Page 53 - Våra rötter
Huvudmeny:
Geografiskt > Södermanland
Eric Hindricksson Hjort 1750-1805.
Brita Stina Åkerlunds föräldrar är Eric Hinricksson Hjort och Stina Jansdotter. De vigdes den 10 september 1776 i Frus-tuna socken. Parets barn: Hinrick född 1 november 1776 i Oppeby, Frustuna socken V 3 mars 1777, Carl Erik född 12 februari 1778 dito, Jan Petter född 20 oktober 1780 dito, och Anders född 12 januari 1784 dito. År 1786 flyttar familjen till Åker. Där föds deras dotter Brita Stina (vår anmoder) den 28 september 1786 vid Styckebruket och Anna Maria föds den 9 maj 1790 vid Styckebruket, V 6 augusti 1790. Den 29 november 1805 avlider Erik Hjort i Styckebruk-et, född 1750 i Frustuna, av långsam magplåga i en ålder av 55 år och Stina Jans-dotter född i Hölö 1753 avlider den 1 juli 1830 där i en ålder av 77 år. Har fött 6 barn varav 3 söner och 1 dotter efterleva.
Födelseböcker och husförhörslängder för Eric Hinricksson Hjorts och Stina Jansdotters födelseår föreligger ej. Möjligen är soldaten Henric Hindersson Hjort och hans hustru Kierstin Zachrisdotter föräldrar till Eric Hinricksson Hjort. De vigdes den 2 maj 1744 i Gnesta, Frustuna socken och fick barnen Brita Hindricksdotter Hjort född den 11 mars 1745, Kirstin Hindricksdotter Hjort född den 6 oktober 1746 samt Anna Hindricksson Hjort född den 19 maj 1754 – alla i Gnesta, Frustuna socken. Vår Eric Hinricsson Hjort anges vara född år 1750 vilket skulle kunna passa in i gluggen mellan barn 2 och 3. Men dessvärre saknas dops/födelseboken för år 1750. Henric Hindersson Hjort tjänstgjorde vid livgardet till häst. Noteras i generalmönsterrullorna 1761 rote 565/126 Kahlheims compani som 38 år gammal med 20 tjänsteår och gift. 1768 rote 565/145 Nyköpings compani som 45 år gammal med 27 tjänsteår. Gift. Sjuk och orkes-lös får avsked och underhåll. Han avlider således efter 1768 – okänt var och torde vara född ~ 1723.
Åkers styckebruk är ett av Sveriges äldsta styckebruk och torde ha tillhört kronan. Omnämnt redan 1584 grundat av Karl IX. Där gjöts kanoner från 1588. Malmen hämtades från närbelägna Skottvångs gruva och Utö. År 1623 utarrende-rades bruket till W. De Besche och inköptes 1642 av R. v. Seth. Där tillverkades gjutjärnskanoner från mitten av 1600-talet till 1866. I slutet av 1700-talet förvärvades styckebruket av den från Tyskland invandrade familjen Wahrendorff, som drev bruket mellan 1772 och 1861. År 1840 lyckades Martin von Wahrendorff framställa en av de första fungeran-de kanonerna med bakladdninsgmekanism.
Hit till bruket kom vår Eric Hindricsson Hjort på 1780-talet. Här verkade dottern Brita Christina Åkerlund som sjukskö-terska och hennes son Anders Eric Reinhold Säflund som järnsvarvare fram till sin död 1871. Men redan år 1866 förlo-rade bruket sin försäljning av ”stycken” då andra kunde göra och leverera bättre kanoner än vad Åkers styckebruk förmådde. Dottersonens son Karl Gustaf Säflund flyttar till Munktells i Eskilstuna samma år som kanontillverkningen upphörde.
Vy över Åkers Styckebruk på 1780-90-talet. Akvarellerad pennteckning av Elias Martin
Anders Erik Reinhold Säflund 1810 – 1871
Han är född den 2 februari 1810 i Widdeby, Ösmo socken. 1829, 19 år gammal kom han i lära i Eskilstuna.
