Page 110 - Våra rötter
Huvudmeny:
Geografiskt > MoDo´s område
Innehåll
Mo och Domsjö AB Sidan 110
Mo Bruk och marknadsplats - Se Ångermanland
Generation 5 Jon Olofsson 1799-1883 - Björna & Själevad
Marta Jansdotter 1804-1846 - Björna & Själevad
Brita Andersdotter 1811-1895
Se Ångermanland
Generation 5 Johan Jonsson 1794-1861 - Högsjö & Devall
Greta Stina Johansdotter 1795-1849 - Nora
Generation 4 Jonas Forsgren 1833-1918
Märta Lisa Johansdotter 1833-1911
Galastan Sidan 111 Se Ångermanland
Generation 4 Sven Persson 1817-1889 - Anundsjö
Kajsa Stina Gustafsdotter 1819-1856 - Burträsk & Nordmaling
Stina Lovisa Gustafsdotter 1824-1909
Örnsköldsvikstrakten
Generation 3 Anders Johan Hellström 1855-1928
Märta Greta Forsgren 1864-1926
Nätra Sidan 112
Fors Vattensåg
Generation 4 Hans Persson Grudd Hass 1821-1862 - Se Mora
Fröstdahls koppar och Nickelverk
Sara Elisabeth Norberg 1821-1886
Generation 3 Johannes Jansson Hagström 1849-1927 Sidan 113 Se Värmland
Christina Hansdotter 1855-1916
Bjästa Ångsåg
Släkten i Nätra
Generation 5 Båtsman Olof Norberg 1788-1828
Per Olof Hansson 1852-1913
Hans Hansson 1858- ?
Domsjö Lastageplats
Generation 3 Johannes Jansson Hagström 1849-1917 Sidan 114
Norrbyskär
Generation 3 Johannes Jansson Hagström - familjen, fortsättning Sidan 115
Generation 2 Rudolf Konrad Hagström 1884-1947 Sidan 116
Wanda Karolina Hellström 1889-1980
Generation 2 Karl Johan Hagström 1879-1959
Kerstin Bernhardina Svensdotter 1885-1960 - Se Råå fiskeläge
Mo nya ångsåg Sidan 117
Generation 1 Johan David Hagström 1910-2010
Gunhild Oliva Hagström 1912-1992
Fortsättningen av generationerna har delats upp i avsnitt som till exempel Råå fiskeläge, Mora, Värmland och Ångermanland. Den senare (ångermanland) har indelats i underavdelningar som Burträsk & Nordmaling, Anundsjö, Nora, Högsjö & Devall-släkten, samt Björna och Själevad. Till vänster ovan anges till vilken generation gruppen hör till, till exempel Gen(eration) 2, räknat från Kerstin Hagström.
Mo och Domsjö AB
Några borgare anlade en finbladig såg i byn Söderå. Den sågen köpte vice landsfiskalen Erik Bergvik. Han fick tillstånd år 1777 att flytta sågen nedströms till Mo by, där vattentillgången var rikligare.
År 1788 blev häradshävding J H Tideman nya ägare till sågen. Han förbättrade sågverket och uppförde en ny dam-manläggning samt köpte hemmanen Mo nr 4 och Västerbacke nr 2 . Han avled år 1809. Svärsonen, överjägmästare August Bernhard Nyberg tog över sågen, som under hans ledning fick en viss tillbakagång under krigsåren. Kofferdikaptenen Johan Wikner och handlaren Peter Bohman köper år 1817 en fjärdedel var av Mo såg. Hösten 1819 köper J. Wikner fler andelar i sågen. Efter Nybergs död år 1821 inropas dödsboets tredjedel av J. Wikners son handelsmannen Johan Olof Wikner i Härnösand. Det var hos denne, Johan Carl Kempe, född i Svenska Stralsund i Tyskland år 1799, tog anställning, som bokhållare, efter att ha utvandrat till Sverige.
