Page 160 - Våra rötter

Mikael Carlsson Hising född den 22 april 1687 V den 15 oktober 1756, var son till Köpings borgmästare Carl Hising. Han bosatte sig ej heller på Högfors. Enligt kyrkobokföringen bodde bokhållaren Erik Baij här 1731-1753 och sedan inspektoren Johan Cossva.

År 1737 hade en masugn måst nedtagas. Den återuppfördes våren 1738 så att lerblåsning kunnat ske. Tackjärnstillverkningen hade pågått under tiden 1 september 1738 – 16 april 1739.

År 1758 noteras i Högfors bruks skuldbok koldrägen Abraham Devalls årsförtjänst vara 158:20 och koldrängen Johan Devalls till 93:04. Troligen fick Devallarna dessutom ”maten”av smeden. De som ej hade boställe, gottgjordes för ”boställehyran” med 36 daler koppar-mynt årligen. Översmeden Lars Hårds förtjänst detta år blev 2,683:29 allt i daler kopparmynt. Han blev med tiden en välbärgad man, som kunde låna ut pengar.

Den 6 november 1715 vigdes smeddrängen Erik Johansson (Devall) i Persbo, Norberg socken med pigan Sara Anders-dotter från Rosendahl. Morgongåva 59 silvermynt. Dessförrinnan, den 11 april 1714, fick han 21 år gammal utom äktenskapet i Norberg soc-ken sonen Eric med konan Karin Nilsdotter fån Meling, Vestanfors socken som tjänt i Rosen-dahl, Norberg socken. Kanske följde familjen med Eriks far när han flyttade till och bodde först i Högfors bruk, Karb-enning socken omkring 1716-1717 och därefter i Älvkarleby omkring 1718-1721för att återkomna år 1721 till Högfors bruk i Karbenning socken. Där blev familjebildningen till 1735. Parets barn:

Anna Devall född 9 december 1715 i Persbo, Norberg socken.

Johan Devall född ~1716 okänd ort. 2:a Söndagen efter 13 dagen 1786 begrovs mästersmeden Johan Dewall ifrån Gålsjö bruk, 71 år gammal enligt dödboken för Boteå socken. Den 15 januari 1786 jordades mästersmed Johan Dewall död af lungsot den 7 januari, 71 år gammal enligt dödboken för Gålsjö. Både”kyrkan” i Gålsjö och ”kyrkan” i Boteå noterade kyrkohändelserna en tid parallellt!

Erik Devall född 2 september 1721 – avliden den 10 december 1728 vid Högfors bruk. Karbenning personalieboks notis nr 19 år 1728: ”Den 10 december dog och den 15 december begrovs Hammarsmed mäster Eric Devalls sahlige lilla son vid Högfors, född den 2 september 1721 ex plus parentius renatus ute, vita brevis ute morbus, dragit med sjukdom allt sedan s:t Michaelis tid, men på sidstone fått håll och stingar, hwar medels han qvitterade sitt timmeliga lif, sistlidne tisdag, då han lefwat hafwer 7 åhr, 4 månader och 8 dygn.

Anders Devall född 26 mars 1724 vid Högfors bruk – begravd den 3 maj 1789 vid Gåhlsjö bruk, Boteå socken, mästersmed. Gift 1.0 med Anna Johansdotter. Gift 2.0 den 31 oktober 1784 med byggmästare Holms änka. Tredje söndagen efter påsk 1789 begrofs mästersmeden Anders Dewall på Gålsjö bruk 65 åhr gammal enligt dödboken för Boteå socken. Den 24 april 1789 jordades gamle smeden Anders Dewall vid Gålsjö död af rötfeber 65 år gammal enligt dödboken för Gålsjö.

