Översikt Anundsjö I
Våra rötter härifrån har delats upp i avsnitt för att förenkla läsandet. Här följer Sven Perssons rötter, gift med Kajsa Stina Gustafsdotter.
Anundsjö socken.
En socken i Nätra tingslag, västernorrlands län, utgörande nordöstra delen av Ångermanland, i norr gränsande till Åsele lappmark och längst i väster till Ångermanälvens övre lopp, bildande flodområde för Otterån, Kubbeån och Gensjöån, vilka förenade till Själevdsån mynna vid Örnsköldsvik. Skogsklädt med betydande berg och talrika mossar, träsk och sjöar, den odlade byggden finns mest kring Anundsjön, som bildas av Kubbeån och Gensjöån. Större gårdar finnas ej. Ur C. M. Rosenbergs Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige (beskriver Sverige på 1880-talet).
Per Svensson 1784 – 1859
Han föddes den 11 juli 1784 i Storborgaren, Anundsjö socken som son till bonden Sven Hansson och dennes hustru Segrid Håkans-dotter. Avled den 14 juni 1859 i Locksta, Björna socken. Den 7 december 1806 vigdes drängen Pehr Svensson i Låckstad och pigan Greta Pehrsdotter i Låckstad, Björna socken.
Efter giftermålet flyttade Per till sina svärföräldrars hemman Locksta i Björna Socken och brukade detta. På grund av ekonomiska svårigheter sålde Per hemmanet år 1829 och upptog samma år nybygget Granåsen. Där hade angstaborna en så kallad rågsvedja, så en odling fanns redan att tillgå. Sonen Olof övertog nybygget Granåsen.
Den 3 oktober 1859 blef på vederbörlig begäran bouppteckning förrättad efter aflidne förre Nybyggaren Per Svensson i Granås som genom döden afliden den 14 sistlidne juni och efter sig lemnade enkan Greta Pehrsdoter samt med henne sammanaflade barn:
Sonen Pehr Pehrsson Kronobåsman i Böne by, af Boden socken
sonen Sven Pehrsson i Bredträsk by, af Fredrika socken,
sonen Eric Pehrsson i Locksta by denna socken,
sonen Olof Pehrsson i Granås och
sonen Jonas Pehrsson i Bargo by äfven i denna socken samt
dottern Greta Caijsa gift med bonden Anders Löfdenmark i Tegelträsk, Åsele socken,
dottern Segristina gift med bonden Renhard Ersson i Sörholmsjö by i Fredrika socken, samt
dottern Anna Brita piga i Långvattnet, Åsele socken.
Alla utom sistnämnde myndiga men endast Olof Pehrsson närvarande. De frånvarandes rätt bevakades för tillfället af sysslomän.
Hustrun Margareta (Greta) Pehrsdotter föddes den 15 april 1790 i Locksta, Björna socken dotter till nybyggaren Pehr Pehrsson och hans hustru Margareta Ersdotter
Parets barn som alla är födda i Locksta: Sven född 20 januari 1807 död 23 augusti 1807,
Greta Catharina född 24 oktober 1810,
Pehr född 30 mars 1814,
Sven (vår ana) född 23 september 1817,
Eric född 6 mars 1820,
Sigrid Stina född 21 oktober 1822,
Olof född 20 februari 1825,
Jonas född 23 augusti 1827,
Sigrid Stina född 12 december 1829,
Anna Brita född 26 juli 1833 samt
Johan född 27 augusti 1837 död 27 november 1837.
Hustru Margareta (Greta) Pehrsdotters 1790-1870 föräldrar kommer ifrån Åsele och Locksta i Björna.
Pehr Pehrsson, bonde 1757-1818
Den 26 dec 1787 vigdes i Själevad socken Per Persson dräng i Locksta med pigan Margareta Ersdotter ibidem.
Bonde på hemmanet Locksta, som tillhörde Själevads församling fram till år 1795. Ett nytt kapellag bildades då under namnet Björna. Locksta kom att ingå i det nya kapellaget. År 1800 blev Björna en självständig församling. Per var även nämndeman.
Å 1818 den 14 september blef af undertecknade på begäran af Enkan Greta Ersdotter i Locksta bouppteckning förrättad öfver qwarlåtenskapen efter dess avlidne man Pehr Pehrsson derstädes som med döden afgått i juni månad detta år lemnandes dess barn och efterlefvande arvingar sonen Pehr 17 år, Erik 13 år, dottern Greta gift med Pehr Svensson i Locksta, dottern Maria 25 år, Zara 24 år, Stina 21 år, Birgita 15 år. Anna Catharina 10 år. Då även inställte sig Anders Israelsson i Å som bevakade de omyndigas rätt.
Bland tillgångarna noteras fastigheten Hemmanet nr 1. Boets behållning 818.17.8
Parets barn som alla är födda i Locksta: Margareta född 15 april 1790,
Maria född 21 januari 1793,
Sara född 12 augusti 1794,
Christina född 8 november 1797,
Petrus född 1801,
Brita född 27 september 1802,
Eric född 14 augusti 1805 samt
Anna Catharian född 13 februari 1808.
Pehr antas vara född ~1757 i Åsele socken som son till samen Per Larsson Saktmodig.
Åsele socken.
Ligger i Åsele lappmarks tingslag, Västerbottens län, utgörande nedersta delen av Åsele lappmark kring Ångermanälven och den östligare Gideälv. Bergen i denna skogstrakt nå mångenstädes mer än 2000 fot över havet medan Ångermanälven har i sockens mitt vid kyrkbyn 1040 fots höjd. Boskapskötsel och åkerbruk, skogshantering, jakt och fiske äro inkomstkällorna. Lappbefolkningen har trängts undan eller sammansmälter med de svenska nybyggarna. En lappskola finns emellertid i Gafsele. I Åsele grenar sig vägen från kusten och Fredrika åt Dorotea och åt Vilhelmina. Viktigaste utfartsorten är det 15½ mil i sydost belägna Nordmaling vid Bottniska viken. Några qvarnar och stampar finns. Ur C. M. Rosenbergs Geografiskt – statistiskt handlexikon öfver Sverige (beskriver Sverige på 1880-talet).
