Page 131 - Våra rötter

Huvudmeny:

Home Page
Släkten
- Familjeträdet
- Rötterna med namnförteckning
Källorna
Geografiskt
- Skåne
- Södermanland
- Västmanland (Bergslagen)
- MoDo´s område
- Råå fiskeläge
- Värmland
- Mora
  - Page 151
  - Page 152
- Ångermanland
DNA
- Le Roy´s DNA

Geografiskt > Råå fiskeläge

Råå fiskeläge nr 21 (Kvarteret Ketttingen)

Backagatan 6 kvarteret Kettingen. Tomten, som är en del av gamla nr 21, innefattande både Backagatan 4 och 6, är utmed gatan bebyggd med ett boningshus, enligt uppgift över 100 år. Gårdens tidigast kände ägare är Anders Hansson, som c:a 1850 byggde huset Backagatan 4 till sonens Anders Anderssons, giftermål. Anders Hansson var sålunda ur-sprungligen ägare till hela tomten nr 21, vilken sedermera delats i två hälfter. (Enligt fiskaren Anders Petter Persson bör namnen omkastas). Här meddelade uppgifter beträffande namnen ha hämtats från fröken Syster Backe.

Backagatan 4 kvarteret Kettingen. Gården (41) ligger i norra delen av kvarteret och är avstyckad från gamla tomten nr 21. På krönet av backen med gaveln mot gatan ligger ett envåningt boningshus, byggt omkring 1850 av Anders Hansson vid sonens, Anders Anderssons, giftermål

Kommentar: Anders Hansson född ~1756 avled den 25 november 1838, 74 år gammal. Hans son Hans Andersson född 9 februari 1796 gift med Johanna Knutsdotter fick sonen Anders Hansson f 24 sep 1827 i Råå fiskeläge nr 41 gift 31 dec 1851 med Anna Greta Göransdotter från Råå fiskeläge nr 20 född 15 augusti 1827 som dotter till Lars Gjöranssons och hans hustru Anna Maria Persdotter. Dessa är ej vår släktingar.

Sven Nilsson 1750 – 1803

Sven Nilsson kristnades den 24 augusti 1750 troligen på Råå fiskeläge nummer 3. Vigd 1.0 den 16 oktober 1771 med enkan Maria Bengtsdotter på Råå som avled 22 augusti 1784, 60 år gammal av bröst och magsjuka. Paret hade inga kända barn men Maria hade två barn med sig från sitt första gifte som ärvde Raus nummer 11.

Sven Nilssons första hustru Maria Bengtsdotter, vigdes före 1758 med Mikel Jönsson som avled boendes där före 1771, okänt var och när. Paret fick barnen: Jöns Mikelsson född den 3 augusti 1758 och avliden i kopporna 1762, 4 år gammal. Den 23 november 1761 fick de en son som nöddöptes av jordekvinnan varefter sonen strax dog. Den 9 juni 1764 föds sonen Jöns och den 20 oktober 1768 dottern Hanna.

Sven Nilsson vigs 2.0 den 4 juli 1785 med Sissa Nilsdotter född den 14 maj 1750. Paret hann få sonen Magnus Svensson född den 12 april 1786 i Raus fiskeläge nummer 11 och dottern Bengta född dito den 21 mars 1788. Sedan kommer katastrofen.

Ryska sjöstridskrafter brände ned samhället den 10 augusti år 1788. Arkivalier och tradition berättar hur von Dessens eskader for fram i nedre fiskeläget, vilket då omfattade 41 gatehus och hyste något mer än 200 vuxna och barn. Det berättas: Två ryska örlogsskepp ankrar den 9 augusti upp vid Råå och landsätter en avdelning för att hämta proviant och vatten. Skeppen och sluparna som styr mot stranden inger skräck och fasa. Nästan alla lämnar hus och hem och söker skydd i Raus kyrka och dalgången intill. Några skott avlossas mot ryssarna som kanske därför sätter i gång med att plundra och härja. Framemot kvällen kastar de brinnande beckkransar på hustaken och snart står Nedra läget i lågor. På övre läget blir framfarten avsevärt mindre men där finns ej heller många hus. (Kommentar: fiskeläget nr 3 låg i det övre läget och torde ha klarat sig relativt oskadat från överfallet.)