Lärokontrakt
Jag Christopher Zetterberg antager härmedelst Gosen Anders Eric Reinhold Säflund vid 19 års ålder ifrån .... att på tre års tid räknad från den 16 oktober innevarande år 1829 till samma tid år 1832 för att på mine Wärkstäder njuta under-wisning uti Sabelbaljes Montering med mera så att han wid lärotidens slut må finnas skicklig att sjelf förfärdiga prof som framdels bestämmas wharpå han såsom Gesäll må kunna utskriwas och antagas.
Under åfwannämbte tid erhåller Eric Reinhold Säflund årligen i lön torftlig föda, säng och sängrum, linnetvätt samt ett par byxor. Dessutom utfäster jag mig att hålla honom till Gudsfruktan, sedlighet, flit, ordning och nyckterhet.
Deremot utom det jag Eric Reinhold Säflund förklarar mig nöjd med åfwanstående vilkor och förmåner, förbinder jag mig äfwen att i allt, hwad mig tillhörer och som är ländande till mitt framtida mål, med beredwillighet och hörsamhet efterkomma min husbondes eller dess ombuds befallningar, så att jag wid Lärotidens slut må kunna erhålla ett hedrande och nöjaktigt Bewis om mitt uppförande.
Till yttermera wisso äro häraf twänne exemplar författade, i wittnens närvaro underskrifne, samt ett deraf hwar, byt till och taget.
Eskilstuna den 16 oktober 1829 Christopher Zetterberg Anders E R Säflund
Som Svärdfejarelärlingen Anders Erik Säflund tjugo år gammal hos mig anhållit att blifva till gesäll antagen; altså då Säflund efter fulländad lärotid hos Manufacturisten Herr Directeuren Christ. Zetterberg genom det af honom i min närvara förfärdigade prof af ett Sabelfäste jemte Balja visat skicklighet i sitt handtverk samt efter husbondens vitsord under lärotiden ådagalagt ett anständigt och hedrande uppförande, hvarförutan han till Fristads och fattigcassorne erlagt stadgade afgifter; thy varder Säflund härigenom förklarad berättigad att från läran utskrifvas och till Gesäll antagas hvarom bevis honom härigenom meddelas. Eskilstuna den 21 November 1832. På ämbetets vägnar. Namnteckning.
Eskilstuna stad. I äldre tider var namnet Tuna, troligen uppkallat efter den helige Eskil som anses ha överlämnat Eskils kyrka före 1185 till johannierna, som där anlade ett kloster. Det indrogs till kronan 1527. På 1570-talet infördes järn från masugnar i Julitatrakten till Fors hammare i det blivande Eskilstuna. En faktoristad grundades här som kallades Tunafors, huvudsakligen för vapensmide. Louis de Geer fick monopol på vapentillverkning i Sverige åren 1627 – 1632. Han anlade ett stort faktori i Norrköping som gjorde att vapensmederna i Tunafors skingrades eller fick övergå till annat smide än vapen. Enligt en kvarntullsmantalslängd från 1628 bodde 125 skattskyldiga i 42 hushåll i Tunafors. Lägger man till icke skattskyldiga som mindreåriga och gamla uppskattats antalet individer till 200 – 250 innvånare. Flera försökte och några lyckades starta hammarverk och hammare i åns vattenfall. År 1635 fanns:
Thomas Blommaert: en hammare med två hammarsmeder och en valonsk kolare
Henrik Lohe: två hammarsmeder
Daniel Leffler: i Hyndevad två hammarsmeder och brodern Simon Leffler i Hyndevad två hammarsmeder
Christoffer Nitach: i Skogstorp en hammare
Kyrkoherden Christopher: en knipphammarsmedja med en hammarsmed
Henrik Lohe övertog arrendet av Kungsladugård som i mer än 30 år innehade Tunafors eller Fors järnbruk. Dit kom flera av de smeder som tillhört faktoriet. Han förvärvade med tiden även järnbruken vid Skogstorp, Åker med flera platser samt ett sockerbruk i Stockholm. Vid Åkers styckebruk nyskapade han tillverkningen av stycken, det vill säga kannoner.