Per LARSSON SAKTMODIG 1714-1794
Lapp. Fördubblingsman i 8:e roten i Anundsjö åren 1742-1744 med namnet Brant. Var ordinarie åren 1744-1773 med namnet Saktmodig. Brukade Storborgaren 1:2 1753-1759 samt Rödvattnet från och med 1759. Erhöll avsked från båtsmanshållet 1773.
Storborgaren är enligt länsstyrelsens resolution anlagd 1754 vid sjön Storborgaren eller Borgarsjön. Betydelsen av "borgarn" är okänd. De tre första nybyggarna var Håkan Olsson-Norman, Nils Hermansson-Mård och Nils Andersson. Vår Per Larsson är dock noterad 1753-1759 för Storborgaren 1:2 och först efter honom kommer Nils Hermansson-Mård åren 1757-1774. I Anundsjö föd-elsebok skrivs dock vår Per Larrsons barn födda 1752 och 1755 in för Kubbe.
Enligt Anundsjöboken sid 402 noteras under fördubblingsbåtsmansroten nr 8 1742-44 Per Larsson Brant, Åsele (lappson) till åtton-de ordinarie båtsmansroten född 1712 död 1794
Ur Anundsjöboken sid 401 Ordinarie båtsmän på rote nr 8 1744-1758 och sid 254
Per Larsson Sachtmodig, Åsele kom från fördubblingsroten nr 8 för båtsmän flyttade till Storborgaren född 1712 död 1794 hustru Cherstin Olofsdotter, Risbäck 3:1 född 1715 gift 1744 död 1751. Hustru 2.0 Maria Jonsdotter, född Leding, Själevad, kom från Västergensjö 5:1 född 1730 gift 1752 död 1820.
Ur Anundsjöboken sid 232 Rödvattnet Brukade gården från 1759
Per Larsson, Åsele kom hit från Storborgaren född 1712 död 1794 hustru Maria Jonsdotter, Leding, Själevad född 1730 gift 1752 död 1820.
Uppgifterna i Anundsjöboken säger att Pehr skulle vara lappson född 1712 i Åsele och att föräldrarna skulle heta Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter. Enligt dödsboken skulle Pehr vara född i apr 1711
Födelsebok Åsele C:1
Döpt 11 apr 1712 Pehr Larsson. Föräldrar: Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter. Testes: Erich Sjöberg, Joen Abrahamsson, Nils Pärsson i Domsjö, Christina Edin, Anna Sjulsdotter och Christina Adamsdotter.
Enligt dödsbok C:1 Åsele dör Lars Gunnarssons son Pär Larsson år 1712. Inget exakt datum är angivet.
Födelsebok C:1 Åsele Den 8 jul 1714 föds Pär Larsson. Föräldrar: Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter. Wittnen: Länsman Mårten Olofsson, Nils Ingelson, Lars Nilsson, Cicilia Sjulsdotter, Christina Ersdotter, Anna Nilsdotter.
Kommentar: Om Pehr är son till Lars Gunnarsson och Anna Arvelsdotter så är han inte född 1712 utan 1714 då sonen som föddes 1712 dog och den senare sonen fick samma namn (Per) som den avlidne sonen.
Vigseluppgift hustru nr 1: Anundsjö C:2 sid 133 ”Båtsmannen Pär Larsson Sagtmodig med pigan Cherstin Olofsdotter i Risbäck. Vigda 1 oktober 1744”.
1744 Pär Larsson Sagtmodig gifter sig med Cherstin Olofsdotter
1745 Pär Sagtmodig är cronobåtsman då sonen Lars föds.
1746 Pär Larsson Sagtmodig är båtsman då sonen Olof föds
1747 Pär Sagtmodig är båtsman då dotter Ingeborg föds
1749 Pär Larsson Sagtmodig är ordinarie båtsman då sonen Erik föds
1751 Kronobåtsman Per Larssons Sagtmodigs hustru Kerstin Olofsdotter dör i Kubbe.
1752 Kronobåtsman Päder Larsson får en son Jonas. Ny hustru Maria Jonsdotter
1755 Båsmannen Pä Larsson Sagtmodig i Kubbe får en dotter Kierstin.
1759 Lappen Pär Larsson Sacktmodigs son Olof föds i juni i Risbäck
1759 Pär Larsson Sagtmodigs dotter Kierstin i Risbäck dör i juli
1761 Nybyggaren Pär Larsson Sagtmodigs dotter Kierstin föds i juni i Rödvattnet
1761 Nybyggaren Pär Larsson Sagtmodigs dotter Kierstin dör i juni 13 dagar gammal de bodde i Rödvattnet.
~ 1752 vigdes Per Larsson Saktmodig 2.0 med Märet Jonsdotter. Fattighjonet enkan Maria Jonsdotter i fattigstugan född 1730 gift med kronobåtsmannen Pehr Sagtmodig haft åtta barn. 90 år gammal. Död 7/4 1820 Inget begravnings-datum är angivet.
Dödsuppgift: Anundsjö C:3 sid 557
Afskedade båtsmannen Pehr Larsson född 1711 2ne gånger gift. 1743 och 1753 fader för 10 söner och 3 döttrar. Dog av ålderdom den 24 och begravdes den 30 nov 1794 83 år 7 mån gammal. Kommentar: Återigen kommer 1711 som hans födelseår men 1714 är nog det korrekta födelseåret och bör ha varit 45 år gammal när han fick avsked från flottan.
Barn i första giftet: Lars född 21 april 1745,
Olof född 26 juli 1746,
Ingeborg född 12 juni 1747,
Erik född 29 augusti 1749 samt
ett barn som föddes och avled den 7 mars 1751.
Barn i andra giftet: Jonas född 24 december 1752,
Kierstin född 14 januari 1755,
Pehr (vår ana) född ~1757,
Olof född 5 juni 1759 död 11juli 1759,
Kierstin född 17 juni 1761 död 29 juni 1761,
Lars född 27 september 1762,
Christopher född 18 juli 1765 samt
Nils född 13 juni 1769.
Olof är född i Risbäcken och barnen därefter i Rödvattnet. Sonen Pehr - vår ana - kan vara född i Åsele eller i Anundsjö - säker uppgfit saknas.
Lars GUNNARSSSON
Uppgifterna är knapphändiga. Lapp från Åsele lappmark, Gift före 1690 med Anna Arvelsdotter. Två kända barn: Gunnar född 25 december 1690 och vår Per född ~1714.