Kronobefallningsmannen Ursell meddelar dagen efter landshövdingen att Råå Fiskeläge uti nadt blifwit i aska lagdt och försatt menniskorna uti den aldra största bekymmer.

Händelsen kallades Larsmässonatten och ledde till att 30 korsvirkeshus lades i aska och 136 personer blev husvilla. Härtill kom så förlusterna av båtar och redskap samt plundring av kläder, husgeråd m.m.

Kyrkoherden i Helsinborgs församling, den kraftfulle dr E Follin och kronobefallningsmannen O Ursell i Fjärstad gjorde aktningsvär-da insatser för de drabbade och samhället i dess helhet.

Dådet väckte stark indignation i Sverige och Danmark. Från alla håll kom bidrag för att hjälpa bebyggarna. Vår Sven Nilsson var en av dem som förlorat gård och grund, båt och redskap. Då hans framtid syntes mycket oviss fann Ursell lämpligt att till Landshöv-dingeämbetet ingiva en skrivelse av följande lydelse:

Den grund Sven Nilsson fick sig anvisad har i jordeboken beteckningen "Torpet No 11, Råå" och är utmärkt på Björkegrens karta av år 1800. Det var ett ganska stort markområde - 9.5 kappland (ungefär 0,5 ha) - vid mellersta och nedre delen av våra dagars Fiskare-gatan och Lotsgatan (Köpmansgatan) i nuvarande kvarteret Skeppsbryggan. Med tiden delades det upp på flera fastigheter.

Sven Nilsson uppförde ett boningshus i korsvirke med klineväggar (av lera och korsvirke) och "böstak" med "ryggaträ" och "homeja" (takkupa). I huset fanns förstuga. kök och stuga och det låg jämte en "lo" (logliknande byggnad) med gaveln mot "Vallännen", Karl XII:s försvarsverk. Logan rymde gris, får och höns, halm och foder, garn och redskap samt diverse skräp (mög). Den intog platsen för södra hälften av det nuvarande boningshuset Fiskaregatan 7 a och stod kvar till 1869. (Ur Jan Davidssons artikel)

Husförhörslängden 1790 Raus fiskeläge nr 11 (HFL börjar 1790)

Sven Nilsson 40

Hu Sissa 29

s Magnus 4

d Bengta 2

Gåssen Nils 17

Därefter eller åren 1795 – 1806 omnämns ej fiskeläget 11 i husförhörslängderna!

Fiskaren Sven Nilsson fick med sin andra hustru Sissa Nilsdotter ytterligare barnen – alla i rå fiskeläge nummer 11;

Nils Svensson född 7 januari 1791,

Jonas Svensson född 19 februari 1794,

Hanna Svensdotter född 15 april 1797 enka efter Sven Paulsson, avled själv den 7 september 1871 i Råå nummer 4 efter att ha

flyttat dit från nummer 59

Jöns Svensson född 23 januari 1800 tjänar dräng hos Skepparen Jöns Jönsson på Råå fiskeläge nummer 7 dit han inflyttat 1818

från råå fiskeläge nummer 32. Vart han tar vägen från Skepparen är ej känt.

Fiskaren Sven Nilsson avled den 28 november 1803, 53 år gammal. Bouppteckningen efter honom lämnades in till Luggude häradsrätt som nummer 7 år 1804 och ingressen lyder: "Åhr 1804 den 4:de januari inställte sig undertecknade uppå begiäran af Enkan Sissa Nilsdotter att förrätta laga bouppteckning efter dess man Svän Nilsson uppå Rårå som med döden aflid den 28 november 1803 och lämnade efter sig enkan med fem små barn; äldsta sonen Magnus Swänsson 17 åhr gammal, andra sonen Nils Swänsson 12 åhr, tredje sonen Jöns Swänsson 3 åhr, Äldsta dottern Bänta 15 åhr, andra dottern Hanna 6 åhr gammal. Till förmyndare blefwo antagna den aflednes bröder äldsta brodern Israel Nilsson, andra brodren Jöns Nilsson, tredie brodern Nils Nilsson alla boende härå. Till wärderingsman woro kallade Nils Andersson i Liusekulla och Christian Borman på Råå samt Pehr Ohlsson i Bangebieria?. Då änkan blef påmint wid dess plickt att lagligen afgifwa qwarlåtenskapen sådan som dän wid dödstimman war. Sedan företogs förrättningen som fiölier nemligen;