Verksamheten vid Mo såg utgjorde en mindre del av firmans verksamhet under de närmaste årtiondena. Tyngdpunkten låg vid den rederi- skeppsbyggnads- och grosshandelsrörelse som pappan J Wikner startat i Härnösand. Inköpet av Mo såg var bara ett led i att trygga virkesförsörjningen till skeppsbyggandet och rederiverksamheten, som fraktade timmer och sågade varor till avnämare i England, Frankrike och andra länder. J Wikner avlider år 1822 och året därefter övergår firman till sonen J O Wikner och till J C Kempe som gift sig med Wikners dotter Anna Catharina (1796-1838). År 1824 blir firman Johan Wikner & Co ensam ägare till Mo såg. Bolagsbanden mellan J O Wikner och J C Kempe upplöstes år 1836. Kempe övertar Mo bruk med underlydande hemman samt den gamla firmans lager, fordringar, skeppsparter och fastigheter i Härnösand. Han fortsätter rörelsen under det förutvarande firmanamnet Joh. Wikner & Co. Samtid-igt inköper Kempe mark i Domsjö för att komma i besittning av och utvidga den lastage-plats, som där tidigare har arrenderats för skeppningen av timmer och bräder från Mo såg. Han inleder en betydande expansion av framför allt sjöfartsrörelsen. Redan vid 1830-talets början hade företaget byggt fartyg på stapelplatsen vid Kronholmen utanför Härnösand. 1840 anlades det så kallade Nya varvet i Bondsjö by utanför Härnösand. Under de följande 20 åren byggdes här 27 fartyg - skepp, briggare, skonare och slupar. Till varvsverksamheten fogades en segelduksfabrik, som grundades år 1836, samt en repslagarebana. Rederiverksamheten bedrev Kempe i huvudsak i kompanjonskap med andra Härnösandsfirmor och med sin yngre bor Wilhelm Henrik (1807-1883), grosshandlare i Stockholm.
En viss expansion av sågverksdriften vid Mo ägde rum sedan J C Kempe blivit ensam ägare. Dammbyggnader och timmerbommar förbättrades och älvrensningar genomfördes. Sågverket, som hade tre ramar, fick ytterliggare en ram. Det betjänades av en sågställare och ett tiotalet sågdrängar. Vår Johan Jonsson kom till sågen 1822/1823 och Jon Olofsson år 1827. År 1840 köper Kempe hemmanet backe nr 3. Här låg de så kallade sågfolksbyggnaderna.
Mo Bruk
Tideman hade haft ambitionen att uppföra en stångjärnshärd med manufakturverk, men det blev ej av då han hann avlida innan planerna kom i verkställighet. År 1842 återutfärdade bergskollegiet ett privilegie att åter uppföra ett bruk med en stångjärnshärd och en hammare. Produktionen pågick under åren 1847-1885. Man tillverkade spik, band- samt olika manufaktursmiden för sågens och den lokala marknadens behov. Tillgången på tackjärn var ej så stor vilket begränsade brukets verksamhet. Men då Mo Bruk var det enda i norra Ångermanland, sedan Gideå bruk lagts ned i mitten på 1800-talet, och att man behövde bruket för att balansera sågverkets lågsäsonger och sysselsätta dess arbetare, verkade bruket ända fram till 1885. Smedernas antal kom att variera mellan 5-7 personer. Den del av tillverkningen som ej användes för företagets (sågens) behov avsattes på den lokala marknaden. Bruket hade med andra ord ingen större ekonomisk betydelse i rörelsens försäljning men väl för rörelsens övriga verksamhetsgrenar.
Jonas Forsgren började sin yrkesverksamma bana vid bruket som lärling 18 år gammal. Efter sågverksbranden år 1853 byggdes ett nytt sågverk med fyra ramar och en cirkelsåg.
Jon Olofsson 1799 - 1883
Jon föddes den 11 mar 1799 i Björnsjö, Björna socken i Västernorrland som son till bonden Olof Håkansson och hans hustru Catharina Abrahamsdotter. Han arbetade som dräng vid några gårdar i Björna och i Själevad före och efter sitt gifte, innan han flyttade med sin familj år 1827 till Mo bruk i Mo socken.