Sockenlappen Gunnar Larsson född i Åsele 1690 25 december av Lappman Lars Gunnarsson och hustru Anna Arvesdotter. Varit gift med Karin Clementsdotter uti 50 år. Aflat 8 barn, 4 söner och 4 döttrar. Lefvat här i tio år. Svag i Christendomskunskap. Dock lefvat stilla. Död 11 november 1762. Begrofs den 14:e på västra sidan om vägen 72 år gammal. Anundsjö dödsboksnotis.
Märeta Jonsdotter, Per Larsson Saktmidigs hustru omtalas i Anundsjö dödsboksnotiser som fattighjonet enkan Maria Jonsdotter i fattigstugan född 1730 gift med kronobåtsmannen Pehr Sagtmodig haft åtta barn. 90 år gammal. Död 7/4 1820 Inget begravnings-datum angivet. Dotter till:
Joen OLSSON 1704-1725
Född den 5 juni 1704 Jon i Söderflärke. Föräldrar Olof Olofsson och Märit. Gift den 1 januari 1725. Han dräng i Västergensjö, Anundsjö socken med pigan Kerstin Tomasdotter från Risbäck.
Anundsjöboken släkter och gårdar sid 313 Västergensjö 5:1
Brukare 1727-1728 Jon Olofsson Sörflärke 4:1 född 1704 död 1742. Flyttar till Själevad. Hustru Cherstin Thomasdotter, Risbäck 4:1. Gifta 1725. Hon dog 1743.
Ovanför står brukare 1708-1727 Olof Olofsson Sörflärke 7:1 född 1673 död 1735 kom från Sörflärke gift med Mereta Jonsdotter Västergensjö (4) född 1670 död 1735. Borde vara Joens föräldrar.
Själevads sockens familjeregister 1681-1785 Leding nr 2
Joen Olofsson köper 1726 6 selan av nr 1 Leding av Johannes Johansson i Movattnet. Ägare 1732 Kom från Västergensjö i Anundsjö, hustru Kerstin Thomasdotter. Barn: Märeta f. 5/4 1730 vigda 1752 med Per Larsson Sagtmodig i Anundsjö. Thomas f. 29/1 1732 båtsmans rote nr 05 Frisk, Christopher f. 8/10 1734.
Parets barn: Olof född 26 november 1726,
Anna född 20 augusti 1727,
Mareta (vår ana) född 5 april 1730,
Thomas Joensson Frisk, båtsman född 29 januari 1732 samt
Christpher född 8 oktober 1734.
De två äldsta barnen är födda i Västergensjö 5:1, Anundsjö socken och de senare i Leding nr 2, Själevads socken.
Olof Olofsson, bonde, 1673-1735
Född 167(3) i Sörflärcke 7:1. Bonde i Sörflärcke 4:1 1697-1708, Västergensjö 5:1 1708-1727. År 1725 betalade kyrkan Olof Olofs-son i Wästergiänsjö för slagit spik till Kyrkans behof och år 1726 för gångjärn på Stapelns dörr och hakar samt åtskillig spik. Dog 1 januari 1733 i Wästergensjö, aetas 61 år. Gift kanske 1697, då han tog över gården, med Mereta Jonsdotter född 167(0) på Wäst-ergensjö 4 (dotter till Jon Jonsson i Wästergensjö). Död den 12 september 1735 i Västergensjö 5:1 efter att ha levt i 65 år och 4 månader.
Bonde i Sörflärke 4:1 1697 - 1708. Flyttade 1708 till Västergensjö och var där bonde till 1727. Död 1 januari 1735 i Västergensjö 5:1 Anundsjö socken. Gift ~1697 med Mereta Jonsdotter från Västergensjö 4.
Parets barn: Olof född 27 september 1698,
Märet född 27 april 1700,
Brita född 24 november 1701,
Karin född 23 mars 1703,
Joen född 5 juni 1704 (vår ana),
Christopher född 1 februari 1706 samt
Margaretha född 12 april 1707
- alla i Sörflärke 4:1, Anundsjö socken.
Mereta Jonsdotter var gift 1.0 ~1696 med Christopher Mattsson från Norrflärke 8:1. Han avled i Sörflärke 4:1 som paret brukade 1690-1697. Änkan syns ha gift sig med Olof Olofsson från Sörflärke 7:1. Paret brukade Sörflärke 4:1 1697-1708 varefter de flytt-ade till Västergensjö 5:1. Paret hann ej få några barn.
På tinget den 3 mars 1726 visade Olof Olofsson upp två gamla kvittobrev, ett underskrivet av hans hustru Märets syster, änkan hustru Ingeborg Jonsdotter och hennes ogifta syster Karin samt sedermera framlidna Brita och Kerstin Jonsdöttrar, där dessa till-står sig ha fått 10 daler vardera av Olof Olofsson för bördsrätten till deras faders Jon Jonssons hemman. Det andra underskrivet av Olof Olofssons svåger Olof Olsson i Kubbe att denne av Olof Olofsson i Wästergensjö bekommit 20 daler kmt för sin hustrus Karin Jonsdotter börds och besittningsrätt till sin faders hemman. Rätten dömde hemmanet ifrån hustru Ingeborg och pigan Karin samt hustru Karin Jonsdöttrar och till hustru Märet och hennes barn.
Thomas CHRISTOPERSSON NYCKEL 1664-1740
Fördubblingsman 1689-90 i rote nr 6, Anundsjö. Var ordinarie under åren 1690-1694 under samma rote med namn Nyckel. Bruka-re av Risbäck 4:1 1696-1721 samt 1729-1731. (Barnen står noterade som brukare åren däremellan samt därefter). Född ~1664 i Myckelgensjö. Död 11 april 1740 i Risbäck 4:1, Anundsjö socken. Gift ~1693 med Anna Pärsdotter född ~1888 i Kubbe12:1, Anundsjö socken. Död 7 juli 1750 i Risbäck 4:1. Parets barn: Anna född 7 september 1694 död före 1697.
Anna född 26 mars 1697,
Märta född 24 november 1699,
Peder född 22 januari 1702,
Catharina född 29 juli 1704,
Kerstin född ? (vår ana),
Christopher född 29 augusti 1707 samt
Ingeborg född 3 juni 1710
- alla i Risbäck 4:1, Anundsjö socken.