Här räknas och prissätts föremålen i detalj varefter följande skulder noteras:

Skuld som Pant efter den döda till hans äldste son 25, till andra sonen Nils 10, till socknens fattiga 10, till Jöns Andersson i Rykel-afta, till nemndemannen Nils Andersson i Liusekulla, Jöns Jönsson på Råå 2, Pehr Jönsson på Råå 1, bouppteckningskostnader 4, wärderingsarvode 1.

Hela invärterisumman blifwa således 239.9.9.

Efter således förrättad bouppteckning kom enkan med barnens närvarande farbröder öfwerens att behålla hela boet efter värde-ringen och att barnens fädernearf därefter beräknades sedan skulderna blifwit afdragna jäme de persedlar som änkan i fördel och morgongåfwa tillfaller uthegöra:

Afföres enkans fördel och morgongåva, en säng och ett eldkar i värde upptagit till 10. Enkans tredjedel 79.37, äldste sonen Magnus Swensson 39.41.3, andra sonen Nils Swensson 39.41.3, tredje sonen Jöns Swensson 39.41.3, äldste dottern Bängta Swensdotter 19.44.6, andra dottern Hanna Swensdotter 19.44.6 totalt 239.9.9.

Änkan fick således en tredjedel av boets värde utöver sin morgongåva och barnen fick dela på resterade 2/3 delar som delades upp i 8 delar varav systrarna ärvde var sin halv åttondel och bröderna varsin åttondel allt enligt tidens sed att kvinnor skulle ärva hälften av vad en man ärvde.

(Jöns och Nils har fått hjälp med sina namnteckningar och undertecknad med sina initialer INS och NNS

medan Israel Nilssons namnteckning är utan initialer. Troligen kunde han skiva sitt namn själv.)

Kommentar: Boet gick ej under klubben i samband med bouppteckningen.

Sonen Magnus Svensson ärvde hela nr 11 som senare skuldseglade sin båt i Saltsjön. Han drunknade den 28 mars 1815, boendes på Raus nummer 11. Hans son Sven Magnusson, fiskare på Råå ärvde då den del av nr 11 som ligger inom kvarteret Båten (fiskar-egatan 4, 6 och 8). Dottern Anna Magnusdotter gift med fiskaren Jöns Pålsson på Råå född 1805 från Kullen fick den del av nr 11 som ligger inom kvarteret Skeppsbryggan (fiskaregatan 7 = Lotsgatan 16 och fiskare-gatan 7 A) . Uppdelningen genomfördes först sedan brodern erhållit 62 riksdaler silvermynt varigenom syskonsämjan återställdes. Markområdena skildes åt av en smal väg, en ”li” som förde till hamnen och senare blev till fiskaregatan.

Sven Nilssons dotter, Bengta Svensdotter vigs den 13 oktober 1812 i Helsingborg med fiskaren Måns Börjasson, född 18 december 1785 i Pålstorp nr 4 och avliden den 30 december 1812 i Råå fiskeläge nr 32 som omnumrerats till Örby nr 15.

Bengta Svensdotter åter änka gifter sig 3.0 i Helsingborgs kyrka den 25 april 1814 med Nils Ingelsson född 17 november 1782, död 3 maj 1830, son till Ingel Nilsson och Bengta Larsdotter. Nils och Bengta bor på Råå, Örby 15. Ingel Nilsson är son till Nils Ingelsson och Bengta Larsdotter är dotter till Lars Ingelsson. Nils och Lars är bröder och söner till Ingell Jonsson i Råå fiskeläge nr 4 och Örby nr 10.

Bengta Svensdotter, enka, avled den 24 september 1837 av okänd sjukdom 50 år gammal på Råå.

Sven Nilssons dotter Hanna Svensdotter död 7 september 1771 på Råå fiskeläge nummer 3, enka den 25 september 1834 på nr 59 efter fiskaren Sven Pålsson född den 4 mars 1797 på Råå fiskeläge nummer 22, vigda den 2 augusti 1822.

