Givetvis skapar detta avundsjuka. Kronofogden vill ha skatt för det han anser att Anders har varit dykerikommissarie och ej angett detta vid beskattningen. Arrendet upphör, (gården Lund säljs av ägaren) och Anders söker sig nytt arrende. Först av gården Säby och därefter gården Widdeby. Kronofogden menar att Anders äger Widdeby och skall skatta även härför under det att Anders säger sig enbart vara arrendator.
Tvistemålen med kronofogden har lett till flera skrivelser och besvär som finns arkiverade i Riksarkivet varifrån följande återges:
Innehafvaren häraf Befullmäktigas at hos Kunglige Majts å mina vägnar anföra underdåniga Besvär öfver högloflige Kammar Collegii Utslag af d. 23 marti innevarande år 1807. Rörande målet mellan mig och Kronobefallningsman Sven Eric Brandes samt häradsskrifvare Qvising, för å mig påförde för höga kronoutlaga, med det mera bemälte utslag omförmäla förklarades jag mig nöjd med hvad han såsom min Fullmägtig lagligen göra och låta. Videby d juli 1807.
A. Säflund
Att utgifwaren häraf Anders Säflund egenhändigt skrivit ovanstående Fullmagt och därunder sitt namn, betygar; Namnteckning
Ävenledes befullmägtigas innehafvaren häraf, att hos Konglige Majts, å mina vägnar, anföra underdåniga besvär öfver omförmälte Högloflige Konglige Kammar collegie Utslag, så vidt vad mig rörer förklarades jag mig nöjd med hvad detta mitt ombud lagligen gör och låta. Ösmo juli 1807
Anders Öberg, Kunglige Hofpredikant och Kyrkoherde
Stormäktigaste Allernådigste Konung! Ink 19 Aug 1807.
Kunglig Majt:s Nådiga vilja äro att Den och Rikets Kammar Collegium föräfven infordrar wederbörandes underdåniga förklaring och sedan därmed, jemte egit utlåtande till Kongl. Majt. i underdånighet inkommer.
Stockholm den 20 Augusti 1807. På nådigaste befallning. Namnteckning.
Eders Kongl Majt.s aller Nådigste skärskådande vågar i djupaste underdånighet jag underställa Eders Kongl Majt:s och Rikets Högloflige Kammar collegii den 23 nästledne Marti gifne utslag det den 21 sistlidne april ärhållit No 1 efter det jag för kostnad och skada ställer Borgen No 2.
Högbemälte Eders Kongl Majt:s Collegium förklarar att jag medgifvit det jag i sex år tjent såsom Dykeri Commissarie fast utan lön och blott för arfvode, samt att jag derföre skall erlägga onera som ståndsperson och då mitt medgifvande således skall utgöra skälet, utbeder jag mig i djupaste underdånighet att få anföra sakens beskafenhet från grunden.
År 1802 utgjorde jag jemte flera af Allmogen Kronoskjutsen hvarföre man väntade skjutslegan genast, enligt Kongl. Majt.s Nådigste Befallningar, men den blef innehållen, intill dess jag med höflighet kräfde den höstetiden samma år 1802 eller flera månader efteråt, hvarefter jag och allmogen förrätade kronoskjuts år 1804 i juni månad, men ej bekom skjutslegan förrän efter 8 månaders förlopp. Hvaröfver jag således nödsakades klaga.
Öfver förstnämnde kraf förtörnades Kronofogden Brandes och Häradsskrifvaren Quiding men ehuru jag de förre åren varit och efter Mantals och Taxeringslängderna rätteligen uppförd som Frälsebonde på Wideby hemman, uppförde lik-väl Quiding för år 1803 tvärtemot Mantalslängdens innehåll som efter föfattningarne är och bör vara grunden till debi-tering mig såsom DykeriCommissarie och ägare af Wideby samt sålunda taxerad, debiterad och betingad och då jag häröfver klagade hos Eders Kongl Majt:s Befallningshafvande yrkade Brandes och Quiding enträget ej allenast att jag värkeligen varit DykeriCommissarie och vore i posesionat af Wideby, utan att jag borde taxeras högre för de framflutne åren.
Genom så beskaffade male narrata grundlades skälen till Eders Kongl Matj:s Befallningshafvandes Utslag, hvari, hos Eders Kongl Majt:s Kammar Collegium jag sökt hög och rättvis ändring.
