes. Över åfåran gick den gamla vägen på en hög bro av trä, vars av sten byggda brofästen alltjämt finns kvar. Driftsvattenkanalens vatten leddes tillbaka till åfåran genom en trum-ma i vägbanken. Där vägen stryker förbi hyttas sydsida ligger vägbanan högre än hyttans bottenplan, under det att marken utmed vägens sydsida ligger i stigningen mot söder. I denna slänt, ungefär mitt emot hyttbyggnaden, ligger hyttans rostungar. Öster om hyttan stiger marken brant, och från markkrönet ledde förr en inkörsbrygga till hyttkransen. Längre upp i backen låg ett kolhus och i höjd med detta, på östra sidan om vägen. Landfors gårds herrgårdsliknande huvudbyggning och några uthus.

Det verk som först anlades vid Landforsen var Hästbäcks hytta. En hytta i Hästbäck omtalas redan år 1540 men denna hytta har säkerligen icke legat vid Landsforsen. Enligt Dalarnas lanskapshandlingar 1540 och 1543 skall den ha ägts av två bergsmän och givit 600 osmundar som hyttegäldsjärn. Det bör alltså ha varit en osmundshytta som är av mindre dimensioner än de senare brukliga mulltimmerhyttorna. Ännu år 1610 skall antalet bergsmän i Hästbäck ha varit två, vilket måste betyda att byn alltjämt hade endast en hytta. År 1625 uppges antalet hyttor vara två, fördelat på fyra bergs-män, men år 1637 nämns endast en hytta i Häst-bäck och mer än en redovisas ej heller senare för denna by. Den ena av de hyttor som fanns år 1625 bör således nedlagts någon gång mellan åren 1625-1637 och det bör ha varit den äldre hyttan eller den som fanns redan på 1500-talet. Var denna hytta äldre hytta var belägen, finns inga upplysningar om, men dess tidiga tillkomst tyder på, att den legat i ett mindre vattendrag än Landfors-en. Ett sådant mindre vattendrag finns också i närheten av byn. Det är en skogsbäck, som ett par hundra meter söder om bebyg-gelsen förenar sig med den så kallade Hästbäcken, vilken i sin tur utfaller i Svartån nedom Landforsen. Vid detta bäcksammanflöde finns på ett för byn samfällt område anhopningar av järnslagg ävensom murrester. Lägges härtill att bäcken här erbjuder god fallhöjd samt att ovanför liggande ängsmarker lämpar sig väl för vattenuppdämning och sedan gammalt kallas Dammarna, bör man kunna anta att Hästbäcks äldre hytta var lokaliserad till denna plats. Dessvärre är marken där hyttan kan ha legat sedan några år tillbaka omrörd genom grävningar, som företagits för anordnandet av en branddamm. Då det på rimligt avstånd från byn ej finns något annat lämpligt hyttställe än de nu nämnda, förmodas, att den hytta som fanns kvar år 1637 var belägen vid Landforsen. Denna hytta har, som vi sett, tillkommit mellan åren 1610 och 1625.

Sedan bergsmännen i Hästbäck väl fått i gång sin hytta vid Landforsen dröjde det icke länge förrän de vid samma ström uppförde en smedja, i vilken de kunde förädla det i hyttan framställda stångjärnet. Denna smedja omtalas första gången i en hammarskatte-längd av år 1635. I en bergverksresolution två år senare uppges att smedjan tillkom år 1632. Delägarna i smedjan var från början tre, och år 1640 uppges antalet delägare vara 5 personer. Hästbäckshammaren förblev under större delen av sin tillvaro en bergsmansägd hammare. Den såldes dock år 1829 till von Stockenström varvigenom hammaren kom att lyda under Högfors bruk.

Landfors hytta omtalas här under beteckningen Långsjö hytta. Långsjönamnet användes stundom i äldre handlingar även om Landfors hammare, vilken stundom också kallades Hästbäcks nedre hammare. Att Långsjönamnet förekommer som beteckning både på Landfors hytta och Landsfors hammare torde bero på att båda låg inom Långsjö bys rågång. Beteckningen Hästbäcks nedre hammare kan förklaras av belägenheten nära Hästbäcks hytta och av att bergsmän i Hästbäck tidvis var inbrukare i Landfors hammare. Det namn som med tiden vunnit hävd både i fråga om hyttan och hammaren är emellertid Landfors. Detta namn hade från början även det hemman inom Långsjö by som gränsade till forsen.

Både Landfors hytta och Landfors hammare gick tidigt förlorade för bergsmansståndet. Hyttan förvärvades i slutet av 1600-talet av häradshövdingen och bruksidkaren Per Larsson Gyllenhöök på Hörnsjöfors, vilken fått Konungens tillstånd att under frälsemanna-frihet förvärva ett hemman i Långsjö. Delägarna till hammaren nödgades lämna ifrån sig densamma till Gyllenhööks måg bruks-patronen Anders Ahlbom år 1711 enär de icke förmådde att återbetala förlag, som de fått av honom.