Den 12 oktober 1808 avled Sven Nilssons syster Rignel Nilsdotter enka efter Årad Persson. Den femte november 1808 företogs bouppteckning efter henne som efterlemnat 5 stycken barn. Bouppteckningen är fragmentarisk.

En uppgörelse skulle ha träffats vid en auktion av kvarlåtenskap den 30 mars 1809 enligt Jan Davidssons ”Det gamla fiskeläget” där Magnus ärver hela Råå nummer 11. Verkligheten är att i husförhörslängden 1809 noteras både Magnus Svensson med hustru Bengta och brodern Nils Svensson, senare gift den 30 oktober 1812 i Helsingborg med Pernilla Paulsdotter, och som inhyses, enkan Sissa, Sven Nilsson med sonen Jöns Svensson och dotter Hanna under Raus nummer 11.

Enkan Sissa Nilsdotter avlider den 16 mars 1843 fortfarande boende på Raus nummer 11, 92 år gammal.

Den ägareförteckning till torpet nr 11 Råå (främst den del av tomten, som ligger i nuvarande kvarterat Skeppsbryggan) som finns i Nordiska Museets arkiv innehåller felaktiga uppgifter:.

Sven Nilsson, fiskare på Råå (Hela nr 11) avliden 1809. (Det är fel, han avled den 28 november 1803).

son Magnus Svensson, fiskare på Råå (hela nr 11) död 1835. (Det är fel, han avled den 28 mars 1815).

Barn: Sven Magnusson, fiskare på Råå som ärvde den del av nr 11 som ligger inom kvarteret Båten

Anna Magnusdotter gift med fiskaren Jöns Pålsson från Kullen. Hon ärvde den del av nr 11 som ligger inom

kvarteret Skeppsbryggan.

Dotter: Bengta Jönsdotter död 1887 gift med Magnus Jönsson, fiskare på Råå född 1837.

Son Josef Magnusson fiskare på Råå, senare hamn- och transportarbetare, född 1881 på Råå i Magnus

Jönssons andra gifte.

Kommentar: Dessutom ärvde Sven Nilssons andra son Nils Svensson född 7 januari 1791 en del av nummer 11, den del som låg öster om fiskaregatan.

Vidare skriver Jan Davidsson: ”Utdrag ur auktion den 30 mars 1809 efter Sven Nilsson varvid Magnus Svensson köpte:

1 del åhlrusor 15 rdr, 1 båt med segel 50 rdr, 2 torskagarn 8 rdr 16 skilling, 1 gammalt blått segel 1 rdr, 1 ljung tiärra, 1 släde (då man hämtade garnen på vintern, användes små slädar, som kärdes för hand berättar Josef Magnusson), 1 hjulbör.

Bouppteckningen efter Sven Nilsson var spartansk; tillgång i fastigheten, obebyggd tomt av nr 11, gångkläder, sängkläder, 5 fiskegarn och 1 närding, 1 del diverse skräp.”

Kommentar: Nämnda auktionsprotokoll har jag (Le Roy Billberg) ej återfunnit, men givetvis kan änkan ha blivit tvungen att efter några års boende efter sin bortgångne make tvingats till försäljning.

Råå fiskeläge nr 11 (Kvarteret Båten)

Fiskaregatan 4, tidigare Råå fiskeläge nr 11. Gården utgör sydöstra delen av gamla tomten nr 11 och är bebyggt med ett boningshus vid gatan med en gårdsvinkel utmed tomtens östra gräns. Gatuhuset är sammanbyggt med Fiskaregatan 6. Innanför boningshuset ligga små grönmålade uthus på gården. Gathuset är gammalt men omändrat i flera repriser under 1800-talets senare år. 1893 skedde en mer genomgripande ombyggnad, varvid den gamla korsvirkesväggen mot gatan ersattes med tegel.

Tidigast kände ägare till gamla tomten nr 11 är Sven Nilsson från Råå fiskeläge nr 3. Hans son Nils Svensson ärvde den del av gården, som låg öster om Fiskaregatan. Nils Svensson efterträddes av sin dotter Bengta och hennes man Nils Jonasson (Se Varvs-gatan 8). Efter dem ägdes gården av deras dotter och måg, Per Olsson. Nuvarande (1940-talet) ägare till boningshuset vid gatan är Per Olssons sterbhus. Gårdsvinkeln utmed tomtens östra gräns har samma ägare som Fiskaregatan 6 och 8.