Tunafors stad som en tid nu legat 11 år under Torshälla uppgick i Carl Gustafs stad som fick stadsprivilegier av kung Carl X Gustaf år 1659. Tunafors bruk levde dock vidare under Lohe släktens ledning.
Magnus Gabriel de la Gardie som var generalguvenör i den svenska provinsen Livland förslog att Reinhold Rademac-hers järnmanufaktur vid Kirkholm söder om Riga skulle flyttas till en plats långt från den ryska gränsen. Valet föll på det blivande Eskilstuna som hade en smidestradition och outnyttjade strömfall. Rademachers anläggningar flyttades hit med början 1654 och kom att ligga vid sidan av Carl Gustafs stad väster om ån. Öster om ån ligger gamla staden, som vuxit fram kring klostret. Så småningom mognade planerna på att slå samman de två bruken i Carl Gustafs stad och Rademachers bruk och skapa en frihetsinrättning för alla hantverkare som ägnade sig åt finsmide. Väster om ån ligger Nystaden och Fristaden.
Fristaden uppstod den 16 april 1771 med frihet för metalarbetare från kronoutskylder mot villkor att ha verkstad i varje gård. Man ville gynna en inhemsk tillverkning och förädling av järn, stål och metaller. Fristaden ingick således ej i Eskilstuna stad och betalade ingen skatt eller avgifter till Eskilstuna stad. Tredje paragrafen i kungörelsen berör tomter, verkstäder och nödvändiga husrum åt arbetarna och löd.
”När en arbetare kommer till orten skall han tilldelas en särskild tomt, som han efter ett antal ”frihetsår” betalar med ”lindriga tomtören” Där får han själv uppföra sina byggnader men med iakttagande av ”behörig ordning” med hänsyn till ”beqwämlighet” och ”säkerhet för eldsvåda”.
Inga andra än de som ägnar sig åt järn- stål- och metallförädlingen får slå sig ner i Fristaden. Den som slutar därmed måste lösas ut av manufakturarbetare. Men en änka får sitta kvar i orubbat bo.
Det möter inget hinder för arbetaren att slå sig ner i Eskilstuna (Gamla staden och Nystaden) och där utöva sin hanter-ing med bibehållande av fristadens förmåner.
Sven Rinman beskriver i en rapport år 1775 vad som tillverkas i fristaden:
- dörrlås och hänglås (12 mästare eller ”utlärda gesäller”)
- beslag för fönster, dörrar, likkistor (8 mästare)
- förtenta och oförtenta betsel, stigbyglar, remtygsbeslag (3 mästare)
- husgeråd, köksredskap, strykjärn, eldsatser, ljussaxar (6 mästare)
- alla sorters knivar, från de finaste till de grövsta (7 mästare och ”utlärda Gesäller”)
- saxar, förgyllda och oförgyllda (4 mästare)
- värjklingor och floretter med eller utan fästen och baljor i två verkstäder
- liar, hackelseknivar, trädgårdsredskap, finare sågblad, snickarverktyg (4 mästare)
- väggur, från pendyler till tornur (3 mästare)
- ornamenterade och finpolerade arbeten, förgyllda, damascherade eller oförgyllda, såsom medaljonger, väggkrokar,korkskruvar, penndosor, värjfästen, urkedjor, knappar, snusdosor, spännen, bleckarbeten, ljuststakar, skrivtyg, järnsängar,sybågar, nystfötter, vågbalanser, glasägonbågar m.m. (4 mästare)
- gjutna arbeten av mässing- och metallkompositioner; värjfästen, ljusstakar, beslag, bjällor, knivskaft, knappar, insatsvikter,spännen, skedar (4 mästare)
- produkter av svartsmide, plåtslageriarbeten, pannor, spjäll, kalkelugnsdörrar (svarta och polerade), våg- och båtkedjor,grimskaft, hovslagarverktyg,hugyxor (4 mästare)
- alla sorters handspik (2 mästare)
- svärdsbaljor (1 mästare)
- svarvar (i mästare)
Fördelningen ovan är delvis uppskattad av Rinman då en mästare kan till och från vara engagerad i flera olika tillverkningar.