(Delvis bearbetad artikel ”Hyttor och hamrar vid Landforsen” författad av Sven Turén införd i Västmanlands fornminnesförenings årsskrift 1975.)

Brukare av Hästbäck enligt den årliga räntan:

Olof Cnutsson Häst 1, Ko 1, qwiga 1, Risbitare 1, Getter 4, ung get 1, Swin 2, Utsäder 12 tunnor

Herman    Hästar  2, Kor 7, Tjur 1, Qwigor 2, Risbitare 1, Grisar 20, Swin 2, får 2, Utsäde 1 tunna

Hans        Hästar  2, Kor 2, Qwigor 2, risbitare 1, Getter 7, Swin 1, Utsäde 2 tunnor

Tidika      Hästar  1, Kor 8, Qwigor 1, Getter 1, Swin 1, utsäde 2 tunnor.

Tidika Ersson   Hästar 2 Kor 6, Grisar 1, ? 2, Risbitare 1, Gammalt Swin 1, utsäde 1 tunna

Johan ibid        Hästar 1, Kor 1, Sugga 1

Härman ibid     Hästar 2, Kor 4, Qwigor 2, ? 5, Slybitare 2, Gammalt får 1, Swin 1, Utsäde ?

Hans ibid         Hästar 2, Kor 7, ? 1, ? 2, ? 8, ? 1, ? 1, Utsäde ?

ej läsbart (Olof Cnutsson)

Olof Cnutsson 3 daler, Pär Hansson 5 daler, Herman Eriksson 3 daler, Tidik Eriksson 3 daler

Hästar 2, Kor 6, Qwigor 2, Gammal get 1, Unga getter 2, Utsäde ½ tunna, mantal 3

Olof Cnutsson 5 personer, Peder Hansson 5 personer, Anders Jönsson 6 persoenr, Tidick Ericksson 4 personer.

Olof Cnutsson:      Hästar 2, Kor 7, Tjur 1, Qwigor 5, Gammalt får 1, Ungt får 1, Gamla getter 4, Unga getter 5, ½ spann utsäde

Tidick Ericksson:   Hästar 2, Kor 8, Tjur 1, Qwigor 2, Ungt får 1, Gammal get 1, Unga getter 2, ½ spann utsäde

Anders Jönsson:   Hästar 2, Kor 7, Tjur 1, Qwigor 4, Gamla får 2, Unga får 3, Gamla getter 5, Unga getter 6, Unga Svin, 2½ spann

Anders Larsson:   Kor 3, Ungt får 1, Gamla getter 2, Unga getter 3, 0 spann utsäde

Hans Eriksson:     Hästar 2, Oxe 1, Kor 8, Stut 1, Qwigor 6, Gamla får 2, Unga får 2, Gamla getter 4, Unga getter 4, Gammalt svin 1 ½ spann utsäde

Anders Jönsson:   Häst 1, Oxe 1, Kor 7, Qwigor 5, G:a får 1, Ungt får 1, G:a getter 5, Unga getter5, Ungt Svin, 1, ½ spann

          Hansson:   Hästar 2, Oxe 1, Kor 7, Qwigor 6, G:a får 1, Ungt får 1, G:a getter 6, Unga getter 6, G:a sven 1, Ungt svin 1, ½

Tidick Ericksson:    Hästar 2, Kor 5, Qwigor 3, Ungt får 1, Unga getter 4, Risbitare 1, ½ spann utsäde

         Broderna:     Häst 1, Oxe 1, Kor 6, Stut 1, Qwigor 3, G:a getter 3, Unga getter 3, Ungt Svin, 1, ¼ spann utsäde

Hustru Margareta:  Häst 1, Kor 1, Qwiga 1, Gamalt får 1, ¼ spann utsäde

Tidik Ersson, Hammarsmed och hans hu samt Herman Ersson och Hans Ersson (skattar tillsammans – troligen bröder)

8 stigar kol, 4 Lass malm, 9 dagsverken och Olof Cnutsson (skattar för sig) ¼ del: 2 stigar kol 2.-.-., 1 lass malm -.4.-, 3 dagsverken -.8.-.

* Mats Hansson i Hästbäck för lönskaläge Sakfälldes till 3 mark.

* Item. Slog han Tidika i Hästbäck till blånad med ett järstycke. Sakfälldes han till 3 mark och gifva honom ett skepp tackjärn i

* Per Hansson i Hästbäck stämd om gäld af Erik Eriksson från Wästerås. Sakfälld till 3 mark.

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -..-, 9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del: 2 stigar kol 2.-.- , 1 lass malm -.4.- , 3 dagsverken -.8.-

* Upwiste Anders Jöransson i Salbo och Färnebo socken sigh och på sin brodersdotter Brita Larsdotters wägnar hafva lossat efter köpebrevs innehåll någon iord på Sanden i Fernebo socken. Först av Olof Larsson i Wårninge och Johan Nilsson i Wefde, hwardera deras hustrudelar nembligen fyra och fyra sjundedels penningland som tillkommer hustru Margareta och Gertrud Jöransdotter. Derföre hava dhe hwardera bekommit elfwa daler 8 öre silvermynt.