Där ja är född, Fiskaregatan 4, de va ett torp från början. De va gamla nr 11. Min far han kom från Borgeby, så de va på min mors sida som di hadde gården. Hon var född där, å hon bodde där sen hos sina morföräldrar. De va ganska vanlit i den tiden, att någ av barnen fick va hos mor- eller farföräldrar, för di kom ju ofta tätt, barnen, å då bruka di hjälpa föräldrarna å ta ett utå barnen till sej. Så mor hon växte opp där hos sina morföräldrar. Nils Svensson hette han, mors morfar, å han va fiskare. Han byggde huset, då han gifte sej. Då va de lerväggar och korsvirke. Men så hadde han lite jordbruk me – de hadde di nästa alla i den tiden. Där lamellhusen byggs hadde di utjordar. Där skörda di deras hö, å där hadde di korna på vången. Di hadde ett par kor, mors morför-äldrar, å kanske di nog hadde nån häst också, de ä nog möjlig. Men stort jordbruk hadde han inte, för ja vet att han hadde då ingen fiskedräng. Annars di som hadde lite mer å sköte me, di bruka ha de.

De va inga uthus förr, utan di hadde all deras reskap på vinden. Far byggde om lite då och då. Så de ä nya väggar å fönster och dörrar. Framsidan byggde han 1893, De va halmtak här förr me sånt där ryggaträ, å så va de homeja på taket. Där di tvättar inne nu, Brauns, där hadde de en lo förr. Så genom porten kunne di köra me häst å vagn. Morsa morfar hadde två kor å jordbruk.

Far och mor, di lå i stuan, de va en sån där gustaviansk säng me sparlakan. Pigan å jag lå i kammerset i en utdragsäng, å pojkar-na, de lå i de kammerset, som ble sen balkognen revs ut.

Sängklär i den tiden, de hadde di ullna dyner å till å me ullna koddar. Under hadde di bomollsdyner me randit bomoll å linne. Överlakan hadde di just inte, utan de va bara underlakan som regel. Me när de va främmande å de skulle va fint, då hadde di ju två lakan.

Far och mor, di lå i stuan, de va en sån där gustaviansk säng me sparlakan. Pigan å jag lå i kammerset i en utdragsäng, å pojkar-na, de lå i de kammerset, som ble sen balkognen revs ut.

Nils Svensson 1791 – 1872

Nils är född den 7 januari 1791 i Raus fiskeläge nummeru 11 som son till fiskaren Sven Nilsson och dennes hustru Sissa Nilsdotter. Nils är även kusin med skepparen Jonas Olasson. Nils avled den 1 november 1872 i Raus fiskeläge nummer 11. Gift i Helsingborg stadsförsamling den 30 oktober 1812 med Pernilla Paulsdotter född 15 maj 1790 i Raus fiskeläge nummer 22 V 25 december 1851 i Raus fiskeläge nummer 11.Han noteras då som tjänstedräng och hon som tjänstepiga

Parets barn – alla födda i Raus fiskeläge nummer 11:

Maria född 16 april 1813 V 29 december 1871

Johanna född 21 januari 1815 V 2 juli 1875

Sven född 7 juli 1817 V 2 september 1817

Bengta född 25 augusti 1818

Hanna född 13 oktober 1820

Anna född 23 december 1822

Cecilia född 27 februari 1825

Petronella född 18 februari 1827 V 13 mars 1827

Dödfödd son 12 april 1828

Dottern Bengta född 1818 vigs den 6 december 1839 med sin männing skeppare Nils Jonasson.

På Råå museum finns en minnestavla över fiskaren Nils Svenssons hustru Pernilla Pålsdotter med följande epitafium:

Livets strid för dig är lyktad, Anden till sitt hem är flyktad. Jorden gömmer ren ditt stoft och med saknad djupt i sinnet Äga blott de dina minnet.´Endast minnets balsamdoft. Hvem som du har uppfylt vigten af en husmors kall den pligten, låg för dig så ren och klar, sträng i ordning, flit och heder, trofast vänskab, forntids heder, sådan du ju alltid var.