Petter Devall född den 2 oktober 1727 vid Högfors bruk, mästersven vid Gålsjö. Gift med Anna Hansdotter – begravd den 28 decem-ber 1801 vid Björkå bruk, Överlännes socken. Paret hade 5 söner och 2 döttrar som alla var födda vid Gåhlsjö bruk. Sonen Johan Devall begrofs endast 6 år gammal, misericordia 1778 vid Björkå bruk, Överlännes socken. Familjen har således flyttat ut från Gåsljö mellan åren 1772-1778. Kanske har familjefadern Petter Devall avlidit före flytten till Björkå bruk?

Sara Devall född den 26 september 1730 vid Högfors bruk, Karbenning socken – avliden den 31 oktober 1805 af bröstsjuka 74 år gammal vid Gåhlsjö bruk. Gift S:t Michelsdagen 1757 med hammarsmeden Anders Mårtensson Frisk vid Gålsjö bruk född 29 sep-tember 1736 i Ragunda socken – begravd den 5 februari 1804 i Gåhlsjö. Paret fick 4 barn.

Catharina Devall född den 7 november 1733 vid Högfors bruk – avliden därsammastädes 1 år, 2 månader och 5 dagar gamml den 26 februari 1735.

Gålsjö bruk.

Gålsjö bruk anlades år 1704 i Boteå socken av häradshövdingen Lars Stridsberg. Dammen anlades vid samma ström som ledde till Högforshammaren /ej att förväxla med Högfors bruk i Karbenning/ men före åns inlopp i Offersjön. Platsen låg en knapp halvmil ovanför Högfors, mitt i skog och ödemark och en mil från Ångermanälven.

Hammaren brann den 3 september år 1707 efter att ha varit igång sedan augusti. Då Lars Stridsberg avled den 13 mars 1708 blev det hans änka som övertog. Hammaren återuppbyggdes och var i gång åren 1708-1710, men 1711 stod den hela året. Efter någon sporadisk drift under år 1712 nedlades den då det ej gick att få lönsamhet. Änkan Margareta Stridsberg avled 1717.

Arvingarna sålde den 13 februari 1733 Gålsjöhammaren och Högfors privilegier samt de lägenheter, då därvid voro till den femtio-åriga Sundsvallsköpmannen, brukspatronen Jakob Polack som fick häradsrättens fasta den 26 mars 1736. Då av Högforshammaren återstod alls ingenting, ”allenast blotta stället” anlade Polack en ny härd ungefär 300 alnar ovanför Gålsjöhammaren och ditt flytta-de Polack även Högfors andra härd, som kom igång i början av mars 1738. Den räknades sedan till Gålsjö bruk. Av Gålsjöhamma-ren stod endast den ena härdens mur kvar vid Polacks inköp. Han började omedelbart återuppbygga bruket och uppförde ytterlig-gare en härd vid Gålsjöhammaren. Han skiver i juli 1733. ”vilken jag nu änteligen helt förnyat med sina kostsamma tre hålldammar samt rännor och trenne härdar hunnit bringa i stånd.”

I augusti månad 1733 uppstod en ovanlig höstflod, som fullständigt utskar hålldammen och bröstdammen samt förstörde halva hammarrännan med dess undertimring. Själva hammarställningen försköts och bröts sönder.

Polack påbörjade dock reparationen omdelbart och den blev färdig redan i november. Hammaren kunde nu påbörja sin verksam-het. Men från februari till slutet av april 1734 måste den stå stilla till följd av vattenbrist. Fast mottigheterna hopade sig kom den sedan igång. Det var svårt att få tillräckligt med kol för driften då allmogen drog sig för att gå bruket tillhanda med kolning och körslor och nästan lika svårt att få tag i duktiga smeder. Men Polack väjde ej för svårigheterna, utan gjorde vad möjligt var, för att övervinna dem. Han var på sin tid Sundsvalls störste affärsman som träexportör. När han slog sig på att verka som brukspatron visade han sig höra till de driftigaste bland dem.