Olof JONSSON 164(2)-1712
Bonde i Sörflärke i Anundsjö socken under åren 1670-1703. Född 164(2) på Sörflärke 7:1 som son till Joen Gudmundsson och hans hustru Elin. Han övertog gården vid faderns död 1670 och efterträddes 1703 av sin son Swen. Olof var nämndeman 1684-1703 och undertecknade Inhyses Fålcks boskapslängd 1696 och ett antal mantalslängder.
Vid tinget den 1 september 1692 klandrade Olof "till inlösen såsom börde man" den försäljning av Sörflärke 4:1 som Lars Nilsson där gjort med motivet att Lars Nilsssons hustru Hustru Sara och han äro syskons barn; Nembligen: Hustru Sara af systren och han af brodern kommen. Resolution: Emedan Olof Jonsson och hustru Sara Erichsdotter äro sys-konbarn och jorden hustru Sara gen-om arv tillfallen den hon således genom sin Man till en skyld ståt: Ty kan rätten intet wägra Olof Jonsson inlösen.
Olof var gift med Mereta Hansdotter från Norrmesunda. Olof dog 1712. Den 30 mars begrovs Olof Jonsson i Sörflärke 70 år gam-mal in mot kyrkioväggen.
Mereta Hansdotter föddes antagligen på Norrmesunda 3:1 som dotter till bonden Hans Pedersson där och dennes troligen första hustru som möjligen hette Karin Swensdotter. Mereta dog 1713. Kyrkans inkomst det året visar Fer 2da Penecostes testamente efter salige Ol Jons hustru i Sörflärcke 3 daler. Det var Annandag Pingst (den 25 maj) och förmodligen begrovs hon då. Prästen har emellertid i efterhand fört in henne i dödboken 1712 omdelbart efter anteckningen om maken: "hust Olufses". Kanske för att visa att hon också begravdes in mot kyrkväggen.
Parets barn: Sven Abborre född ~1670,
Karin född ~1670,
Pär – båtsman
Ruth född ?,
Olof (vår ana) född ~1673,
Hans född ~1676,
Margareta född 25 mars 1680,
Segridt född 8 februari 1692 samt
Märeta född 7 mars 1693
- alla troligen i Sörflärke 7:1, Anundsjö socken.
Jon JONSSON
Jon föddes troligen på Wästergensjö 4 som son till Jon Olufsson där och dennes hustru som möjligen hette Ingeborg och som var dotter till Oluff Olufsson I på Kubbe 3:1.
Jon var första gången gift med Mereta Andersdotter från Skalmsjö 1. Hon var troligen moder till dottern Karin. Märeta dog senast 1669.
Jons andra gifte blev med Mereta Ersdotter, troligen dotter till grannen Erich Olsson på Wästergensjö 3:1. Mereta var troligen mor till barnen Olof, Mereta, Ingeborg och Karin. Eftersom namnet Karin redan fanns bland de barn som fortfarande levde måste be-hovet att döpa ett barn till med samma namn varit mycket starkt. Det talar för att Meretas mor hette Karin. Modern skall ha varit halvsyster till Oluff Olufsson 1 hustru på Kubbe. Mereta Ersdotter dog 1671 troligen i november - december.
Jon gifte sig därefter med en kusin Eliasdotter till första hustrun vars förnamn är okänt. Hon hade tidigare varit gift med Jon Daniel-sson i Fröstdahl i Nätra socken och hade med honom en dotter Kerstin, sedermera gift med Christopher Olofsson på Näs 5. Christopher tilltalade 1695 "sin hustrus Stiuffader Jon Jonsson i Westergiensiö att han försålt hennes faders Jon Danielssons hem-man i Fröstdahl 8 sel till en obördig benämnd Oloff Nilsson." Rätten dömde att hon antingen skulle få hemmanet igen eller Jon Jonsson betala henne 40 daler. Jon Jonsson hade med sin tredje hustru sonen Joen och döttrarna Margareta, Brita och Kerstin.
Jon står skriven för sin födelsegård i Wästergensjö 4 åren 1680-1696. Anno 1693 den 20 Novembris sattes Ting i Nätra Ländzmans gård Bredånger med allmogen i Anundsjö, Sijdensiö och Nätra Sochnar. Då sökte Jon Jonsson i Wästergän-siö återfå af Mårten Jonsson ibidem 3 Sel Jord, som broders barnen ega och Mårten en tijd nyttjat emot afrad, efter dessa 3: Sel hört hans hemman till, och fadren Jon Oloffsson på them erhållit fasta åhr 1672 som opwistes; Hwar till Mårten Jonsson swarade att han wäll några åhr haft dessa 3 Sel och them nyttiat emot afrad men likwäll äro the komna ifrån hans faders Jon Nisson hemman.
Mårten och hans brors änka Hustru Märit ville därför få återlösa och behålla dem. Rätten konstaterade att enligt jordeboken och den indelning som låg till grund för båtsmansfördelningen var Jon Jonssons faders hemman påfört 18 Seland, Erich Oloffsons eller sonahustrun Hustru Gölis hemman 10 Sel och Mårten Jonssons faders hemman 18 Sel. "Altså emedan Jon Jonssons hemman äfwen nu för tijden är 18 Sel med dess 3 Sel; Ty lämbnade Rätten hemmanen i sitt stånd som the uthi 1667 åhrs Jordebok och 1687 åhrs Båtzmans indelning stå införda .. hwar med the och kunna benöjda wara, så att ingen errin må wara emellan Jorde-böckren, Indelningen och hemmanens beboende." Enligt kartan från 1696 är hemmanet nr 4 störst av de fyra i byn.
Åren 1690-1697 var Jon Jonsson nämndeman. Han har undertecknat mantalslängderna 1694 och 1695 samt Inhyses folks boskaps-längd 1695 för Anundsjö Socken.
I egenskap av förmyndare för Jons broder Christophers döttrar stämde Jon tillsammans med sin morbroder Olof Olofsson II i Kubbe vid vårtinget i Arnäs 1699 Johan Johansson på Brunsnäs 1:2 i Arnäs. Johan, som var gift med flickornas moder i hennes andra gifte, skulle ha tagit bl a ett par lappstövlar, 9 st fårskinn, 4 st gamla renhudar, en ny renhud, ett järnbetsel, en bössa, en tälgyxa, en klädesrock, klädesklutar för 8 öre, en ko och ett silverbälte, som tillhörde styvdöttrarna. Johan erbjöd sig återställa detta utom bl a klädesklutarna, kon och silverbältet som alla arvingarna var delaktiga i.