Att Högstnämnde Eders Kongl Majt:s Collegium hvars höga vård av rättvisa och ömhet för Eders Kongl Majt:s trogne undersåtare äro så vidt kände och prisade, gillat grunderne till en fattig Frälsebondes taxerande som ståndsperson det måste ofelbart härleda sig från vederbörande Embetsmäns afgivne betänkande. Och ehuru jag aldeles icke känner Lofe Advocattiscals Embetets utlåtande, samt ej eller vill annat tro, än att samma Embete som är insatt till rättvisans och den oskyldiges vårdande och fredande från olaga öfvergångar kunnat och bordt inse att KronoBetjentes af hat vågade Lag-lösa Debiterande öfverskridit den gräntz Eder kongl Majt:s sjelf befäst för trogne undersåtares rättmätige utlagor; Måsta likväl med ren logicalist slutande af hvad som händt, Eders Kongl Majt:s CammarCollegium hvars höga namn jag ej utan vördnadsfullaste helgd, nämner icke hafva, blifvit med noggranhet underrättadt om rätta beskafenheten af detta genom KronoBetjente i betydlig oreda försatte mål.
Dykericommisarie har jag aldrig varit med fullmagt, costitutorial, lön eller provision. Jag hade för flera år tillbaka endast varit Dykeri Compagniets tillfällige ombud att inberätta om någon olyckelig fordrade Dykeriets biträde. Och således har jag aldrig varit ibland deras antal som innehafva värkelige DykeriCommissarietjänster.
När detta tillfällige ombudskap för flere år sedan uphörde, samt jag som bonde, det jag under all min lifstid varit, emot-tog bruket af Widby Hemman blef jag rätteligen skrifven i mantal samt taxerad som Fräslebonde i Wideby lika med mina grannar therstädes, hvilket oqvalt Continuerade intill år 1803 då synbare hämnden för skjutspenningens kraf, vållade att jag beskattades som ståndsperson.
Icke eller har jag medgifvit det jag tjent som dykericommissarie i sex år, utan har jag i en skrift ärkänt, att jag för några år tillbaka i 6 år utan lön redligen tjent Dykeriet såsom Commissarie, hvarmed jag förstådt med den skillnaden som är mellan orden som och såsom icke som commissarie, men såsom den der haft ett privat lika förtroende. Och om deraf blifvit slutet, det jag vidgådt, så består felet hos mig som icke varit nog lyckelig att kunna uttrycka min mening och hvilket fel Eders Kongl Majt.s Allernådigst af mildhet täckes tillåta mig att rätta.
Aller Nådigste Konung
Om jag och skulle värkeligen hafva varit dykeri Commissarie och således icke Tjensteman utan blott privat betjänt, genom olyckor fallit så i nöd och fattigdom, att jag med till lifvets bärgande, som Bonde mottaga en Frälsebondes del. Mildaste Konung skulle jag då icke få njuta den del som är i all Laga Taxering försvarad att debiteras hvad jag värke-ligen var, nämligen Frälsebonde, hälst lagen, grunden och skälet för 1803 icke var eller kunde varit för alle de andre föregående åren för hvilka jag blifvit som bonde lika med mina grannar taxerad, men icke som dykericommissarie.
I aller djupaste underdånighet bönfaller jag på alle dessa skäl att Nådigst varde bönhörd, samt förskonad från de mig såsom ståndsperson ålagda utskylderna.
Framhärdar i djupste underdånighet, Stormäktigste Aller Nådigste Konung, Eder Kongl Majt:s
Allerunderdånigste tropligtigste undersåte
And Säflund/Jöns Ringström Efter fullmagt
Även Brandes och Quding inkom med besvär över utslaget.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Ice tillfredställd med de böter Eders Kongl Majt:s och Rikets Kammar Collegium genom denna Act bifogade utslag af den 23:dje nästleden Martii, behagat oss ålägga, för det vi uti en förklaring till Eders Kongl Majt:s Befallningshafvande vågat yttra våra tankar öfver det fattidomsbevis Kongl HofPredikanten och Kyrkoherden Anders Öberg den 31:st Augusti år 1804 till förra Dykericommissarien Anders Säfl|und uthändigat, har bemälte Kongl HofPredikanten och Khd vågat framträda till Eders Kongl Majt:s thron, för att i underdånighet anhålla om ändring uti högbemälte Kongl Collegii omförmäldte Utslag, till den grad av oförsonlighet och utan minsta eftergifvenhet af vårt förmenta brott, att af oss fordra offentlig afbön.