Döden länge af dig wäntad, war ju stilla efterlängtad under mången sömnlös natt. Och han kom, men som en helsning ifrån Gud om hopp och frälsning, ljus för englaharpor satt.

Och du saknade ju ingen, af den kära barnaringen. Alla stodo de hos dig! Derför smålog du den stunden när till allra sist stunden dina ögon slöta sig.

Kommer mormor ej tillbaka? vill du inte mormor vakna? Hviskar litet barbarn nu. Jo, du kommer till den lilla uti drömmen, ack, så stilla, smeker henne ömt ännu.

Modershjertat kan ej glömma, graven väl dess stoft skall gömma . Ack, men känslan evig är! Och från den frid du vunnit, säkert ren mång´ blick har funnit till de dina vägen ner.

Småningom de komma alla, till dig och i famnen falla, liksom här så mången gång. Då, hwad fröjder utan like, i det rätta hemmets rike, ibland Cherubiners sång."

På baksidan står: Vidstående dödsruna är över undertecknades mormor. Hennes moder dog då tösen var liten och på grund därav fick den lilla styvmor, vilken icke alltid var så snäll mot henne. Då tösen växte upp, skulle hon som andra gå på ljungen och en dag då hon kom släpande hem med en stor ljungbyrra på ryggen, trött och hungrig, satt och åt av sin enkla kost, utbrast syvmodern i vredesmod: Ät måttligt, så sover du söteligt, säger Syrach! Varpå tösen skall ha svarat." Jag bryr mig icke om vad Syrach säger, ty Syrach har icke varit med mig på ljungen."

Det barbarn som står omtalat i en av verserna var en liten dotter af mormors dotter, Bengta, hvilken blev uppfostrad hos morfar. Vi brukade kalla henne för morfars "Pilla" en förkortning av Petronella, som namnet ursprungligen var. Undetecknat: Nils P. Petters-son.

Fiskaregatan 6 – 8, tidigare Råå fiskeläge nr 11. Magnus Svensson, fiskare å Råå och ägare till Råå fiskeläge nr 11, avled 1835. Hans son Sven Magnusson ärver huset som då uppges vara 26 alnar långt på Södra sidan, 9 alnar brett på norra sidan samt 18 alnar brett på östra sidan.

1884 begär och får Sven Magnusson undantag mot föda och husrum under 8 månader av året samt ¾ av vad som ”åtgår till min klädsel”.

Den 11 december 1897 säljer Magnus Svensson sitt hus Fiskaregatan 6 till fiskaren Nils Olof Person, vars dotter och måg (Braun) numera är ägare till det.

Fiskaren Nils Olof Persson köpter 1922 12/100 av torpet nr 13 på Råå betecknat med littera Na.

Far köpte huset här – 1900 tror ja de var – av Magnus Svensson. Far hyrde först av honom, å då bodde han i lilla huset åt gården, där som mor nu bor, men sen bytte han me Magnus Svensson å flyttade in i stora huset här åt gatan. Magnus Svensson dog 1915.

Där vi har hönsen nu, de hör också till vår tomt, gamla nr 11. Där lå en hel rad grishus förr, som va deras som bodde ve Fiskaregatan. Di låg här på vallen.

Meddelat av fru Karin Braun född 5 maj 1900 i Råå dotter till fiskaren Nils Olof Persson och hans hustru Petronella.

Fiskaregatan 8. Tomten har avstyckats från gamla nr 11 (jämför Fiskaregatan 4, 6 och 7). Den är mycket liten och rymmer ett envånigt boningshus beläget utmed gatan och hopbyggt vid sydöstra gaveln med Fiskaregatan 6.

Tredje huset i raden, byggt samtidigt som nr 4 och 6. Ett tidigare hus brändes ner 1788. Där bodde fiskaren Reinhult Joachumsen, utpekad som ryssarnas gisslan. Reinhults far Jochum Persson född 1725 hade byggt det första huset då han gifte sig med Maria Cecilia Klerck av adlig skotsk släkt. Råå museums minnesskylt uppsatt år 2014.