Förmodligen hade stämningen lämnats in långt tidigare men inte tagits upp i rätten förrän 1699, så Jon fick inte uppleva resultatet. Han dog redan 1697 den 28 juni i Wästergensjö. Året därpå gavs till kyrkan ett testamente för Jon Jonsson i Wästergänsiö en mäs-singstake a 3 daler.
Parets barn: Olof född okänt när,
Mereta (vår ana) född ~1670,
Ingeborg född i November 167(0),
Karin född i september 1671
- alla i Wästergen 4:a, Anundsjö socken.
Med 1:a hustrun Karin Andersdotter hade han dottern Karin född ~166(2) och med tredje hustrun Eliaedotter barnen Margeta född okänt när, Joen född ~1677, Brita född ~167(8) samt Cherstin född ~167(8).
Christopher OLSSON 1641-1728
Bonde i Myckelgensjö i Anundsjö socken åren 1678-1696, 1702-1703. Han hade 10 processer under åren 1756-1765 med sina grannar. Född 164(1) på Myckelgensjö 2:1. Övertog omkring 1678 hemmanet efter sina föräldar Olof Chris-topersson och dennes hu Anna. Han i sin tur överlät hemmanet 1696 till sin son Olof Christophersson. När Olof flyt-tade till Myckelgensjö 4:1 i Västalbyn återtog Christopher hemmanet åren 1702-1702 tills yngste sonen Christopher Christophersson hade hunnit bli 18 år och kunde ta över.
Christopher var gift med Anna som dog 1702. Själv överlevde han såväl sonen Olof som dog i kriget 1712 och sonen Christopher som dog 1716. Han var en flitig kyrkobesökare. Bland Communicantes var ofta Christopher Olofsson med sitt folk, främst svärdott-ern Änkehustrun Anna och den sjukliga dottern Anna.
Christopher Olsson och Oluff Pedersen, Kerstin Pärsdotters bror i Myckelgensjö anklagades vid höstetinget 1671 av fogden Vice Häratzhöfdingen W: Carl Burman för att de påfördt honom lasteliga ordh och sagt sig eij mehra achta honom än Spijssööl heller dhen Biörn som the hafwa i Hööååsen i hiäl shutit, medh Annat mehra, som fyra Giänsiöö män bewittnade sandh wara, och dhe siälfwa icke undfalla kundhe, hwarföre bleef bemälte, Oloff och Christpher på Höga Öfferhetens nådigha behagh efter 12 aff Konungs balken strafs lagen pålagda allenast tillhopa bötha 20 daler kmt. Spisöl var tidens sämsta ölsort med bara 1,1 viktprocent alkohol. 20 mark var en ansenlig summa.
Christopher dog 1728 den 18 mars och begrovs den 24:e mars öster om vägen på kyrkogården i en ålder av 87 år.
Hustru Anna Pärsdotter föddes troligen på 1640-talet som dotter till en Pär som dock ej är känd. Anna var gift med Christopher Olsson i den östra byn. Uppkallelsen av äldste sonen till Tommas är svår att förklara. En grund skulle kunna vara att Anna Pärs-dotter tidigare varit gift med den Tommas som på 1650-talet var skriven för hemmanet. Men i så fall kunde hon knappast senare ha kunnat gifta sig med Tommas brorson. Troligare är att uppkallelsen skett efter den som Tommas sjäv uppkallats efter, kanske dennes morfar. Tommas kanske dessutom inte är äldst av bröderna.
Anna dog den 20 juli 1702 i Myckelgensjö. 2 dalers gavs i testamente efter Christopher Olofssons hustru i Myckelgensjö tlll Kyrkan.
Parets barn: Thomas Nyckel, båtsman och bonde född ~1664 (vår ana),
Pär född i april 1666,
Margeta född ~1670,
Olof Ruth, båtsman född ~1671,
Anna född ~1677,
Christopher född ~1685
– alla i Myckelgensjö 2:1, Anundsjö socken.
Päder HÅKANSSON ? - död före 1688
Bonde i Anundsjö. Kubbe 12:1 åren 1666-1670, Västersel 3:1 åren 1670-1673, Risbäck 4:1 därefter. Gift ~1665 med Märeta be-gravd 24 september 1691 i Wallen, Anundsjö socken.
Parets barn: Anna född ~1666 (vår ana),
Pär född ~1668,
Karin född ~1670 samt
Sophia född ~1675
- de tre första barnen i Kubbe 12:1 och Anna det senaste barnet i Risbäck 4:1.
11 Generationen från Kerstin Hagström.
Joen GUDMUNDSSON 1614-1670
Bonde i Sörflärke 7:1 Anundsjö socken åren 1652-1670. Föddes troligen 161(4) i byn Näs som son till Gudmundh Grelsson och dennes hustru Sigrid. Han flyttade 1619 med föräldrarna till Yttersel 2:1. Åren 1638-1639 var Joen utskriven som knekt för Yttersel och 1639 - 1644 för Sörflärke i kapten Lars Päderssons kompani. I fem år var han i Tyskland, bl a i Greifswald 1639, Stralsund 1640 och Träbsees i Polen 1641. År 1643 var han i garnison i Wolgast, Mecklenburg och 1644 ombord på skeppet "Mercurius" i kriget mot Danmark. Han gifte sig under någon permission i Sverige omkring 1640 med änkan Elin i Krånge, Lidens socken. Sex år efter det Joen blivit hemförlofwad, omkring 1650, flyttade de till Sörflärke där han efterträdde modern på hemmanet Sörflärke 7:1 som han brukade 1652-1670. Joen fick 1654 fastebrev på 3½ sel jord i Sörflärke som han köpt av Erich Danielsson för 109 daler 12 öre Kmt, hans arf, vilken Joens syster Anna till hustru hafwer.
År 1656 beskyllde Joen grannarna på hemmanet 6:1, Nils Olufsson, dennes hustru Anna och dotter Karin för trolldomskonster. Joen, som inte kunde bevisa sina anklagelser, fick böta 40 mark.