Af undersåtlig nit för Eders Kongli Majt:s och Kronans höga rätt, hvartill såväl tjensteed som öfvertygelse föranlåtit oss, hafve vi till de af högbemälte Eders Kongl Majt:s och Rikets Kammar Collegis gillande Bewillningsafgifter upfört förre Dykeri Commissarien Säflund, icke förmodades att derutinnan möta hinder af en Pretsman, hvars åsyftan, lika med vår, bordt vara att befordra detta tjenstskyldiga företag.
Allernådigste Konung
Långt ifrån att hafva smädat det embete Kongl HofPredikanten och Khd Öberg fått sig updragit, hafve vi med tysthet och liknöjdhet icke kunnat lemna mer omförmälte Attest oklandrat som synligen haft till ändamål Säflund olagliga befrielse ifrån de honom som dykeriCommissarie påförda bewillningsafgifter, till förlust för Eders Kongl Majt och Kronan.
Det vördiga Praesterskapet är genom flere Upbördsförfarningar tillåtit och anbefaldt att till sine åhörare utgifva dels fattigdoms- och dels andra beviser, som med lagliga anledningar kunna tillägga dem afskrifningar å de Kronoutskylder, hvartill de kunna vara debiterade, och på vilka Attester Eders Kongl Majt:s och Kronans höga rätt i sådant afseende hufudsakligen beror. Men denna Embetsmannapligt och rättighet synes Öberg vid det nu ifråga varande fattigdomsbe-wis hafva sträckt längre än honom tillhört. Ithy, att då Säflund veterligen äger så tillräckligt bo och behag af dragare och kreatur, samt åker och körredskap, med hvad mera dertill hörer, att han varit i stånd att häfda och bruka Frälsehemmanet Wideby 7/8 mantal, samt till Nynäs Gods utgjöra Arrendet, kan han med noggran öfverläggning icke anses vara uti den class af fattiga att ett sådant bevis till honom bordt kunna meddelas.
Och då vi icke af vinningslystnad, hat eller afund, utan af undersåtlig tjänstemannanit, sökt att så väl i detta som andra afseende befordra Eders Kongl Majt:s och Kronans höga gagn och bästa, samt dervid icke eller smädat Kongl HofPre-dikanten och Khd uti sitt Embete, så vågar vi i djupaste underdånighet bönfalla om Eders Kongl Majt:s Nåd, med lika underdånig anhållan att icke allenast från de böter af Tre Riksdaler 16 Sch:s dem Eders Kongl Majt:s Kongl Majt:s och Rikets Kammar Collegium behagat oss ålägga, utan äfven ifrån den emot oss yrkade Afbön, allernådigst blifva befriade, hvartill vi våga taga underdånig anledning af Eders Kongl Majt:s allernådigste circulaire Bref till samtliga Herrar Landshöfdingarne af den 12:te Februari 1805 deruti Eders Kongl Majt nåd rättvist finner nödigt att behålla kronoBe-tjente vid den aktning hos allmogen, som för utöfning af deras tjenstebefattning är angelägen, hvilken i sådant fall ögen-skenligen skulle förloras.
I djupaste underdånighet framhärda Stormäktigste Allernådigste Konung Eders Kongl Majt
Allernådigste och tropliktigaste undersåte
Brandes och Quidings namnteckningar.
Brandes och Quidings yttrande över Säflunds besvär;
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Öfver de Besvär förre Dykeri Commissarien Anders Säflund i underdånighet anfört, till vinnande af Nådig ändring uti Eder Kongl Majt:s och Rikets Kammar Collegii den 23:dje nästlidne Martii meddelte Utslag rörande förmenat honom påförde högre Bevillning än vara bordt, få, i allerdjupaste underdånighet, vi följande Förklaring afgifva.