I maj 1734 skrev brukspatronerna i Västernorrlands län till Bergskollegiet och klagade på böndernas obenägenhet att gå bruken tillhanda. Bergmästaren Tor Bellander besvarar skrivelsen och säger bland annat: ”vid Gålsjö hammare i Ångermanland, vilken handelsmannen Polack med stor bekostnad utur dess ödesmål upprättat och nu i två år gjort all sin högsta flit att få arbetare ifrån södra bruken, eftersom de i orten intet kunna fås, men ännu inga erhållna kunnat utan emellertid måste antaga någon, som väl för någon tid varit vid bruk men för deras oduglighet och odygder blivit därifrån avviste, av vilka han intet störrre gagn har, än att de med mycken möda kunna bringas att högst smida tre à fyra skeppung för härden om veckan och smida dock bort både tackjärn och kol samt fördärva stångjärnet, så att för handelsmannen Polack, där han ej snart bliver hulpen, lärer föga någon annan utväg bliva än att i brist på dugliga arbetare lämna bruket i ödesmål igen.”

År 1735 anlade han en ny, fast hålldamm vid Vädersjön för att förhindra upprepade skadegörelser av vår- och höst floder. Efterhand uppförde han nödiga bostadshus och andra byggnader för smederna och det andra bruksfolket samt betjäningen. Han byggde tackjärns- och stångjärnsbodar, proviantmagasin och uthus. Han anlade fyra kolartorp på allmänningen, drog upp väg från Undroms lastageplats vid Ångermanälven och uppförde trä- järn- och proviantbodar samt lastlavar. Han fick tillstånd ett, efter tidens krav, fullt modernt järnverk. I september 1744 fick Polack bergskollegie tillåtelse att vid Gålsjö få inrätta en knipphammare, för tillverkning av fina sågblad, knipp- och band-järn samt av allehanda smått smide, bland annat spik. Skälet till att man började anlägga bruk här uppe i den Norrländska ödemarken var att kolet (skogen) tynade i mellansverige.

Samma år den 23 oktober 1757 vigdes vid Gålsjö bruk, Boteå socken gamle hammarsmeden och enklingen Erik Johansson Devall med pigan Hedvig Ericsdotter vid Subbesta. De fick knappt fyra år tillsammans. Dom judica 8 mars 1761 begrofs gamble hammarsmeden på Gåsljö bruk Erik Johansson Dewall som på vägen ifrån socknen, strax vid bruket på hemgång sistliden Söndagsafton blifvit hastigt död. Hans ålder var 71 åhr 11 månader och 1 dag. Lefnaden varit tyst och stilla.

Noreen beklagar sig ha gjort ett dåligt köp, då han ej kan driva bruket på grund av brist på kol och gott tackjärn. Han begär att få flytta från Gålsjö den ena hammaren med två härdar och 600 skeppunds smide, vilket beviljades den 16 september 1761, men flyttningen kom först att ske efter ytterliggare tio år. Den 26 oktober 1770 anmälde revisionssekreteraren att Noreen utan tillstånd förfärdigat nära 113 skeppund knippjärn vid en otillåten härd. Den tvingades han att nedlägga samma år. Om vintern 1770 led Noreen en stor förlust genom vådeld. Eljest pågick arbetet i manufakturverket som vanligt, och knipphammaren bearbetade 1772 och 1773 30 till 40 skeppund årligen till flera sorters ek- och furuspik samt svartsmide. Nu fanns det vid Gålsjö bruk mycket dugliga knippsmeder, säger borgmästaren.

År 1772 var det missväxt i Norrland som gjorde att säden blev dyr. Bruket tvingades då att nästan halvera priset i bruksboden för att bruksarbetarna ej skulle svälta ihjäl, ty avlöningen rättade sig icke efter dyrtiden utan var fastlåst genom förordningar. Missväxt-åren kunde dock ha en viss fördel med sig för bruken. Ty då måste allmogen hålla sig till bruksmagasinen för att förse sina hushåll med matvaror. Och som betalning strömmade kol in.