Märta Jansdotter 1804 - 1846
Märta föddes den 23 jan 1804 i Väster Alnö i Själevad socken som dotter till båtsmannen Johan Jacobsson Komberg Söderberg och hans hustru Anna Nilsdotter. Märta tjänar piga i Överbilla 1820-1823 och i Bringen. Där är även Jon Olofsson dräng. De gifter sig den 7 dec 1823 i Fors, Själevad. Först bor de som inhyses hos Jons föräldrar som är bönder i Mo by. Sedan kommer de till Gottne och troligen därifrån till Östansjö i Själevad sn för att till sist slå sig ned vid Mo sågverk. Flyttbetyg för flyttning till Mo har utfärdats från Själevads församling den 24 nov 1827. Man kunde ej flytta in till en socken utan att ha med sig ett så kallat flyttningsbesked, ett slags pass, som berättade vem man är, vilken vandel man förde och om man var vaccinerad mot kopporna.
Hustrun Märta Johansdotters och drängen Jonas Olofssons flyttningsbetyg utfärdade i Själevad den 24 november 1827. Bägge läser innantill och utantill försvarligt. Har ordentligt bevistat katekesförhören och deltagit i nattvar-den. Märta förstår någorlunda salig-hetsläran och Jonas förstår densamma enfaldigt. Märta är ärlig och välfrägdad till sitt leverne och Jonas är ej för något anklagad. Märta är vaccinerad mot kopporna och Jonas har haft kopporna av smitta. Sonen Johan Olof medföljer och har blivit vaccinerad. De har ej mantalsskrivits i Själevad socken.
Genom K. brev daterat den 3 oktober 1822 bildades Mo församling av byar i västra delen av Själevads socken. Beslutet trädde i kraft år 1827 när dess första kyrkoherde, Mikael Huss, tillträdde. Flärke, Gala, Gottne, Hållen, Mo, Skortsjö, Söderå, Westerbacke samt Östansjö byar bildar den nya församlingen. I dessa nio byar bodde då c:a 500 personer. Senare flyttades även Österbacke (år 1844) samt Väster- och Österalnö byar (år 1846) från Själevad till Mo socken samt Mo bruk. Dessvärre blev det ett glapp i husförhörslängderna. I vart fall saknas dessa för de blivan-de Mo byarna för åren 1825-1826, vilket delvis döljer familjernas lev-nadsöden under dessa år. Den allmänna fram-tidstilltron tycks dock ha varit stor med stora barnkullar som följd.
Jon och Märta begåvades med 12 barn, som alla är födda i Mo, Mo socken med undantag för det första som anteck- nades för Fors och det andra för Östansjö i Själevad socken.
Cajsa Stina f 27 dec 1823 avliden den 24 mars 1824 i Fors, Själevad sn., född utom äktenskapet.
Johan Olof f 19 okt 1825. G 29 jan 1854 i Backsjö, Själevad socken med Anna Cajsa Henriksdotter.
Anna f 13 dec 1827. G 1.0 22 okt 1854 i Jerfved, Arnäs sn med Johan Larsson Sjöström 5 mar 1825-13 jul 1854
G 2.0 22 okt 1868 i Arnäs socken m Lars Petter Gidlund f 27 dec 1836
Cajsa Stina f 30 maj 1829 V 23 nov 1900 ogift och barnlös. Var ”idiot” enligt notiser i HFL och församlingsböcker.
Jonas f 13 jan 1831 och avliden den 15 april 1831
Jonas f 13 apr 1833. Gift den 17 maj 1855 i Mo Bruk, Mo socken med Märta Lisa Jonsdotter
Nils Erik f 3 feb 1835 och avliden den 26 mars 1835
Nils Erik Forsgren Glad f 9 december 1836. Drunknad som båtsman 12 juli 1858 för Skortsjö, Mo socken.
En dotter född och avliden den 4 oktober 1838
Märta Greta född 4 sep 1839 och avliden den 2 maj 1840
Märta född 5 jun 1842 och avliden den 29 juni 1842
Abraham född 29 apr 1843 och avliden den 9 maj 1843
Troligen ett dödfött barn år 1846.
Livet var ej helt lätt för familjen. De kom år 1827 till Mo såg , som då ägdes av firman O J Wikner i Härnösand. Firman upplöstes år 1836. Därefter blev J C Kempe ensam ägare till Mo såg. I HFL för åren 1837-1845 noteras familjen Olofsson vara alldeles utfattiga och förs in i längden som fattighjon. Från början har de svaga betyg i innan- och utantilläsning och begrepp men det blir bättre med åren. Jon läser någorlunda innantill och Märta försvarligt. Bägge kan utantill lilla katekesen och huvudstycket med understyck-en till Svebelie förklaringar. Men något begrepp blir de ej noterade för. Däremot noteras Jon vara straffad för stöld. Hustru Märta avlider i barnsäng den 18 dec 1846 i Mo 42 år gammal. Dottern Cajsa Stina f 1830, som i HFL betecknas som ”idiot”, bor hos Jon även när hon är vuxen.