Inför Eder Kongl Majt vågar Säflund å nyo upprepa samma kraf af skjutspenningar år 1802 som han uti Besvärskriften till Eder Kong Majt:s och Rikets Kammar Collegium i anledning så väl af vårt deröfver gifne utlåtande, som ett till Bewillningsfrågan företagande och afgjörande icke hörande ämne, icke eller haft afseende, men då Säflund detta oag-tadt, än ytterliggare för Eder Kongl Majt vågar framlägga samma hatfyllda beskyllning år 1804, så blifver det för oss en undersåtelig pligt att äfven inför eders Kongl Majts tron till vårt försvar i djupaste underdånighet anföra detta förlopp deraf.
Inom den i författningen utstakade tid blefvo sistberörda öfverklagade skjutspenningar till Församlingens Fjerdinsman aflämnade med befallning att genom kungörelse ifrån Predikostolen i Kyrkan ärindra de skjutsande, att efter Gudstjäns-tens slut i Sockenstugan dem afhämta och qvittera som äfven 2:ne Söndagar derefter verkstältes, hvarvid de flästeliga infunno utom Säflund som i anseende till någon åsamkad skuld hos Fjerdingsmannen icke vågade vid utdelningsstället visa sig, hvarefter han hos Eder Kongl Majt:s Befallningshafvande anförde enahanda klagan, dem Säflund genast der-efter skriftligen återkallade, sedan han om ofoget öfvertygades.
Att till Eders Kongl Majt:s allernådigste granskning och bestraffande å nyo våga framlägga om återkallad och till be-skaffenheten origtigt beskyllning, deruti förter sig tydligen en straffbar djerfhet och okunnighet om följderne. Och ehuru vi genom Säflunds i detta avseende emot oss ondskefullt angifne tjänstefel, hafva fullkommelig anledning att i djupaste underdånighet emot honom godta, det att Författningarna för ett sådant brott stadgade ansvar, äro vi snarare böjda att i djupste underdånighet för honom utbedja Eder Kong Majt.s Nåd, så mycker hällre som han till denna föseelse af en-faldighet låit sig bedraga.
Sälunds advocatur och Logicaliska slutsatser över orden som och såsom i afseende på dess ärkände sex årige befattning som DykerCommissarie, våga vi i djupaste underdånighet betrakta såsom fantastiska ilgrepp, att derigenom slingra sig ifrån den Bevillningsafgift till Eder Kongl Majt:s och Kronan, hvilken han som värkeligen varit och nu är afskedad Dykeri Commissarie med de Tjänsten förknippade förmåner, rätteligen och med stöd af Eders Kongl Majt:s och Rikets Cammar Collegii i denna fråga den 23:de sistledne Martii gifne Utslag, årligen utgifva bör: Och då han uti Spannmål och penningar och icke i dagsvärken och körslor till Nynäs Gods veterligen utgjör årliga Arrendet af dess i boendet 7/8
del Mantal Wideby, så våga vi uti djupaste underdånighet underställa Eder Kongl Majts allenådigste granskning huru-vida Säflund som Arrendator enligt 1800 års Bewillings Förordnings första art 4p. bör undgå att till Eder Kongl Majt och Kronan äfven ärlägga minsta afgiften af Två Riksdaler.
I djupaste underdånighet framhärda Stormäktigste Allernådigste Konung Eder Kongl Majts
Allerunderdånigste och tropliktigste undersåte
Barndes och Quidings namnteckningar.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Till underdånigste följe af Eder Konglig Majt:s nådiga Remiss af den 20 sistlidne Augusti ålägger mig afgiva under-dånigt utlåtande uppå de besvär, ej mindre förre DykeriCommissarien Anders Säflund än HofPredikanten och Khd Anders Öberg i underdånighet anfördt. Den förre deröfver Eder Kongl Majt:s och Rikets KammarCollegium genom Utslag den 23 martii innevarande år, ålagdt Säflund att erlägga kronoafgifter såsom dykeri Commissarie och den Andre eller Öberg åter angående det uti samma utslag förre Kronofogden Brandes och Häradsskrifvaren Quiding ådömda an-svar för deras emot Öberg otjenliga och missfirmliga nyttjade skrivsätt, i anledning af en utaf Öberg utgifven attest.
Dervid bör jag hvad förstnämnda besvär angår i underdånighet anmärka, att ehvad tigdning Säflund än må gifva, att den befattning han haft vid Dykeri Compagniet, det likväg står fast, att han i egenskap af Commissarie därvid likvärdt i flere års tid, hvilket han långt ifrån att kunna bestrida äfven själf medgifvit. Med dess beskaffenhet kunna Eders Kongliga Majt:s nådigt finna Eder Kongl Majt:s och Rikets Kammar Collegie Utslag i denna del vara väl grundat och att Säflunds klagan såsom högst obefogad ej förtjenar afseende.