Fiskaregatan 4 och 6. De ä gamla nr 11, de här. De ä samma nummer som Fiskaregatan 4 å 6 här snett över, de ha hört ihop från början. Förr va de väl ingen gata riktit, de som nu ä Fiskaregatan, utan de va bara som nån liten smal väg mellan gårdarna. Torpet nr 11 Råå står de här om i gamla papper.

De här huse, där ja bor, de byggde far 1868. Han gifte sej me Bengta Jönsdotter, å hon hadde ärvt gården efter sin far å mor. Så do hon, å då ärvde Magnus Jönsson, min far, henne automatiskt. Här brevé lå de ett bonningshus förr, de lå i vinkel me de här oppåt vallen, de revs -89. De va stamgården de, Sven Nilssons, å de va korsvirke, de gamla. Sen efter Sven Nilsson kom Magnus Svensson, han va fiskare på Råå. Han hadde två barn, å då ble de så, att sonen, han hette Sven Magnusson, han ärvde de här nere, där som Anders Petter Persson ä född, å dottern, Anna Magnusson, hon fick de här här oppe. Hon gifte sej me en fiskedräng, som kom hit to Råå, Jöns Pålsson hette han. Han va visst här ett par år, innan de gifte sej. De va ju inte precis som folk tyckte de skulle va, att en flicka som ägde en går´ gifte sig med en fiskaredräng. De va liksom unner hennes värdighet, Ja, de va nästan like me min far, för han hade inte nån går´ han heller, utan de fick han ju genom Bengta. Hon va dotter te Anna Magnusdotter å Jöns Pålsson, så hon ärvde efter dom.

När di ha byggt här på Råå, då har di använt mycke soltorkat tegel varvtals med bränt. Brända teglet to di från Tysklann.

Bostaden: Farstun åt Köpmansgatan, den ble tebyggd -89, då di rev gamla boningshuset. Källaren ä som den ha varit – de ä källare unner där, å stugan ä också samma, fast de va utliggare förr där mitt på väggen. Sen där vi har köke nu, där va de sängkammare förr, å så va köke här åt annra sidan, de va me gevalt. I stugan där lunna di garnen förr.

I den tiden, när ja va barn, då skulle de allti sannas (sandas) å enas (lägga ut kvistar av en) te söndagarna. Då fick en gå å köpa ena, man bruka köpa ene för 5 öre. Te pingst å så, större högtider, då sannas å enas de runt huse me. De var mor så noga me, att de skulle va sabbatsfint.

Arbetet: Lurendrejeriet to slut ikring 1870 därigenom att danska staten bestämde att allt som to´s ut ur lannet, de skulle uppges. Å sen började den religiösa väckelsen här.

Hyttefat, de ä alla storlekar, de ä för ål å räker å så. De å som låder eller sumpar man säjer, å di gjordes fast ve båten, å så släpa di efter. De dära hyttefaten, di gjordes på varvet, eller gjorde man dem själv. Hålen, dom borra man själv. Häng opp krokarna, de säjer vi å ”splitta krokarna”. Te agn hadde di mycke sannormar. Utå en sannorm kunne de bli te tre krokar.

Fritiden: Förr va husandakt i hemmena, men en utå familjens medlemmar skulle gå i kyrkan. De skulle de vara, även om de va aldri så galet annars, ”en av er ska gå te kyrkan”, sa mor allti. Far var läsare.

Från Råå fick di stå i gångarna i kyrkan – bänkarna där nere, de va för Råå å för di fattiga.

På 50-talet va de en rysli koleraepidemi här på Råå, å då hadde di en särskild kyrkogård, den ligger lite norr om nya kyrkogården. Di använde en gammal skola te sjukhus, å så hällde di i dom brännvin, de va de enda. Ja, så koka di tjära å brände, å så va de stängt åt alla håll me bommar. Ingen fick komma in på Råå. Mat de fick di klara sej som di kunne, fiskarna sålde fisk te bönderna å så fick di smör å sånt utå bönderna i ställe. Oppe ve Kattegattsgatan ä de en plats vi kallar ”bönnernas lanning”.

Den där kolérakyrkogården, den finns inte kvar nu längre. De va en möllare som plöjde opp den för många år sen. De tyckte inte folket om här. En gumma hon ville inte köpa mjöl ti sin gris hos den där möllarne, utan hon gick hellre aldrig så långt till en annan mölla å köpte mjöl. En son te möllaren han ble inte som han skulle, han ble svagsint, så han fick sitt straff, möllaren, för han hade plöjt opp kolérakyrkogården, de sa di här. Men de va allt bara en fyra, fem stycken, som skötte sina gravar där.