Det var två män som spelade en framträdande roll i Fristaden, Eskilstuna under 1800-talets första hälft. Det var direk-tören Christopher Zetterberg och kommerserådet Olof Galléen. Bägge bodde i Gamla Staden men var för sin utkomst beroende av Fristaden. De stod med ett ben i vardera stadsdel och läger. Fristadens innevånare och Gamla Stadens inne-vånare hade sina olika ambitioner och var ej sams om hur tillvaron skulle regleras. Christopher Zetterberg som var född 1775 kom som 17-åring från Roslagen för att söka anställning hos sliparen Anders Moberg i Fristaden år 1792. Han for till Solingen med flera utländska orter och lärde sig mer bland annat klingtillverkning (sablar). År 1809 - 1813 tog han över ansvaret för ståletsaren Christian Johansséns verkstad. Sistnämnda år gifte han sig med handelsmannen Sven Gustaf Sandins änka, Johanna Fredrika ("Jeanette"), och övertog då den avlidnes handelsrörelse.
Handelsrörelsen växte efterhand och kombinerades med förlagsrörelse åt Fristadens smeder. Smederna var ofta själv-ständiga eller arbetande i lag som lämnade sina alster till försäljning till någon som drev förlagsrörelse. Zetterberg drev både förlagsrörelse, handelsrörelse och produktion av smidesprodukter (bland annat sablar till armen) med hjälp av smeder och andra hantverkare. Hans roll för Fristaden var stor. Han tillkom nådervedermälen år 1818 då han erhöll värdighet och heder av ekonomie direktör och 1829 då han belönades med guldmedalj för sina utmärkta tillverkningar. Han tog mycken aktiv del i att förena de två samhällena Gamla Staden och Fristaden. Det var i tjänst hos denna man vår Anders Eric Reinhold Säflund tillbringade 3 lärlingsår. Den 21 november 1832 antogs Säflund till Gesäll. Skråväs-endet fanns kvar till c:a 1846. Se bild av Zetterberg och av Zetterbergska gården.
Statsläkaren Per Carl Malm 1811-1885 beskriver i sin rapport för år 1858 om bostadssituationen som följer: De ogifta ar-betarna bor på verkstadkammaren, dit de kommer med hjälp av en stege på husets gavel, som leder genom en förstugu-del av vinden ibland eller direkt in i rummet understundom. Taken sluttar ner mot sidväggarna som är 7 - 8 dm höga. I det lilla rummet stuvades 6 - 10 personer med 2 - 3 personer i varje säng. De giftas bostäder ligger lågt vid marken, illa ombonade, utsatta för drag och fukt med ett rum som på en gång är kök och sängkammare. De små barnen får osund föda, så kallad sudd och mjölkvälling. Dödligheten bland spädbarnen var hög.
Vidare säger Malm att Stadens öppna och fria läge vid ständigt rinnande vatten, dess stora och rymliga tomter är all-mäna fördelar som ger staden försteg framför flesta andra städer. Men byggnaderna har i allmänhet uppförts av mindre bemedlade hantverkare, varför husen är kalla, dragiga, av fukt besvärade, med låga grundmurar och liksom stående på blotta jorden. Arbetarna lider svårt avbräck både fysiskt och ekonomiskt genom omåttligt brännvinsdrickande. Fredags-aftonen klockan 6, då arbetet slutar, börjar supandet, fortsättes lördag, söndag, måndag och av mången även tisdagar. Och dessa dagar går de i ständigt rus utan att förtära någon mat utom öl och dålig svagdricka. Vad som användes till brännvin måste saknas i födan, beklädnaden och barnens omvårdnad.