Vidkomande åter HofPredikanten och Khd Öberg underdåniga besvär och påstående om afbön af Brandes och Quiding, för deras mot Öberg nyttjade otjenliga skrifsätt, få ehuru Brandes och Quiding kunnat och bordt på ett anständigt och ej stötande sätt framföra deras tankar och anmärkningar öfver innehållet af Öbergs utgifne och af Säflund besvären bilag-da attest, vördes Eders Konglige Majt likväl finna att sådant vara härrördt af förhastande och nit att bevaka Eders Kong-lige Majts och Kronans rätt, än upsåt att HofPredikanten förolämpa hvarder Eder Konglig Majt äfven nådigst torde pröfva, deras förseelse vara af den beskaffenhet, att något annat eller större ansvar än det som Eder Konglig Majt:s och Rikets Kammar Collegium ålagdt, ej äger må.
Med djupaste undersåtlig trohet och nit framhårdar Stormäktigste Allernådigste Konung Eders Konglige Majt:s Stockholms Landshöfdinge Contor d 5 dec 1807
Eder Kongl Majts underdånigste
Allerunderdånigste
Namnteckning.
Stormägtigaste Allernådigaste Konung! Den 31 mars 1808 (Föredragit i allmän beredning den 9 augusti 1808)
Öfver de underdåniga Besvär, hvarmed, hos Eder Konglie Majts, förre Dykeri Commissarien Säflund, samt HofPredi-kanten Khd Anders Öberg, hvar för sig, inkom med emot Kammar Collegi, den 20:de Martii nästlidne år, meddeldte utslag, rörande den förres åliggande att utgöra kronoafgifter i egenskap af Ståndsperson varit Kronofogden Brandes och Häradskrifvaren Quidings ansvar, för deras, emot den senare eller Öberg, nyttjade otjenliga skrifsätt, har till underdånig-ste följe af Eder Kongliga Majts nådiga befallning, uti Remiss den 20:de sistlidne Augusti, Kammar Collegium infordrat ej mindre Brandes och Qvidings, än Landshöfdingens och Riddaren af Eder Kongl Majts Nordstjerneordern D E Geogiis hosgående underdåniga Förklaringar och Utlåtande.
I afseende upppå Säflunds anförande, får Kammar collegium, för egen del, Underdånigst anmärka att ehuru, mantals-längden är rättesnöret för både Taxering och Debitering böra likväl alla origtigheter, som till oskjälig minskning i Sta-tens lagliga inkomster, genom felagtig uppgift af den skattskyldige, sig i mantalslängden tilldragit, behörigen rättas, enär det felagtige, inom efterräkningstiden kan upptäckas. Sådant är förhållandet här. Säflund har vid mantalskrifning-en, förtegat att han varit Dykeriets Betjänt och därigenom som Bonde, kommit att antecknas. Och då han i flere år, värk-eligen varit Dykercommissarie lärer Eder Kongl Majt i nåder täckas, anse hans Besvär som mycket mera obefogade som dylika Betjente specielt finns nämnda i Bevillningsstadgan och där, till lämplige afgifter ansedde.
Säflunds här ifrågavarande afgifter såsom ståndsperson, äro väl icke af särdeles betydenhet för staten, men ett bifall, till hans underdåniga påstående vore dock i Kammar Collegii underdåniga tanke ett betänkligt praejudicat för framtiden. Ty hvarje Embets eller Tjensteman som undfått afsked, hvarje Borgare som upsagt Burskap och hvarje privat Betjent, som lämnat sin Husbondes tjenst, skulle kunna, efter tagen befattning med Jordbruksnäring, med enahanda skäl, som Säf-lund, yrka rättighet, att endast contibuera lika med allmogen, och därigenom skulle statens inkomster i kännbar måtto förminskas.