Joen var också fierdingskarl. Han fick 1667 böta för att han varit försumlig att "ifrån sig lefwerera dhetta åhrs boskaps penningar.
Året 1670 blev ett svart år för Joen. Den 7 maj hade Joens hustru Elin varit på väg till kyrkan och dött just när hon kom fram till kyrkvallen. En vecka senare på ett extra ordinarie ting i Anundsjö den 16 maj presenterade kyrkoherden Wyrdige Herr Oluf Zacha-rie ett bref af dhen 15 dito, som Probsten i Siälewadh Wyrdige Magister Nils Plantijn honom tillskriwit hafer hwar Uthinnan han förmäler sigh hafwa spordt, att Kyrkioherden här i sochnen benämde Herr Oluss skall hafwa begrafwit en Quinnoss Perssohn, som satanas skall hafwa brutit halsen af i Kyrkiowägen, med annat mehra; hwar emoth Tolffmännen och andra flera betygadhe sådant icke sandt wara medh hennes afgångh, Uthan i sin gångh hijt till Kyrkian, som war dhen 7 Maij beklagat sigh för dhem som med henne i selskap woro, hafwa tuncht bröst, och många gånger måst hwijla i Wägen, som hon doch aldrigh före giordt hafwer. De intygade också att hon varit en Hederligh qwinna uthi sitt lefwerne och umgänge, såsom och Gudeligen lefwatt. Elliest betygade Joen Östensson een tolffman, sigh här på Kyrkiowallen klädt Tröjan af henne sedhan hon dödher war, och ingen blånadh på henne kunnadt see, icke heller ähr sådant förnummit af dhe qwinnor som henne swept hafwa.
Extratinget den 16 maj hölls egentligen för rannsakning av Joens faster Giärtrud Grelsdotter, som då strax innan hade dött. Hon hade i lifstidehne sig bekändt wara Trullkiäring och tient satan uthi dhen konsten widh pass 60 åhr, och widh samma bekännelse in till dödhstundhen den 30 nestlidne aprilis ståndachtigh warit, såsom och åthskilliga gånger bekändt oppå Tränne sina brorsdöttrar, Gunull, Karin och Giölij Joensdöttrar, och sigh som elliest Truldoms Konsten lärdt hafwa, och tillijka medh henne på Satans wäg och resa warit: Men uthi khds som andras närwahro tagit sina Ordh igen, och dhem dher ifrån frij giordt, och lichwäl sedhan dhem för samma last beshylt, som hon doch omsidher tors-dagen före än hon på lögerdagen dödher bleeff, Uthi khd:s närwahro, som hon läth till sigh kalla, alldeles bekändt för-ben:de sine brödresdöttrar för samma Truldomskonst oskuldige Wara. Tå hafer khd henne tillfrågat, hwarförr hon en sådan groof lass på dhem sagt och lugit hafwer? Då hafer hon swarat, att dhen onda andan: af hwilken hon om Natten myckit ondt hafer lijditt hafer henne sådant tillförne ingifwit, att hon intet förr än nu hafer fådt om dhem Sanningen bekänna.
På sitt yttersta våren 1670 hade Giärtrud Grelsdotter, som bekänt sig vara "Trullkiäring", också angett en annan qwinnsperson Sahra Önnesdotter i Brandtiäl wara Trullkohna. Vid tinget den 16 maj påbörjades rannsakningen om detta.
Sahra Önnesdotter bekände nästlidne Lögerdag, att Joen Pederssons hustru i Norflärke, Karin Mårthesdotter hafwer befalt henne gå efter Watn om Juulottan, då hon dher tient, dher till fådt henne en byttha såsom och såådher som hon rörde i Wattnett, och gifwit boskapens något lijtet dher aff hwardera; Hwar emot hustrun Neekadhe. Nu säger sig Sahra sedhan kommit i tienst hos Joen Swensson i Seel, dher skal hon hafwa talat om huru thet skedde i Flärke, therföre Matmodren budit henne gå efter Wattnet om Juulottan och fådt henne sådher röra i Waatnet att gifwa boskapen något lijtet hwardera, som hon säger sig och giord hafwa, igenom hwillkett boskapen skulle om Såmmaren sträckia sigh främst i bästa beethlandhett och bästa Nyttan af gräsett taga.
Rannsakningen fortsatte under flera ting men Sahra förklarade sig icke vara skyldig. Häradsrätten fann då att den inte kunde fälla henne men ville inte heller fria henne utan lämnade henne under Guds dom, Om hon ther utinnan bråtzlig ähr.
På tinget den 20 augusti samma år besvärade sig khd Wällärdhe Hr. Olof Zacharia tillijka medh twenne Nämbdemän, Joen Östensson i Sörflärke och Joen Olofsson i Wästergensiöö, öfwer Joen Gudmundsson i Söderflärke, att han gifwit dhem 15 Dieflar Wåldh wäster på Halfwardzbacken, då dhe nässlidne Wåhras woro dijt i byen af examinere en Trullkiäring som war Joens Gudmundssons faderssyster, hwar om Joen skräddare och Erich Danilesson i samma by witnadhe såledhes Joen Gudmundssons ordh warit som bemält står.
Joen erkände och fick 12 markers böter för vardera av de två nämndemännen som de var där på dheras Ämbetes wägnar.
Då angaf Joen Nilsson skräddare i Sörflärke, at hans tienste Pijga, Karin Pedersdotter, hafwer i denna sommar för honom bekiändt under den sorgh hon hadhe för sin Moders dödh i hastigheet på Kyrkiowägen 14 dagar för Pingesdagh, at hennes Salige Moder i Lifztijdehne hadhe för henne dåttren bekendr, det hennes Man Joen Gudmundsson i bemälte Sörflärke /: som ähr tienste Pijgans Karins styffadher /: skahl medh en sin koo bedrifwit tijdelagh för sex år sedan, då hon om sommaren på en afton när boskapen heem kom, hafwer gådt från sitt arbete och en Kookrägh till fähuuset, af misstankar hans hustru gådt till fähuuset efter honom och då hon kom till dörren, hafer hon befunnit honom med koon den stygga gierningen bedrifwa, sägandes till honom hwadh Diefwuls Gierningh giör du nu, han Joen då ifrån koon gådt och intet något swarade: Men sedhan gådht effter henne in Uthi stugun och myckit bedit henne, sägandes, sigh ingen fröydh eller sädh ifrån sigh och till koon gifwit.