Sedan hafver han lossat av Tidik Eriksson i Hästbäck hans hustru Brita Jöransdotters del i Sanden 4 4/7 penningland för trätton daler 24 öre silvermynt som dhe bekände sig till fullo nöjo upburit hafva.

Och är samma iord lagligen upbudit ifrån Anno 1640 dhen 3 januari med följande terminer och sedan utan klander lagståndet.

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -. .-,

9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del : 2 stigar kol 2.-.- , 1 lass malm -.4.- , 3 dagsverken -.8.-

Hammarskatt för Hästbäck hammare ½ skepp stångjärn 5.-.- Sid 308 (595)

Mantalslängdens information nedan          Kommentarer till mantalslängden för Hästbäck i Carbenning socken:

1642 Tidik Ersson     1111-11- -               (Paret som är våra anfäder flyttar till Norr Hörende i Västerfärnebo socken )

1643 Tidik Ersson     - - 22- - - -

1643 Enkan              - - 22- - - -

1645 Tidik Ersson     1-211- - - 2              söner 1 sonhu 1 dotter

1646 Tidik Ersson     - - 2211- - - 2          sonhu 1 måg Cherstin Tidicksdr/Peder Jöns vigda 1647

1647 Tidik Ersson 7 personer                   Lars Tidicksson död 1647

1648 Tidik Ersson     - -22-1-                   Joseph Tidigson/Clara Ersdr vigda 1648

1649 Tidik Ersson     - - 22-11

1650 Tidik Ersson 5 personer

1651 Tidik Ersson 5 personer

1652 Tidik Ersson 5 personer                  Salige Jacb de la Gardie köpte Hästbäck år 1652

1653 Tidik                - - 21-2-1 1            sonhu 2 måg

1654 Tidik                - - 21-2- -

1655 Tidik                - - 21-2- -

1656 Tidik Tidiksson 11- - - - 21             Tidick Erssons hustru okänd till namn begrovs 26 nov 1656 i Hästbäck.

1657 Tidik Tidiksson 11111- - -              son 1 sonhu dotter

1658 Tidik Tidiksson 11111- - - -5

1659 Tidik Tidiksson 11- - - - - - -2         Från 1659 noteras även Joseph Tidiksson som egen familj i Hästbäck

1660 Tidik Tidiksson 11- - - - 1-3

Elisabeth                  - - - - - - -1-1

1661 Tidik Tidiksson 11- - - -11- 4

1662 Tidik Tidiksson 11- - - -11

1663 Tidik Tidiksson 11- - - -11              DB Västerfärnebo nr 14 den 8 mars 1663 avled Tidick Tidicksson i Hästbäck.

1664 Tidiks hustru    -11- - - -1              son Kerstin Tidicksdr/Erik Knutsson vigda 1664

1665 Tidiks hustru    -11- - - 1-

1666 Tidiks hustru    -11- - -11

1667 Tidiks hustru    -11-1-1- - - 4         dotter Jonas Tidicksson/Kerstin Olofsdr vigda 1668

1669 Tidiks hustru    -1111- - - - -4        sonhu

1670 Tidiks hustru    -1211- - - -5 2       söner

1671 Tidiks hustru    -1211- - - -5

1672 Tidrks hustru    -1211- - - -5

1673 Tidiks hustru    -121- - - - -4

1674 Tidiks hustru    -121- - - - -4

1675 Tidiks hustru    -121- - - -15

1676 Tidiks hustru    -121- - -1-5           Matts Tidicksson/Elisabeth Larsd vigda 1676

1677 Jonas Tidiksson, hustru 11- - - -11-5

1678 Jonas Tidiksson, hustru 11- - - -11-4 

DB Västerfärnebo nr 29 den 22 maj 1689 avled Jonas Tidiks moder i Hästbäck.

Tidick Tidicksson var fadder åren 4 maj 1650, 6 juni 1655, 6 juli 1655, 11 sep 1659, 8 jul 1660, 7 apr 1661, 24 juni 166. Hans hu, 1 juni 1654, 2 jan 1659 Hans hu Anna var fadder den 30 nov 1662

1646 års jordebok, Hästbäck, Sala län (Fernebo fierding) Sid 325 (629)

Köpt av Salige greven Jacob Dela Gardie till frälse enligt kungligt brev av den 26 april 1652

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -. .-,

9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del: 2 stigar kol 2.-.- , 1 lass malm -.4.- , 3 dagsverken -.8.-

Tidick Ersson, Herman Ersson, Hans Ersson delar tillsammans på ett hemman. skattar: 8 stigar Kol 4.-.-, 4 lass malm -. .-,

9 dagsverken 1. -.22 och Olof Knutsson 1/4 del: 2 stigar kol 2.-.-, 1 lass malm -.4.-, 3 dagsverken -.8.-