Hvad åter angår HofPredikanten och Khd Öbergs påstående, om afbön af Brandes och Quiding för deras emot honom nyttjade otjenliga skrifsätt, så får, till Eder Konglige Majts nådigste ompröfvande, Kammar Collegium i underdånighet hemställa om icke deras förseelse må, med de dem ålagde Böter, anses tillräckeligen försonande. För övrigt hafva väl Brandes och Quiding uti deras underdåniga Förklaring yrkat, att Säflund borde såsom arrendator, efter 1:art 4 2 Bevill-ningsstadgan, ärlägga Två Riksdaler i Personell Bevillning, men som Kammar collegium, i deras öfverklagade utslag, återförvist samma fråga till Eder Kongl Majts Befallningshavande, för att, efter infordrande af Säflunds Contrakt med jordägaren och deraf inhämta säker upplysning antingen han innehar Wideby gård under arrende eller Landbondevilkor, den samma med särskilt utslag afhjelpa. Så ärer Eder Konglige Majt i nåder pröfva att någon omedelbar befattning där-med icke äger rum. Den Konglige Remissen härjemte i underdånighet och Kammar Colleguim framhärdar med djupaste vördnad.
Namnunderskrifter.
Målet kom upp och protocollet lyder:
Kammar Collegium angående DykeriCommissarien Säflunds Kronoafgifter samt Kronofogden Brandes och Härads-skrifvaren Quidings böter för otjenlig skrifart.
Sedan K. Beff uti Stockholms län har i anledning af förre dykerikommissarien Anders Säflund deröfver anförd klagan, att han för år 1803 blifvit debiterad till större kronoutskylder än han år 1802 erlagt, medelst Utslag af den 1 maj 1804 förklarat;
Säflund skyldig att, på sätt han, förordningar likmätigt, blifvit ansedd i kronoafgifter erlägga 13 Rd af den grund att genom Kronofogden Brandes och Häradskrifvaren Quidings yttrande vore upplyst att Säflund, utom det han wore Inne-hafvare af Frälsehemmant Wideby 7/8 mantal, verkligen varit Dykericommissarie öfver Landsorts farvatten, hvilket vid förra mantalskrifvningen icke blifvit uppgifvit eller iagtagit, uti detta Beslut har Säflund hos Kammar Collegium af det skäl sökt ändring;
1, Har utan lön och blott för arfvode i några år bestritt DykeriCommissarie göromål.
2. Emedan han, enl. HofPredikanten och Khd Öbergs den 31 Aug 1804 uthändige Betyg, icke vore ägare till berörde
Frälsehemman, utan tvärtom stad i de knappaste vilkor.
I sammanhang därmed har HofPredikanten och Khd Öberg uti en till Collegium ingifven skrift, yrkat ansvar å Brandes och Quiding för emot honom i deras förklaring nyttjadt missfirmligt skrifsätt.
Genom Utslag af den 23 martii 1807 har Collegium fastställt:
1. K.B. Landshöfdingens Utslag i hvad som rörer de öfwerklagade afgifterna af Riksgäldsfond, Slottshjälp, Överflödes-
avgift, Sidentygsbevillning, Tobaksavgift, MedicianlFond, samt Krönings och Begravningshjelp i Stöd af Säflund
medgifvandet han i sex år tjent såsom Dykericommisswarie fast utan lön och blott för arfvode.
2. Beträffande efter 1:sta Art 4:de p. i 1800 års Bevillningsstadga Säflund i egenskap af Arrendator påförde 2 R:d har
Collegium, af den anledningen att ehuru Förvaltaren af Nynäs egendom F. B. Gridaines den 1 mars 1805 meddelte
Bevis upplyser att Säflund för dess åboende och samma egendom underlydande Hemman om 7/8 Mantal Frälse i
stället för Dagsverken betalar Spanmål hvarav kunna synas, som Säflund samma hemman i egenskap af Arrendator
innehafver, Säflund likväl påstått sig bruka berörda lägenhet under Landbovilkor men rätta förhållandet endast Con-
tractet med EgendomsInnehafvaren kan inhämtas, funnits nödigt återfövisa denna fråga till Landshödingen som ägde
att infordra beröda Contract samt uppåde räta upplysningar deraf kan vinnas, den återstånde delen af Taxeringsfrågan
genom nytt Utslag afhjelpa utan hinder af dess förra Beslut.
3. Har Collegium för missfirmeligt skrifsätt pliktfällt Branders och Quiding i stöd af 14 Cap 7 p RB till Tre 1/3
Riksdaler hvardera, Konungens ensak.
