Lasse Svensson g 1.0 med N.N. Hermansdotter från Halvarsbenning dotter till Herman Henniksson där, född i Vad (8)
Lasse Svenssons bror Peder Svensson, som var kamrer i Stockholm fick se sin gård Fösarbo bli inlemmad som avels-gård under västra Silverbergs kungsgård. Brodern Narve Svensson var kyrkoherde i gamla Norberg socken 1540 – 31 mars 1552. Ur herdaminnet, Norberg sid 649:
Narvidus Svenonis – Narve Svensson 1540 – 31 mars 1552 Ekströms herdaminne
Herr Narve är åren 1540-1552 upptagen som brukare av ”Vassergården” (i Norbergs by), för vilken han skattar 2 hund-rat 40 osmunder (DH). Eftersom han 1541 till fogden levererar 1 fat 1 hundrat prossakäresjärn, är han troligen då prost i Västra Bergslags prosteri, dit Norberg vid denna tid hörde (RS 1). Är detta fallet, har han likväl frånträtt denna befatt-ning redan påföljande år.
Spannmålsskörden var 1543 så knapp, att tionden icke räckte till vin och oblater ”med mindre att de tiggde till vad som fattades” (PT 1). Påföljande år klagar prosten i Söderbärke, att Norbergsborna icke ville utgöra någon tionde: ”De säga kort nej, att de ingen tionde vilja göra. Förr vilja de låta stå deras täkter osådda” (a. h.).
Vid tinget å gamla Norberg ådömes 1545 Peter Finne 20 marks böter, därför att han ”slog herr Narve över skallen med en stör och hjögg upp hans fasta gård med våld” (DH:12)
Sista gången han nämnes som kyrkoherde här är 31 mars 1552, då han i Västerås levererar till konungen 6 lmk 11½ ld silver, ”som han anammat hade utav förenämnda Norbergs kyrka” (RR s. 169).
Vassergården, som tydligen varit kyrkohemman, står nu några år utan namngiven innehavare och med varierande skatt (DH). För 1558 är på avkortningen antecknat, att Lasse skrivare i ”Vasegården” var skattefri ”för sitt omak att han uppskriver skatten på Norberg (DH:1, = Dalarnas handlingar).
Troligen är herr Narve samma person som den, som äger fastighet i Stora Tuna 1557 och 1558.
? Narve [1557-1158] Sid 506 Stora Tuna, Ekströms herdaminne
Åren 1557 och 1558 innehar herr Narve 8 tnld av 12 i skattehemmanet Gamlegården i Hesse fjärding. Hans del i hemmanet brukas av landbor (DH 1557:11, 1558:14). Troligen är detta den Narve Svensson, som (1640-31 mars 1552) var kyrkoherde i Norberg. Det säges icke, att han tjänstgör här. Det är knappast heller troligt, att han flyttat hit som sacellan, även om de ekonomiska villkoren i Norberg vid denna tid voro snäva. Möjligen är detta hans arvgård.
Wij Gustaff medt Gudtz nåde Sweriges, Götis och Wendes etcetera konung göre witterligitt, att wij vdj egen kongelige persone på wårt slott Westerås then 31 Martij Anno etcetcera 1552 anamedt och vpburidt haffve aff thenne wår tro Vndersåte her Narffue Swenonis kyrckieprest wed gamble Norebergh Sex lödige marcer och halff tolffte lodt Sölff som han anamedt hade vtaff forscreffne Norebergx kyrckie etcetera hwarföre giffwe wij förscreffne her Narffwe Swenonis her medt gqwitt och frij för alt yttermere tiltall vm forscreffne Sölff, Och tess till wisse lathe wij tryckie wårt Secretum her neden fore och medt egen hond vnderscriggiúit. Datum loco et tempore vt supra.
Gostauus
manu propria
(Sigill)
Narve Svensson fick således ett kvitto på att han lämnat sex lödige marker och 12½ lod silver ”som han hade utav Norbergs kyrka anammat”. Kommentar: N. S. var khd [1540 – 31 mars 1552] boendes i Vassgården, Norbergs by.
