År 1691 får paret Sven Andersson 1651-1719 och Gyrn Andersdotter fasta på 1/3 av ½ Takene. År 1694 nämns en Olof i Dombok-en, som torde vara Olof Elofsson – död 1728, 73 år gammal och son till tidigare nämnde Elof Andersson i Grytterud.
År 1695 köper Erich Andersson och Kerstin Bengtsdotter 1/6 i Taken.
Huvudfastigheten i Takene låg ungefär vid nuvarande hembygdsgården Nereagata enligt en ekonomisk karta från 1641. Då låg byn helt i socknens västra dalgång, Numera är ju Takenes geografiska utbredning ganska speciell med utsräckningen mellan Mang-skogs båda dalgångar och en skogshöjd (Taknehea) däremellan. Man får då komma ihåg, att höjden emellan inte är särskilt hög och för kanske bara hundra år sedan ej täckt av skog. Älven har varit utsatt för uträtningar på 1870-talet som Slobyälven senare blev kring 1912.
Bondhemmanet Takene hade inte mycket plats för torpare. Den bördiga jorden kanske är orsaken till att här funnits så få torp. Någon näringsfattig jordbit till en torparfamilj var inte lätt att hitta.
Olof Andersson begrofs den 16 december 1750, 59 år gammal i Västra Takene. Han var gift med Anna Svensdotter som begrovs den 23 november 1756, 64 år gammal i Takene. Kanske är hon dotter till Sven Andersson och Gyrin Andersdotter som får fasta år 1691 på 1/3 av ½ Tekene? I så fall bodde Sven och Elin vid Neragata. Parets barn:
Elin Olofsdotter kristnad 22 september 1719 i Takene. (Vår ana).
Jöns Olofsson kristnad 15 augusti 1722 i Takene. Soldat, Tjänte kronen i 31 år. Gift med Gjertrud Jonsdotter från Fjell.
Sonen i familjen från Tobyn, Brynte Staffansson född 1713 vigdes den 1 juni 1746 med dottern Elin Olofsdotter i familjen ovanför. Paret fick i Tobyn barnen:
Anna Bryntesdotter kristnad 25 juli 1746
Johan Bryntesson kristnad 13 december1747
Olof Bryntesson kristnad 20 december 1750
Anders Bryntesson kristnad 25 augusti 1753
Staffan Bryntesson kristnad 13 mars 1756
Marit Bryntesdotter kristnad 28 juni 1759 – vår ana
Sven Bryntesson kristnad 28 december 1762
Ingrid Bryntesdotter kristnad 5 augusti 1764
Dottern Marit Bryntesdotter kristnad 28 juni 1759 i Tobyn vigs 1.0 den 4 maj 1778 med Anders Nilsson döpt den 13 november 1576 i Slobyn som son till Nils Bryntesson och hans hustru Anna Kiählsdotter. Marit och Anders bor först några år i Slobyn. Därpå flyttar de till Marits föräldrar i Tobyn och bor där 1783-1784 för att flytta till hans föräldrar i Slobyn. De får i byn Slobyn barnen:
Karin Andersdotter kristnad den 24 oktober 1779 gift med Per persson född 18september 1774
Olof Adersson kristnad 9 december 1781 gift med Marit Nilsdotter född 1774
Kjersti Andersdotter född 2 oktober 1785 V 24 juni 1803
Anna Andersdotter kristnad 21 mars 1788 V 27 juni 1788
Maken Anders avlider den 27 november 1788, drygt 32 år gammal i Slobyn.
Det är denna änka, Marit Bryntesdotter, som vår Anders Adnersson född 1753 i Löfnäs, äktar. Han blir Bonde i Slobyn, som är 1 skattemantal och noteras först i husförhörslängden i byn Slobyn. Han får med sin hustru i Slobyn barnen:
Maria Andersdotter kristnad den 7 februari 1790 gift med Anders Olsson född 1787, Bägge drabbas av gikt enligt en notering i
husförhörslängden1805-1809.
Per Andersson kristnad 16 november 1792
Anders Andersson kristnad 9 arpil 1797.
Slobyn
Slobyn har fått sitt namn efter det fornsvenska egennamnet Slodhe. Slobyn skulle således betyda Slodhes by. Den hör till Mang-skogs äldre byar, och nämns redan som ett av fem hemman i 1503 års skattelängd. Vid 1600-talets början ägdes enligt mantals-längden Slobyn av Erich Hindricksson som på 1620-talet följdes av sonen Hindrick Erichsson. De var troligen svenskättade men sålde sina ägor omkring 1640 till svedjefinnen Jöran Simonsson. Jöran brukade därefter halva slobyn tillsammans med sin bror Anders och möjligen en tredje broder vid namn Per.
Andra halvan av Slobyn ägdes troligen av bonden Anders Olsson som skymtar fram i arkiven tillsammans med sonen Olof Anders-son. De var bägge gifta med varsin syster Wibelia. (Anders var då änkeman), döttrar till kyrkoherden i Brunskog och Mangskog, Sveno Andrea Wibelius. Vid mitten av 1600-taet sker ytterliggare ägarebyten, varefter Jöran Simonsson äger hela slobyn inklusive Salungen. Salungen säljs 1649 till finnen Jöns Bengtsson ”Jurmoinen”. Trots avstyckningen var Slobyn fortfarande en omfattande fastighet om 1316 hektar.
Här i Slobyn bodde vid 1700-talets början finnen Hindrich Andersson Mannien som var den drivande kraften bakom tillkomsten av Mangskog kapell.
Slobyn är bland annat känt för sina granna mangårdsbyggnader. Stolta och högresta ger de intryck av en burgen bondebygd, där man tydligt märker bondestoltheten hos de som en gång lade första timmervarvet. Kenneth Larsson säger i Finnemangens årsbok 1998 på sid 99 att han har dragit slutsatsen av gårdarnas geografiska benämningar som där oppe, där sör, där väst och så vidare att Slobyns första bondgård låg någonstans i trakten av Rybacken – Nystuga.