Karin, som var dotter till Joens hustru Elin, hade för sig att modern tänkt uppenbara "Diefwulsgierningen" på sitt yttersta, men det hade nu inte blivit av eftersom modern föll död ned på kyrkovägen. Karin hade nu känt att hon måste avslöja detta för husbonden där hon tjänade. Jon Skräddare framförde nu detta inför rätten.
Joen Gudmundsson, om 56 åhr gammal, företaltes och sin styfdotters bekiennelse föredrog, medh alfwarsam förmahningh bekien-na sanningen och sina synder i detta måhl. Swarade för gierningen wara frij, men tillståår warit fullsinnader och tillreeds medh sin hembliga tingh uthe at begynna och bedrifwa syndagierningen medh koon, så hans hust: i fähuset in på honom kom och honom derifrån hindrade. Joen fördes uti arrest.
Om han torterades för att fås att bekänna vet vi inte, men att tortyr brukades vid denna tid är känt. Misstänkta brukade i brist på bevis hållas i häkte "på bekännelse". Prästerna var aktiva och uppmanade den misstänkte att bekänna. Det var hans enda möjlighet att få en salig ändalyckt. Då skulle han också kunna få nattvarden.
Två dagar senare, på måndagen. Förestältes åter Joen Gudmundsson i Sörflärke, hwilken nu wid gråtande tårar bekienner, att han uti sin ungdoms tijdh, då han fölgdhe Boskapen hemma hooss sina föräldrar i Yttersehl då boendes, begynte bedrifwa tijdelagh med en sine föräldrar koo, som skedde allenast twänne resor. Sedhan när han war tiugu åhr, blef han knecht och kom till Tyskland och Wålgast Uthi Qwarnizon, blef der uth Commenderat på Landet till arbete, hwarest han då hadhe fullkombligh tijdelag med hitt stodh, som allenast en gång skedde. Efter fem åhrs förlopp i Tysklandh, kom han tillijka med dhe andra Knechter hem till Swerige, blev gift med Sahl: Per Israelssons änkia i Krånge uti Lijen sochn och slapp samma åhret utur knechtatienste, hwarets han bekien-ner icke mera än en gång haft tijdelagh med sin egen koo bedriffwid. Sedan effter 6 åhrs förlopp kom han med sin hust: hijt till Söderflärke Boendes, der han säger sig allenast en gång haft tijdelagh med sin koo som Biörn i fiohl bort togh. Men andra gången, hafwer hans hustru kommit i fähuset och förhindrat honom .. och beder med straffet på honom, intet måtte länge drijas.
Rätten fann Joen bråtzligh undergå det straff som dett 14. af Högmåhls Balken Landslagens sampt dhet 20 cap. 15 vers Leviticj innefattar. Det vill säga 3 Mosebok 20:15: Om någon hafwer skaffa (befattar sig) med oskäliga djur; Han skal döden döö/ och diuret skal man dräpa. Rätten hade inget val, den var tvungen att döma efter lagen. Domen sändes till hovrätten, men denna hän-visade bara till den frivilliga bekännelsen och befallde guvenören Carl Sparre att så snart skarprättaren ankom verkställa exekution-en genom halshuggning och därefter å båle brännas. Finnes något kreatur levandes med vilken han sin onda gärning bedrivit, skall det samma jämte honom i samma bål brännas. Den makabra domen verkställdes den 15 november 1670.
Från andra rättsfall är det känt att först dödades kon i allmänhetens och delinkventens åsyn, sedan halshöggs den dömde och därefter brändes kropparna på bål. Först 1864 avskaffades dödsstraff för tidelag och ersattes med två års straffarbete. Ingen avrättades dock efter 1778. Tidelagsstraffet avskaffades helt först 1944.
Elin föddes omkring 1610, kanske i Lidens socken. Möjligen var hon en Olofsdotter, både en son och en sonson döptes till Olof. Hon var först gift med Per Israelsson i Krånge där. Med honom hade hon dottern Karin Pedersdotter. Omkring 1640 gifte hon sig som änka med Jon Gummunsson. Tio år senare flyttade de till Sörflärke. Elin dog den 7 maj 1670 på vägen till kyrkan, (se under mak-en). I rättens protkoll sägs att hon gick till kyrkan. Hon var 60 år och hade 12 kilometer att gå. Kanske inte underligt om hon blev trött. Kanske led hon av kärlkramp? Hon friades från misstankar om trolldomskonster (se under maken).
3 barn till Joen Gudmundsson och Elin är kända nämligen; Olof född ~164(2) (vår ana),
Gunil och
Gölin med okänd födelsetid.
Hans PEDERSSON ? - 1691
Bonde i Norrmedsunda 3:1 Anundsjö socken under åren 1644-1690. Gift omkr 1650 med Karin f 1636.
Hans Pedersson föddes på Mellansel 1:1 eller på Norrmesunda 3:1. Föräldrarna var Päder Nilsson och dennes hustru Märeta Hans-dotter. Han efterträdde fadern på hemmanet Norrmesunda 3:1 och var skriven där 1644-1690. Åren 1657-1690 var han klockare i församlingen. I en Kungl. förordning från 1644 om klockarna föreskrevs att sådana personer borde anställas som kunde lära ung-domen ABC boken och katekesen. Klockaren skulle också kunna undervisa i sång och leda sången i kyrkan. Det var nog inte så lätt att hitta någon som fyllde alla de kraven.
Hans var först gift med en kvinna som var mor till hans äldre barn. Kanske hette hon Karins Swensdotter. Efter hennes död gifte han om sig omkring 1650 med Carin som var född 163(1) och jämnårig med hans barn i första giftet. Kanske var hon en Pärsdott-er? En son i andra giftet döptes till Per trots att en Peder eller Pehr redan tidigare fanns bland barnen. Hon begrofs 1718 den 13 juli Hustru Carin i Mesund öst om wägen 87 åhr gl.
Han dog den 8 januari 1691; Hans Pärsson klockare i Norrmesundet.
Parets barn: Mereta (vår ana), Christopher och Peder.