Brita Andersdotter 1811-1895
Jon gifter sig 2.0 den 7 september 1856 med Brita Stina Andersdotter född 1811, dotter till Anders Larsson och Karin Ersdotter i Grytsjö, Själevad sn. Hon får utom äktenskapet dottern Christina i Själevad socken den 6 juni 1848. Brita flyttar med sin dotter efter vigseln med Jon år 1856 till honom i Mo. Brita noteras i HFL vara straffad för omoral. (Den utomäktenskapliga dottern). Hon läser någorlunda innantill, kan utantill lilla katekesen och Svebelie förklaringar men begriper svagt läran.
1:a raden ovan gäller Jon Olofsson och den 2:a raden Brita Stina Andersdotter. Det vågade strecket i tredje kolumnen visar att de straffats åtminnstone med kyrkoplikt för 7 = stöld och 6 = omoral. + betyder att de ej upprepat sina överträdelser. Anteckningarna följde dem genom årens husförhörslängder.
Den 2 mars 1883 avlider Jon på fattighuset i Mo socken 84 år gammal och Brita avlider även hon på Mo fattighus den 13 april 1895.
Johan Jonsson 1794 - 1861
Johan är född den 13 feb 1794 i Högberg, Högsjö socken som son till torparen Jonas Johansson och hans hustru Catharina Ers-dotter Devall. Den 25 mars 1817 vigs han med Greta Stina Johansdotter från Salom i Nora socken. De får 8 barn, varav det första är noterat för Salom i Nora socken men född i Högsjö och det andra barnet i Flattom i Högsjö socken. Från Flattom i Högsjö socken flyttar familjen den 31 okt 1821 till Nora socken. Han flyttar med sin familj till Mo Bruk i Mo socken 1822-1823. Där får de sitt tredje och följande barn till och med det åttonde. Johan arbetar som sågkarl enligt anteckning i HFL för åren 1827-1836 vid Mo sågverk. Efter firman O J Wikners upplösning år 1836, som köpt sågen, noteras han som torpare i Backe, Mo socken åren 1837-1846 för att åter skrivas som sågarbetare vid Mo såg åren 1847-1853.
Frans Kempe, som övertog sågen år 1836, rustade upp anläggningarna. Till stommen av underlydande hemman nr 4 i Mo om 8 3/4 och nr 2 i Backe (Västerbacke) om 5 seland köper Kempe år 1840 nr 3 i Backe om 5 seland. Hela egen domen upptas i 1837 års kronoskattelängd till 17,950 rdr banco, varav själva sågen värderas till 16,000.
På backehemmanet nr 3 låg den så kallade sågfolksbyggnaden med sina ladugårdar. Hemmanet var indelat i lotter om vid pass 6 tunnland som uppläts till sågverkets arbetare. Arbetsförhållandena var närmast desamma som vid Tidermans tid vid 1820-talets början. Personalen bestod då av en sågställare och ett tiotal sågdrängar. De var en fast arbetarstam, knuten till både jordlotterna som torpare och till sågen som arbetare. Arbetarna benämndes därför ömsom sågdräng ömsom torpare. Avlöningen bestod så-ledes både av kontanter och av naturaförmåner. Arbetarna erhöll fritt husrum samt vedbrand som togs ur avfallet vid sågen men man fick inte ta något användbart virke utan särskilt tillstånd. Jordlotten skulle bestå av åkermark till tre skäl korn utsäde, äng till-räckligt för att föda en ko, fritt mullbete och ett potatisland. Jorden skulle hållas vid god hävd. För företagna nyodlingar erhölls skäl-ig ersättning av sågverket, som även höll med häst för sådden och andra nödvändiga arbeten. Arbetaren fick en vecka ledigt under höbärg-ningen. Årligen fick han 1 ½ tunna råg och lika mycket korn mot ett pris av 5 rdr riksgälds per tunna. Såglönen var två skilling för varje tolft ”fullkantiga och goda”, en skilling 6 rundstycken för ”vankantiga och utskottsbräder” att fördelas på varje ar-betslag om tre arbetare, varvid justering och uppstapling även inräknades som såglagets skyldig-het. När sågen stod, på grund av vattenbrist, betalades för nödvändiga dagsverken en särskild dagspenning som från april t.o.m. september månad betingade 16 skilling och under övriga månader 10 skilling. När sågverkets egna arbetare deltog i timmerflottningen fick de en högre dagslön på 32 skilling. Särskilt inlejda flottare fick något mer eller 1 riksdaler. Arbetaren kunde köpa vid verket alla varor, som han behövde, efter lägsta gångbara pris.