År 1554 tog Gustav Vasa denna gård (Fösarbo) ifrån (God)Sven i Hagge för att användas till avelsgård under Väster Silfbergs kungsgård! År 1562 skriver Sven i ett brev (finns i original i Ludvika gammelgårds arkiv) att han är gammal och sjuk och orkar inte ”bråka” med kungen, utan för över Fösarbo på sin son, Peder Svensson.
För alle the gode men som detta mit öpne bref händer förre att komme bekennes jag Suen Hansson i Hagge gör wetter-ligitt, att, anno 1554 då blifvit efter salige Kongl Majts befalning mig afhänt ett hemman benämt Fösarboda, som lades under vestre Silfverbergs gård och efter det att jag är en åldrig och sjuklig man så att jag icke förmå själf söka min nådige herre och konung, så att jag måtte bekomma förenämnda hemman igen. Därför hafva jag öfverantvardat och till evärderliga ägo skänkt min son benämnd Päder Svensson warande i Konglige Majts räkningskammare samma hemman så att han må ingenbörda och sedan behålla det för sitt äget. Till denna min ords stadsfestelse kaller jag thessa gode men till wittnen Han Persson till Lodvika, Olof Andersson fogde på vestra Silfverberget, Anders Olsson i Starreboda och Lasse Andersson i Lerandeboda och till yttermera visso begär jag Hans Perssons och Olof Anderssons signetter under denna min bekännelse som skrifvit är i Hagge i Norrbärke socken den 14 december annao 1562.
Brevet är undertecknat med ”mitt bomärke”.
Efter Gustav Vasas död år 1560 skriver Peder Svensson år 1563 till Erik XIV och ber att få tillbaka Fösarbo. Erik XIV svarar: Fösarbo kan du inte få, men du får ta Marnäs kronogård (nuvarande Ludvika gammelgård). Originalbrevet finns i gårdens arkiv. Se släktforskaren nr 13 – 1984. Peder Svensson, som var anställd vid Kungl. Räkningskammaren, bodde i Stockholm. När han avlidit gifte hans änka Clara Nilsdotter om sig med hovkanslisten Rasmus Ludvigsson, Sveriges förste riksarkivarie. Hennes första man, Gert Hansson, förestod den Kungliga husgerådskammaren i vart fall under åren 1645-1547. Clara Nilsdotter, dotter till Nils orgellekare i Västerås och dennes hustru Margareta Persdotter av frälsesläkt, avled år 1599 och hennes tredje man, Rasmus Ludvigsson avled år 1594. I sitt gifte med Gert Hansson hade Clara 6 barn, Brita, Hans, Carl, Anna, Hans och Gert. De två senaste barnen säljer 1595 en brodersdel i gården Marnäs för 3 läster järn till sin farbroder Lasse Svensson. Lasses bror Olof Svenssons dotter Margareta Olsdotter är gift med Lasse Olsson skräddare i Marnäs som enligt 1581 års längd över årlig ränta besitter gården Marnäs. I ett brev utfärdat den 4 april 1586 kungör Clara Nilsdotter att hon för några år sedan på sina barns vägnar har sålt gården Marnäs för tre läster järn till Lasse skräddare ”som nu äger min salige förre man Peder Svenssons brodersdotter.”
Att Lasse skräddares innehav av gården var omtvistat framgår av ett brev till Rasmus Ludvigsson daterat den 16 januari 1587. Avsändaren var rådmannen, sedermera borgmästaren i Stockholm, Mårten Olsson. Av brevet framgår att Mårtens avlidna hustru Barbro var syster till Lasse skräddares hustru. Lasse skräddare klagade i brevet över att Lasse Svensson i Hagge – hans hustrus farbror – hade instämt honom till tinget hösten 1586 ”menandes honom affdriffue wille ifrån Marnäs”. Farbrodern motiverade detta med att han vore bättre skickad att vara sin bror Peder Svenssons barns målsman bättre än deras mor och styvfar. Rätten som ej ville avgöra målet hänsköt det till det lagmansting som skulle hållas av riksrådet Erik Sparre. Mårten Olsson ber nu Rasmus Ludvigsson att tillsammans med sin hustru och styvson Nils Persson skriva till fogden på Väster Silvbergs gård, Jöns Danielsson (Svinhuvud i Västergötland) och dennes skrivare Lasse Jöranssson och be dem hjälpa Lasse skräddare att behålla gården. Rasmus Ludvigsson ombeds också att tal med herr Erik Sparre om saken. Då Lasse även i fortsättningen besitter gården har målet tydligen slutat lyckligt för honom.