Malms rapporter tillkom på 1850 talet eller c:a 20-25 år senare än när vår Säflund var lärling, men redan då benämndes Fristaden som den bråkiga kulturen. Många förbud fanns för att stävja fylleri och brottslighet. Gesäller och lärlingar fick ej vara ute efter klockan 21.00 Det var förbjudet att på krogarna spela kort med pengar. Fester försökte man att förhind-ra och dansförbud rådde. Vid stadsgränsen förekom handgripliga uppgörelser mellan inresta lantmän eller soldater och hantverksfolket. Till detta kom gesällernas och lärlingarnas spatsergång (dagdriveri) och sabbatsbrott (man störde kyrkofriden). Överheten såg hantverkarna och hantverksarbetarna som vilda och råa.
Arbetet var ryckigt. Vid storm fick man inte elda i ässjorna och då hissades de så kallade supflaggorna för att visa att eldningsförbud rådde. Med stilleståndet i arbetet följde krogbesök och festande varför varningsflaggorna kom att kallas supflaggor. Givetvis skiftade den ekonomiska statusen. Somliga hade det svårt, andra mer framgångsrika smeder kom ej långt efter de välmående handelsmännen. Den sociala differentieringen bidrog till att mästarna slog vakt om sin egen kultur och vanor som de sökte bevara i en tid av utveckling från skråväsende till större och mer industrialiserade arbets-platser.
I ett kungligt brev daterat den 17 november 1832 meddelades att ”Gamla staden och Fristaden skall förenas till ett samhälle under namnet Eskilstuna fristad och att kommerskollegiet skall inkomma med förslag till reglemente.”
Reglementet utformades snabbt och godkändes av kungligt Maj:t den 2 mars 1833 att gälla från och med den 1 juli 1833 för Eskilstuna Fristad. En följd härav blev att reglementen för olika verksamheter fick anpassas.
Reglemente för Eskilstuna Fristads Gesällskaps Cassa till efterrättelse för bewarande Intressenter. Ånyo upprättadt.
§ 1.0 Vid denna gesäll-lära skola fyra årliga sammankomster hållas, nemligen Påsk, Midsommar, Michaeli och Jul, då hwarje ny gesäll och Intressent kommer att inskrifwas, samt Uppbörd förrättas å de wanliga utgifterne.
§ 2.0 Till lådans eller cassans föreståndare wäljes en mästare och tvänne gesäller, hwilka det åligger att besörja cassans angelägenheter, samt så wäl öfwer inkomster som utgifter wisa full redo, och deröfwer en för alla och alla för en answara: och må ej någon af föreståndarne från fristaden afflytta förr än han sin redogörelse till nöjes fullgjort.
§ 3.0 Wid hwarje års sista sammankomst wäljes nya föreståndare; dock kunna de förre åter invoteras, om samhället der får godt finner.
§ 4.0 Uti bottenpenningar kommer hwarje nu eller från annan ort inflyttad gesäll att erlägga en R:dr Banco, och sedan allt framgent 19 sh:r summa mynt hwarje qvartal.
§ 5.0 Utan undantag skola alla gesäller deltaga i denna inrättning. Äldre här arbetande gesäller, som antingen aldrig warit delägare i lådan, eller och skiljt sig derifrån, skola wid nästblifwande sammankomst, jemte Qwartals-afgiften 12 sh:r. Erlägga ny bottenpenning af en R:dr 16 sh:r allt Banco.
§ 6.0 Ingen gesäll får åsamka sig mer än ett qwartals skuld till cassan, och således wid nästpåföljande sammankomst owilkorligen wara pligtig att inbetala sin då oguldna qwartals-afgift.
§ 7.0 När någon gesäll sjuk blifwer, och lådans föreståndare hunnit inhemta, att han icke genom eget förwållande, som oordentlig lefnad, samma sjukdom sig sjelf ådragit, skall han, så wida sjukdomen fortfar hela weckan, njuta 32 sh:r Banco i sjukhjelp, samt
sådant allt framgent i hwarje wecka så länge han är sängliggande; men wid tillfrisknandet, och såwida han befinnes sådant understäd behöfwa, skall han i högst 2:ne weckor erhålla half skjukhjelp, eller 16 sh:r i weckan.