I övrigt föreskrev kontraktet från 1822, som detta har hämtats ur att;
”Emot åtnjutande av föreskrivna stadgade förmåner lovar vi att med all flit och trohet förrätta allt vad på oss ankom- mer och vid timrets sorterande och stockars insättande bruka all möjlig aktsamhet till utskotts undvikande och all-deles icke begära uttaga mera än vi månatligen förtjäna; men skulle vi mot förmodan komma i någon skuld till Mo sågverk, lovar vi densamma att med tacksam-het betala, förr än vi flytta därifrån, och, i händelse en dylik flyttning blir av nöden med tiden, skall en ordentlig uppsägning ske den 25 mars och avflyttningen vid därpå följande oktober månads slut.”
I gengäld utfäste sig sågverksägarna att låta ”trogna och beskedliga” arbetare, som i verkets tjänst blifvit ofärdiga eller eljest orkeslösa, kvarstanna till sin död och åtnjuta husrum och vedbrand för sig själva och sina hustrur.
Såglönen hade efter Kempes inträdande ökats och utgick med 4 skilling riksgälds för varje tolft goda bräder. Arbetet börjar under vintertiden vid gryningen och fortgår med en måltidsrast till mörkrets inbrott; sommardagsverket pågår från kl. 6 f.m. till kl. 9 e.m. med två mattimmar. Dessa regler gällde när sågen stod och gäller således inte sågarbet-et! När sågen gick gällde att den ej fick stanna. De tre ramarna sköttes av åtta man på dygnet.
Arbetet tillsågs av sågställaren, som även verkade som byggmästare och smed. Han fick ej inlåta sig i kamratskap med sågarbet-arna. Han skulle tillse att nykterhet, redligt och anständigt uppförande förelåg och med all flit främja verkets bästa.
En instruktion till sågverkets brädflottare från 1845 berättar att sedan bräderna räknats, lades de så fort som möjligt i flottar för att föras till Domsjö. Varje brädflottare erhöll av sågverket segel, båt, dragg och nödvändigt tågvirke, som det ålåg honom att om hös-ten återställa i redbart skick. Vid ankomsten till Domsjö uppdrogs bräderna på bolverket och rentvättades från grus och slamm, och det var högst angeläget, att de ej låg för länge i vattnet. Flottarna skulle därför ansvara för att det alltid fanns folk till hands för att hjälpa till med uppdragningen; i annat fall stodo de risken att arbetare anskaffades på deras egen räkning. För varje flotte utfär-dades ett specificerat kvitto av sågverkets faktor i Domsjö. Kvittot lämnades vid återkomsten till Mo till inspektorn som på så sätt kunde kontrollera att allt virke kommit fram till Domsjö.
Här i Backe blir familjen Jonsson. Livet vid sågverket förflöt i de gamla fårorna, med den lugna puls, som utmärker halvt patriark-aliska förhållanden, även om man klart kan urskilja den utveckling som kommer under Kempes led-ning. År 1850 finns 28 hushåll om tillsammans 107 personer vid sågverket. ”Nu förevarande decennium är den sista och kanske lyckligaste tiden för gamla Norrland”, har Gustav Sundbärg skrivit om 1840-talet. Vår Johan avlider den 2 augusti 1861, 67 år gammal. Både Johan och Greta Stina läser svagt i bok. Kan utantill lilla katekesen och Svebelie förklaringar men har inget begrepp noterat om ”den rätta läran”.