Jon OLUFSSON 1615-1681
Bonde i Västergensjö nr 4 i Anundsjö. Joen Olufsson föddes 161(5) och var troligen son till Oluff Grelsson på Wästergensjö 4. Jon hade hemmanet 4 åren 1634-1679. På tinget den 20 augusti 1670 uppbjöd han första gången någon Jordh 3 sel ibidem som han af sin granne Joen Nilsson för 12½ daler smt sälander kiöpt. Jorden återlöstes av dennes son Mårten och sonhustrun Märet.
Joen Olufsson anklagades av Umeåborgarna på tinget 1657 för att ha bedrivit köpenskap på marknaden i Åsele.
Åren 1643 och 1655-1682 var Joen nämndeman. Han var gift med en dotter till Oluff Oluffson I på Kubbe 3:1. Joen dog troligen på hösten 1682. I hans ställe antogs vid tinget den 26 mars 1683 en ny tolfman.
Gift ~1670 med Ingeborg Olofsdotter, dotter till Oluff Olufsson I på Kubbe 3:1 och dennes hustru, som troligen hette Margareta. Förmodligen hette hon själv Ingeborg uppkallad efter sin farmor Ingeborg änka på Kubbe 3:1 år 1599. Sönerna Joen och Christop-her uppkallade döttrar efter henne, sondöttrarna Karin Jonsdotter på Kubbe 3:1 och Mereta Jonsdotter på Wästergensjö 5:1 likaså.
I de dödas längd år 1697 står; "den 26 februari änkian Ingeborg Nielsdotter i Wästergensjö." förmodligen var det i stället Ingeborg Olofsdotter som dog då. Det var lätt att blanda ihop dem. Ingeborg Nilsdotter, dotter till Nils Jonsson i Bredbyn och änka efter Grels Jonsson, hade också bott i Wästergensjö sedan hennes make dött och innan hon flyttar in på Wallen dör hon 1706. År 1698, någon gång efter den 18 juni och före årets slut, betalades Testamente Hustru Ingeborg i Wästergänsil 2 daler, omedelbart följt av Jon Jonson i Wästergänsiö en mässingstake 3 daler. Som vi tidigare sett dog hennes son Jon den 28 juni 1697. Förmodligen gav hen-nes barnbarn på Wästergänsjö 4 nu till kyrkan för både farmor och far.
Erich OLSSON 1610 – 1679
Vid tinget i mars 1663 beviljades gamla Olof Olsson i Kubbe fastebrev på dhän jordh j samma by, som han af sin swåger eller hustrus halfsysters man Erich Olofsson i Wästergensjö medh hennes samtycke, hennes arff, kiöpt hafwer och fullkombligen betalt.
År 1667 avbrände vallfolket från Skalmsö Genesjöskogen.
Gift med okänd med vilken han fick två kända barn: Mereta (vår ana) och Jon.
Oluf CHRISTOPHERSSON ? - 1686
Oluff föddes troligen på 1610-talet i Myckegensjö 2:1 som son till Christopher Erichsson på Myckelgensjö 2:1 och dennes hu Karin Tommasdotter. Oluff står skriven för gården 1640-1652 och 1657-1673. Åren däremellan nämns i stället brodern Tommas för hemmanet. Tiondelängden från december 1654 visar dock Oluff som en av de fem bönderna i byn. Oluffs totala skörd bör detta år ha uppgått tilll 37 ½ tunnor korn och en knapp tunna råg. Den bör ha räckt väl till för hans hushåll och även räckt till avsalu. Men som vi ser under grannen Nils Olsson på Myckelgensjö 5:1 blev säden ibland bortfrusen för hela Myckelgensjö.
Troligen dog Oluf 1686 då den första posten under kyrkans inkomst var testamente efter sal Christof i Myckelgensjö 3 daler kmt. Prästen tog förmodligen miste på namnet.
Gift med Anna som föddes troligen på 1610-talet. Den 15 juni 1692 dog Olof Christopherssons änka hu Anna i Myckelgänsiö. Av 1693 års kyrkoräkenskaper framgår att Christopher Olsson gifwit efter sin Sal. Modher 3 daler och att son-sonen Pädher Christoph. i Långsel efter sin svärmoder giwit 2 daler och 16 åre. (Prästen skrev Svärmor i ställer för farmor)
Endast ett barn är känt; Christopher Olsson född ~1641 (vår ana).
Håkan PEDERSSON 1608-1679
Född 160(8) på Norrmesunda 3:1 som son till Päder Nilsson där och dennes hustru Märeta Hansdotter från Norrböle.
Håkan var bonde på moderns hemman Norrböle 4:1 åren 1633-1664. Han gjorde ett jordabyte med Pähr Andersson på Tvärlands-böle (sonsonson till Oluff Ersson där) och flyttade dit. Där fanns bara ett hemman ända till 1713. Håkan var då skriven för Tvär-landsböle 1 åren 1664-1679 och efterträddes sedan av sonen Nils. Denne berättade 1703 vid tinget att han löst ut sina syskon eller deras arvingar från hemmanet. Håkan var nämndeman åren 1639-1671. Vi vet ej när han dog.
Hindrich Påhlsson i Myckelgensjö gjorde ett försök 1691 att få överta hemmanet 4:1 där. Protokollet från tinget tre år senare, då samma hemman var uppe till försäljning igen, visar arvsrättens betydelse. "Håkan Östensson i Myckegensjö begärde få inbörda Nils Pehrssons hemman i Myckegensjö 10 seland i skatt, som sonens Pehr Nilssons änkia H: Anna Mauritz dotter med sina barns sam-tycke sålt tilll Mårten Olofsson ifrån Risbäck. Så ehuruwäl Mårten Olofsson genom sin fullmechjtig Abraham Nilsson i Kubbe wille sådant wägra ... Håkan Östensson ... befanns wara H. Annas barns Sydslänga ...; ty dömdes Jord i börd och Håkan Östensson berättigad detta hem .... inlösa framför Mårten Olofsson...".
Håkan Östensson på Myckegensjö 3:1 var dotterson till Håkan Persson. Pehr Nilsson lille var son till Nils Pehrsson som var bror till Håkan, de två senare söner till Päder Nilsson Norrmesunda. Håkan Östenssons syster Ingeborg som var gift med Simon Olofsson Lekatt från Kubbe 7 bodde sedan där några år innan maken år 1700 blev "död på expedition om Augusti". Så här hänger det ihop:
rund tjärn i mosslänt terräng".