Uti underdånig Besvärskrift ingifven den 19 Aug 1807 bönfaller Säflund om nådig ändring vinnande i de delar af
förenämnda utslag som på honom äger afseende, anförande såsom bevekande grunder dertill;
1. Att han, som de förre åren på Mantals och Taxeringslängderna varit uppförd Frälsebonde på Wideby Hemman blifvit
år 1803 af Kronofogden Brander och Häradskrifvaren Quiding, under deras förtrytelse öfwer dess kraf af skutslega
för förrättad kronoskjuts 1802 och i juni månad 1804, vilken han ej förrän 8 månader derefter skall erhållit taxerad
och debiterad såsom dykericommissarie och ägare af Wideby hvilken Taxering af Landshöfdingen och KammarCol-
legium sedermera blifwit gillad.
2. Att han aldrig varit Dykericommissarie med fullmagt, contitutorial, lön eller provision utan endast för flere år sedan
varit dykeriContoirets tillfälliga ombud att inberätta, om någon olycklig fordrade Dykeriets biträde, hvilket han icke
eller vidgått, utan endast i en skrift erkänt sig i sex år utan lön redligen tjent Dykeriet såsom Commissarie hvarvid
han förstått skillnaden emellan som och såsom icke som Commissarie utan såsom den der ägt ett privat lika förtro-
ende.
3. Att då detta tillfälliga ombudskap upphörde och han som bonde, det han under hela sin tid varit, emottog bruket af
Wideby hemman blef han lika med sina grannar Mantalskrifven och Taxerad som Frälsebonde derstädes till 1803 då
han som ståndsperson blef beskattad.
Uti särskild skrift anhåller i nåden HofPredikanten Öberg om den Nådigste ändring i CollegiiUtslag att Brandes och Quiding, som honom i och för Embetets skull smädat måtte gjöra honom offenteligen afbön och ersätta hans Rättegångskostnader. KammarCollegium har med infordrande af vederbörandes underdånigaste förklaring härvid i end. för egen del andragit i afseende på Säflunds besvär att ehuru Mantalslängd etc etc införes Collegii utlåtande med utelem-nandet af sista meningen.
N: 1
Kongl Majts och Rikets Kammar collegii Utslag uppå de besvär förre Dykeri Commissarien Anders Säflund anfört pröfva att då han hos Konungens Befallningshafvande i Stockholms län jämte förd klagan, att han för år 1803 blifvit debiterad till större Kronoutskyldan än han år 1802 erlagt, om rättelse då inte erhållit, Konmungens Bifall.
Och som Säflund medgifvit det han i sex år tjent såsom dykeri Commissarie, fast utan lön och blott för arfvode. Alltså finner Kongl collegium rättvist fastställa Konungens Befallningshafvandes Utslag hvad det rörer de öfwerklagade af-gifterna af Riksgäldsfond, Slottshjelp, Överflödsavgift, Sidentygbevillning, Tobaksafgift, Medicinalfond samt Krönings och Begravningshjelp men beträffande däremot de efter Första Articeln 4:de p. i 1800 Bevillningsstadga Säflund i egen-skap af Arendator påförda Två Riksdaler få ehuru det den 1:sta Martii 1805 utaf Förvaltaren af Nynäs ägendom J.B: Gridaine meddeldte och Besvarad Acten åtföljande Bevis är Kongl Collegium nådigt återförvisa denna fråga till Ko-nungens Befallningshafvande, som äge att infordra det Contract som emellan ägendoms Innehafvaren och Säflund blivit upprättat om Wideby Hemmans Bruk och nyttjande samt uppå de säkra upplysningar däraf kan vinnas, deras återstå-ende del af ofvan nämnda Taxeringsfråga med nytt Utslag utan hinder af dess föra Beslut.
Vidare och avseende Kronofogden Brandes och Häradskrifvaren Quiding uti sin öfver Säflunds besvär emot Konungens Befallningshafvandes Utslag genom särskilt afgifna förklaring med Kittslighet och under missfirmliga uttryck yttrat deras tankar angående en den 31 Augusti 1804 af HofPredikanten och Khd Anders Öberg intyg, .... och Acten bilagda Attest om Säflunds vilkor.
Ty anse Kongl Collegium rättvist, att i stöd af 14 Cap 7 p. Rättegångsbalken themföre pliktfälla Brandes och Quiding till Tre och en tredjedels Riksdaler hvardera, Konungens ensak, hvilken till efterrättelse lända.