När Ryssen brände Råå, då va de en gubbe, som inte brydde sej om å springa te skogs. Den to Ryssen å förde te Bornholm å prygla. Sen efter många år kom han tebaks te Råå, gubben, di kalla honom för ”Pryla” sen allti. Joo då, de va skogar här förr opppåt Pålstorp å bortåt Tunnby å norra Råå. Så dit sprang folk för å komma unnan, när Ryssen brände Råå. Men ”Pryla” han stanna han. - Tunnby, de ha fått sitt namn efter att de ä så glest bebyggt.

Här på Råå, här säjer di ”Svensa Nils” å ”Mangus Anners´ Anna å så där. Mangus Anners Anna, de ä fru Anna Persson i Bilesholm. Hennes far va Magnus Andersson på nr 19, å då kallas hon, dottern, Mangus Anners´ Anna.

Förr gjorde de ett märke, di gamle när, när di skulle skriva sitt namn. De va inte många som kunne skriva, utan då hadde di ett ”karamärke” di satte i ställe. De ja ja sett många sånda där på gamla papper.

”Kapenerahuse” neråt hamn, de ska va efter ”Carbinièrer” - de va soldater, di va väl fransmän, som skulle ligga i de husen här. De ska ha funnits minst ett till likadant. Sen har de blitt kapenerahus, å de ä just ingen som vet varför de heter så. Men de ska va efter di där soldaterna, carbinièrerna. De va i början av 1800-tale di va här.

När de hadde bränt nånstans, då bruka di inte bygga igen på samma ställe, Di sa de va otur med de. Å aldri att di satte ut en båt på en torsda. Di hadde mycke sånt där för sej, di gamle här, allt möjlit di trodde på.

Staden: Grishus de sto här förr i en lång ra innanför vallen så kallat. Di va gårdarna i Skeppsbryggan å Båten, där hadde di sina grisar. Men mycke hade di en lo också, å där hade di sin gris å redskap å ”möeg” (skräp). Halm kunne di också ha, men de va mest annat.

Stocken de hade di förr för alla kungörelser gå ikring me. De va som en stock å så me en klyka å sätta papperet i. Den som fick stocken han skulle skicka den vidare mesamma. Ja, va de riktigt sent på kvällen, kunne de få va te morron därpå. Men helst skulle den ju gå mesamma. Men på slute, då kunne de gå en vecka, innan den gick vidare. Å så vart de slut precis, å di fick reda på saker å ting på annat sätt å de ble annan ordning.

Utdrag ur vad som meddelats av Josef Magnusson, hamnarbetare och transportarbetare, f.d. fiskare, född 1881 i Råå. Son till fiskaren Magnus Jönsson, J. M. Äger och bebor Köpmansgatan 16; tomten har gått i släkten.

Fiskaregatan 7/Köpmansgatan 16. Tomten är styckad från gammalt nr 11, som hade ägor på ömse sidor om Patrullgatan. Den gamla tomten innefattade den jord, varpå husen fiskaregatan 7/Köpmansgatan 16, Fiskaregatan 7 A och på andra sidan gatan Fiskaregatan 4, 6 och 8 är byggda.

Det gamla boningshuset, stamgården på tomten nr 11, var uppfört i korsvirke och inrymde förstua, kök och stuga. Det låg jämte en ”lo”-byggnad med gaveln mot vallen (köpmansgatan), delvis norr om nuvarande huset, och revs först 1889 för att lämna plats åt en förstugutillbyggnad till detta. ”Lon” var belägen där nu södra hälften av boningshuset fiskaregatan 7 A reser sig.

Det nuvarande boningshuset köpmansgatan 16 – fiskaregatan 7 är uppfört 1868 av fiskaren Magnus Jönsson och ligger utmed fiskaregatan. Norra gaveln är hopbyggd med fiskaregatan 7 A. På norra delen är en tillbyggd förstuga från 1889 med sadeltak med tjärad papp. På tomtens södra del ligger ett litet rött uthus av trä.