Jonas Halvarsson i Marnäs, måg till Lasse skräddare, klagade vid den rannsakning som hölls 1614 mellan allmogen i Västerbergslagen och fogden Petter von Benning över att Benning hade försökt driva hans hustrus föräldrar från gården i Marnäs. Jonas svärmor, hustru Margareta, hade då givit Benning en ”sölffkosa” och ett skeppund tackjärn. Efter Margaretas död hade Jonas givit Benning ytterliggare sex skeppund tackjärn för att få sitta kvar på gården. Benning dömdes att mista sitt ämbete och att böta 40 mark.
Lasse skräddares hustru, Peder Svenssons brorsdotter heter således Margareta. I brevet 1587 till Rasmus Ludvigsson säger Mårten Olsson att hans hustru Barbro – Margaretas syster – var syster till Hans Olsson i Starbo. Deras fader bör ha hetat Olof Svensson som möjligen är den person som 1562-1564 anges vara kronolandbo på Marnäs.
Kommentar: Brodern Lasse Svensson i Hagge gift med Karin Olofsdotter bör även de haft en dotter vid namn Margareta Larsdotter född 1564 avliden1644 gift 1.0 med Germund Bengtsson i Livsdal (vår ana) Norberg socken och gift 2.0 med Per Larsson i Livsdal avliden där före 1645. Per Larsson efterträdde Germund Bengtsson som bergsfogde.
Lasse Svensson bror Videke Hansson – Widichinus Johannis Grengius 24 februari 1545 – 28 juli 1574?
Herr Videke kallas av biskop Rudbeckius (som icke har slutfört efternamnet, sedan han felaktigt börjat med ”Lau”) Grengius, enligt vilket han skulle vara bördig från Grangärde. Hit kommer han från Söderbärke. Den kungliga fullmakten är daterad i Strängnäs 24 februari 1545, varför han bör ha tillträtt senast 1 maj. Sigillet är icke detsamma för Videke Hansson i Munktorp och för Videke Hansson i Söderbärke, men det finns flera exempel på sigillbyte.
Herr Videke var från 1548 prost i Snevringe kontrakt. Redan 1547 var han dock med vid riksdagen i Strängnäs och underskrev 31 januari prästerskapets svar om skatten till konung Kristians arvingar. Likaså var han närvarande i Stockhom vid bevillningen till Älvsborgs lösen 25 januari 1571. Det fortroende han åtnjöt framgår även av ett par andra notiser. På ett säljbrev till konungen av fastigheter i Stora Tuna 29 december 1550 är han, ”hederlig man”, sigillvittne.
Likaså medtogs han av biskop Henrik bland exekutorerna av dennes testamente. År 1562 gick han till aktion mot de fogdar, som hade att mottaga järn i skatt, med anklagelsen att de vid sin redovisning icke räknade mer än 18 osmunder i pundet, vilket blev endast 300 på fatet. Den kungliga resolutionen blev, att man vid nästa leverans skulle slå järnet ur faten och räkna ”så får man finnat, hur det är i sanning”.
Hans ekonomi synes ha varit tämligen god och han synes ha haft litterära intressen, I Ängsö kyrka finns en bok med predikningar på latin, som han 1539 förvärvat.
Enligt en anteckning om en minnesvård i Munktorp över herr Videke, vilken skildring bär Rabenius signatur och delvis är kontrollerbart felaktig skulle han ha dött 28 juli 1574. Detta är det sista år hans nämnes som levande i landskaps-handlingarna. Gift med okänd som synes ha avlidit tidigare. Kyrkoherden Laurentius Widichini i Bro var hans son.
(utdrag ut Ekströms herdaminne).