Greta Stina Johansdotter 1795 - 1849
Greta Stina är född den 30 januari 1795 i Salom i Nora socken som dotter till torparen Jon Jonsson och hans hustru Margareta Henricsdotter. Hon avlider i Mo Bruk den 24 dec 1849, 54 år gammal. Greta Stina fick åtta barn med sin make Johan;
Jonas f 23 maj 1817 i Nora socken. Gift 3 okt 1847 i Mo by, Mo socken m Brita Jonsdotter.
Cajsa Greta f 28 maj 1820 i Högsjö socken. Gift 10 juni 1849 i Hafsta, Själevad socken med Anders Olsson Hamrén
Johan f 29 apr 1823 i Mo socken. Finns 1841-1842 i Flattom, Högsjö socken. Hans vidare levnadsöde är ej känt.
Anna Stina f 10 jan 1826 i Mo socken. Gift 31 maj 1852 i Hafsta, Själevad socken med Nils Nilsson.
Erik Högelin f 9 nov 1828 i Mo socken. Avled ogift 20 år gammal den 14 feb 1849 vid Mo Järnbruk.
Maria f 5 okt 1831 i Mo socken. Gift 11 juni 1854 med Kolaren Johan Olof Lundgren. Flera barn flyttade till Norrbyskär.
Märta Lisa f 4 sep 1833 i Mo socken. Gift den 17 maj 1855 i Mo Bruk, Mo socken med Jonas Forsgren.
Carl f 4 juli 1836 i Mo socken. Avled ogift 21 år gammal den 27 mars 1855 vid Mo Bruk.
Jonas Forsgren 1833 - 1916
Jonas är född den 13 april 1833 i Mo, Mo socken som son till sågkarl Jon Olofsson och hans hustru Märta Jansdotter. Han gick i lära hos spiksmederna Lodin vid Mo järnbruk 1851-1852. Sedan som koldräng i några år för att därefter bli arbetare vid bruket. En normal introduktion och inskolning i yrket. Både Jonas och Märta Lisa läser försvarligt, kan utantill lilla katekesen och Svebelie förklaringar. Då de noteras ha svagt begrepp kan man förmoda att de ej hade några djupare religiösa resonemang trots baptisternas framgång i Mo. Han avled i Mo den 1 september 1916, 83 år gammal.
Märta Lisa Johansdotter 1833 - 1911
Märta Lisa är född den 4 sep 1833 i Mo Bruk, Mo socken som dotter till sågkarl Johan Jonsson och hans hustru Greta Stina Johansdotter. Gift den 17 maj 1855 i Mo Bruk, Mo socken med kolardrängen Jonas Forsgren i Mo Bruk. Hon avled i Mo 1911, 78 år gammal.
De fick 8 barn som alla är födda i Mo Bruk, Mo socken i Västernorrland.
Jonas (Jonke) f 24 mars 1856 gift 16 dec 1879 med Christina Andersdotter. Flyttar till Norrbyskär i första resan.
Johan (Janne) f 10 mars 1858 gift 7 dec 1879 med Anna Cajsa Zachrisdotter. Flyttar till Norrbyskär i första resan.
Nils Petter f 12 dec 1860 gift 16 maj 1886 med Lisa Stina Östman. Flyttar till Norrbyskär i första resan.
Märta Greta f 28 apr 1864 gift den 29 maj 1881 med Anders Johan Svensson Hellström. Flyttar till Norrbyskär 1897.
Anna Maria f 25 aug 1867 gift 21 nov 1886 med August Elfgren. Flyttar ej till Norrbyskär.
Brita Karolina f 11 jan 1870. Flyttar till Själevads församling år 1889.
Emma Kristina f 25 feb 1873 g 18 okt 1891 med Jonas Östman. Flyttar till Norrbyskär.
Johanna Ottilia f 7 jun 1875, döfstum. Flyttar ej till Norrbyskär. Gift den 25 mars 1905 i Mo Bruk med Erik Oskar Ingelsson som
också är dövstum. Han avlider i en olycka 14 dagar efter vigseln den 8 april 1905 i Själevad. Johanna föder postumt deras dotter Astrid Johanna den 7 augusti 1905 och flyttar därefter eller den 7 sept 1905 hem till sina föräldrar med sin nyfödda dotter.