De missnöjde äge till följe ... o.s.v
N: 2
För kostnad och skada, den Kongl. HofPredikanten och Khd Anders Öberg samt Frälsebonden Anders Säflund kunna anses skyldiga att gälda i anseende dertill, att hos Kongl Majt de i underdånighet anhålla om Nådig ändring uti Kongl. Majts. och Rikets Högloflige Kammar Collegi Utslag af den 23 Martii innevarande år, gå undertecknade en för bägge och bägge för en i borgen, såsom Lag föreskrifver; hvilket försäkras och egenhändigt underskrifves.
Stockholm den 18 augusti 1807
Lars Smeden Erik J Broman
? Handlare Wiktualjihandlare
Anders Säflund avled den 29 augusti 1816. År 1816 den 1 oktober hölts bouppteckning efter afledne f.d. DykeriCom-missarien och Arrendatorn Anders Säflund i Wideby i Ösmo Sn som med döden afgick den 29 augusti sistlidne och efterlämnade enkan Catharina Elisabeth Åman tillika med arvingar; sonen Jan Petter Säflund, Dottern Catharina Christina gift med Nils Isacsson i Wideby, omyndiga döttrarna Anna Margreta och Carolina Ulrica samt afledne sonens Anders Olofs 2:ne omyndiga barn hvilka icke äro härå orten vistande. Boets behållning blev 255.24.3.
Vad läste man på denna tid? I bouppteckningen finns förtecknat följande böcker;
1 Bibel, Ramlaks betracktelser öfver Christi lidande, Bälters predikningar, Kärnan af Doctor Lutheri lära, Adami Gudi helgade Sabatsro, Bibliska berättelser öfver gamla testamentet, Öppnad Samvetsbok af Scharff, Lackis tankar öfver Barnauppfostran, Von Rohrs inledning till klokheten, Bok om Konungs styrelse, Carl den XII:s historia af N. Gylling, Lundbergs Trägards praxis, Gårdfogde Instruction, Kloka Gumman, Den Svenska Lust och Ört trädgården, Bjurmans Brefställare.
Familjen hade 1 Svart Sto, 1 brunt Sto, 1 ungfåle, 1 stor sugga och 3 grisar, 5 får, 2 Oxar, 3 Kor och 1 tjur,1 tjurkalf och en qvigkalf.
Tre färdvagnar, en med korg och stol, en med korg och en utan samt en gammal Järnaxelvagn. 1 Skodd hövagn och en Oxvagn. 1 färdkärra. 1 par skodda enbents källkar, 1 par skodda parkälkar, ytterligare 4 par kälkar samt 2 nya par kälkar. 1 gammal skrinda, 1 vagnsbancka, 1 gammal Oxvagn.
Hur kunde paret Säflund bygga upp en sådan ekonomisk ställning på så kort tid? Anders far var en soldat som avled 47 år gammal när Anders Säflund var 16 år gammal! Anders titulerade sig Hans som används i uttryck som Hans Majestät, Hans Nåd etc. Hur kunde man förmå att få borgen för målets omprövning och hur kunde det behandlas så högt upp i rättsväsendet till prövning? Det fanns vid den här tiden 1805 - 1810 ett politiskt behov att visa att det övre ståndet ej orättfärdigt härskade varför kungen hade gett allmän order om att pröva missnöje mot "myndighetspersoner". Påverkade denna order rättshanteringen? Kanske spelade prejudikatinslaget viss roll. Skulle en person som en gång kommit med i gruppen ståndspersoner få flyttas ned till Bondeklassen och därmed slippa den annars under hela livstiden följande ståndspersonskatten?
Vilka var Hustrun Åmans föräldrar? Kunde de ha del i familjen Säflunds välfärd? Dessvärre har det ej gått att fastställa vilka hennes föräldrar var. Änka tas om hand av barnen.
Nynäs gård ligger i den inre delen av Nynäsviken strax utanför Nynäshamn. Från den gamla stockholmsvägen leder en lindallé fram till herrgården. Nämnd första gången 1289. Mitt emot huvudbyggnaden ligger gårdens kapell som troligen uppfördes under 1600-talet på grundmurarna efter en förmodad medeltida anläggning.