§ 8.0 Då någon gesäll med döden afgår, får den, som besörjer om hans begrafning, ett bidrag af Sex R:dr 32 sh:r Banco; men om then döda sig sjelf lifwet afhändt, bestås ingen begrafningshjelp.
§ 9.0 Wid swårasjukdomar och då den sjuke sig sjelf icke sköta kan, skola 2:ne gesäller hos honom utgöra sjukwakt, hwilken i tu kommer att bestridas, hålles dagwakt af en gesäll. Tiden för denna wakt bestämmes för natten från kl. 9 om aftonen till 6 på morgonen, och för dagen från 6 om morgonen till 9 om aftonen; kommandes den som till sådan wakt budad är, men utan anmäldt lag förfall uteblifwer, att till lådan böta en R:dr Banco, hwaraf hälften tillfaller lådan och den andra hälften den, som sjukwakt i den försumliges ställe bestrider.
§ 10. Till sammankomst budas inga andra gesäller, än de som häfta för böter och qwaretals-afgift till lådan. Denna budning bör ske åtta dagar före sammakomsten. Till sjukwakt åter budas afonen förut. Budningen förrättas, efter föreståndarens tillsägelse, af 2:ne ibland de yngste gesällerna, som wid hwarje qwartals sammankomst sig emellan lotta, hwilka under der löpande qwartalet komma att denna tjenst förrätta. Desse 2:ne gesäller böra alltid budningen åtföljas, för att wid derom förekommande frågor kunna behörigen intyga kallelsens riktighet. Wisar någon af dessa gesäller försumlighet i sin tjenstgöring, böte han till cassan 16 sh:r Banco.
§ 11.0 Cassans medel böra af föreståndarne redligen och på ett till dess förmån bäst ländande sätt förwaltas, hwarwid det åligger dem, att när penningar utlånas, utom revers med föreskrifwen lagligt ränta, säker pant i guld, silfwer eller annat redbart gods tages.
§ 12.0 Till hwarje midsommarafton böra cassans räkenskaper
för året wara behörigen afslutade, då samhället wäljer revisorer, som granska räkenskapen och inventera skulsedlar och panter.
§ 13.0 Till befrämjande af ordning och ett anständigt uppförande ibland fristadens gesäller, skola, såsom förut nämndt är, alla gesäller i denna inrättning wara delägare. Frestas någon, eller och genom brott, liderlighet eller ett oordentligt uppförande wanhedrar sig, skall han hos fristads-styrelsen anmälas, för att uteslutas från sellskapet; hwarefter han som lärling arbetar, till tess han genom förbättrat uppförande gjordt sig förtjent att till detsamma åter upptags; i följe häraf skall och ingen lärling till gesäll antagas förrän han af föreståndarne wid lådan erhållit bewis och utlåtande om sitt förhållande. Ingen gesäll kan erhålla pass från fristaden, för att till annan ort sig begifwa, innan han från lådans föreståndare företedt bewis, att han ej häftar för skuld och i öfrigt utgjort sitt åliggande.
§ 14.0 Uteblifwer någon gesäll från sammankomsten utan laga förfall, sedan han kalladär, böte till lådan 24 sh:r Banco och åtnöje sig dessutom med hwadde närwarande besluta. Skulle någon gesäll till nödig upplysningars meddelande behöfwa efterskickas, bör han sådan kallelse åtlyda wid bot af 16 sh:r så framt han ej laga förfall wisar.
§ 15.0 Förolämpar någon föreståndare, eller under redogörelsen sådan oreda åstadkommer, att samhällets lugn deraf störes, böte till casssan 36 sh:r Banco, blifwer han warnad och ej rättar sig, böte dubbelt.
§ 16.0 Kommer någon osnygg till sammankomsten, eller herwid röker tobak, böte 12 sh:r; befinnes han af starka drycker öfwerlastad böte en R:dr, blifwe och det sednare faller från sammankomsten utwist.
§ 17.0 Begifwer sig gesäll i sällskap med lärgossar till krog, näringsställe eller wärdshus, plikte 24 sh:r. Inlåter någon sig med dem i spel om penningar, penningars wärde, eller och om intet, är han förfallen till 32 sh:r böter till cassan.§ 18.0 Beträdes någon med försumlighet uti sina pligters sorgfälliga iakttagande, fylleri eller sjelfsvåldiga spatseringar Måndagar eller andra arbetsdagar, böte första gången 16 sh:r Banco, andra gången dubbelt och 3:dje gången uteslutes från gesällernas gemenskap, och för lärling af styrelsen förklaras och anses, till dess han förbättrat sitt oordentliga och oanständiga uppförande.
§ 19.0 I sammanhang med hwad i 13 punkten omförmäles, antages ingen gesäll wid lådan, som ej, på sätt nämnda punkt stadgar, gjort sig känd för ett hedrande uppförande, som, jemte skicklighet i handtering, är hwilkoret för hwarje lärling, som söker blifwa gesäll.
§ 20.0 Så snart någon lärling blifwer gesäll, skall han wid nästinfallande qwartalssammankomst sig till inskrifning wid lådan anmäla och sitt gesällgref förete och den wanliga bottenpenningen, en R:dr Banco, till lådan erlägga. Skulle så hända, att en nyss antagen gesäll wid sin anmälan härtill icke hunnit skaffa sig åtbörligt gesällbref, bör han wid nästpåföljande sammankomst sådat owilkorligen förete wid wite af 16 sh:r Banco, hwilket åter fördubblas, om detta uraktlåtes wid anda sammankomsten.
§ 21.0 Wid sammankomsten får ej någon obehörig person wara närwarande, utan bör en sådan afwisas.
Ofwanstående reglemente för Eskilstunas Fristads gesällskapscassa gillas och tjenar till framledes efterrättelse. Eskilstuna den 23 juni 1831.
J. U. Palm J. U. Undberg
Fristadsdirektör Vidi t. f. Ordningsman
U. Moberg, Stadsnotarie
År 1833 flyttar Anders Eric Reinhold Säflund tillbaks till Åker. Där gifter han sig den 27 december 1835 med skräddar-dottern Anna Sophia Melin född den 17 mars 1815 i Åker. Paret får fyra barn: August Reinhold född 11 maj 1838, Anders Alrik född 30 mars 1840, Eric Alfred född 16 november 1842 V 18juni1843 samt Carl Gustaf född 22 februari 1849 - alla vid Styckebruket.
År 1871 den 27 juni förrättades laga bouppteckning och värdering efter järnsvarfvaren Anders Rejnhold Säflund vid Åkers St Bruk som med döden afled den 16 juni samma år och efter lemnade arfvingarna Enkan Anna Sofia Säflund född Melin och sonen Carl Gustaf Säflund myndig. Boet uppgafs af förenemnde enka sådant det i dödstimman war och befinnes wara som följer.
Silfver 24.- Stärbhusets skulder:
Koppar 52:50 Till handelsmannen Söderholm, Mariefred 29:34
Metal 5:- Skolläraren Ericsson, Åkers Bruk 4:-
Glas 2:25 Bouppteckningskostnader 3:-
Porslin 4:25
Husrådssaker 104:- Boets behållning 351:41
Järnsaker 26:-
Bordsknivar 3:50 Att allt vad i wårt bo befanns vid dödstimman är
Tred och laggkärl 22:25 redligen upgifvet och icke det ringaste med wett
Sengkleder 29:25 och wilja undangömt eller förtegat intygas af un-
Gångkläder 72:50 dertecknade påedlig förbindelse.
Diverse 2:25
Kreatur – en ko 40:-- totalt 387:75 A: Sophia Säflund
År 1871 den 7 juli å lagtimma sommartinget med Åkers härad blef denna bouppteckning trefallt ingifven och inregistrerad betygar på häradsrättens wägnar . Namnteckning.