För smederna blev det besvärligt. Då de fick betalt i proportion till järnprisets notering sjönk deras lön ned till 1 daler silvermynt eller till och med därunder. En lön som var otillräcklig för att dra sig fram på. Gålsjö bruks ägare beviljade därför år 1773 att smederna skulle få en halvdaler kopparmynt mer per skeppund ordinarie smide, än hammarsmeds-ordningen bestämt, och en förhöjning av 1 daler 4 öre kopparmynt för finare sorter i stället för förordningens 1 daler.

Nedsättningen av spannmålspriset blev dock en tunga för bruksarbetaren. Rabatten noterades som en skuld till bruket och enbart på den råg man tog ut normalt under ett år kom en årlig skuldökning med minst 150 daler kopparmynt, och sannolikt lika mycket för korn och malt. En skuld som skulle erläggas innan man kunde avflytta från tjänsten. Ej heller fanns det någon preskriptionstid för skuldsättningen. Samma år (1773) efterskänkte ägaren av Gålsjö alla skulder, som brukens smeder och andra arbetare hade ådragit sig, dock med tillägget, att om någon av dem flyttade, skulle han omedelbart belastas med den gamla gälden!

I 1773 års bergstingsprotokoll den 9 augusti sägs för Gålsjö ”Om smederna eller arbetarne av hög ålderdom eller vådelig händelse icke förmår med arbete förtjäna födan för sig och de sina, skola de efter omständigheter understödjas, så att de icke må lida hungersnöd.”

Erik De Vahl född 1742 avlider 1772, 30 år gammal.

Johan Dewall kom med sina föräldrar år 1735 från Högfors bruk i Karbenning socken till Gåhlsjö bruk i Boteå socken. Gift där med Catharina Hansdotter född ~1719 som avled av svår magvärk och begrovs dom 2 p epiphania, 8 januari 1775, 56 år gammal. Paret fick minst fyra barn i Gåhlsjö. Den 27 maj 1776 vigdes mästersmeden vid Gålsjö, Johan Dewall med Anna Olsdotter född ~ 1728 i hennes andra gifte. Efter Johan Dewalls begravning den 15 januari 1786 i Gålsjö vigdes hans änka Anna Olsdotter 3.0 med länsmann-en Per Karlsson. Anna avlider den 18 januari 1807 av andtäppa i Gålsjö, 79 år gammal. (Vår Anna ? - när avled länsmannen ?). Barn:

Katarina Devall född ~1744. Avliden den 5 juni 1783 i Gålsjö bruk.

Hans Devall född 1749 vid Gålsjö bruk. Gift där den 13 oktober 1776 med Stina Persdotter Holmberg född 1751. Den 8 mars 1806 dog och den 16:e begrovs klensmeden vid Gåsljö bruk, Boteå socken Hans Dewall af lungsot 57 år gammal.

Sara Devall Jansdotter född 1755. I husförhörslängden för torsåker 1777-1803 page 85 utsocknes finns en piga Sara Devall noterad född 1755 vid Gålsjö bruk som inflyttad år 1782.

Sammanställningarna från mantalslängderna visar hur ungdomarna började som kohldräng eller smedsdräng. Avancerar till mäster-sven och då, om ej tidigare, bildar familj, samt till slut blir mästare. Konkurrensen om mästarplatserna var hård och det hände även att den lokala marknaden blev mättat vilket förorsakade att man fick flytta till annat bruk. Erik blir dock kvar vid Gålsjö bruk till sin död 1761. Så även hans son Johan 1716-1786 samt hans sonson Erik 1742-1772 som blev endast 30 år gammal. Gålsjö bruk stod vid sin höjdpunkt efter mitten av 1700-talet. Där fanns då över 40 ar-betare och fyra mästersmeder vid stångjärnssmidet, lika många mäst-ersvenner och koldrängar, fem manufakturarbetare, varav en spiksmed, två klensmeder och resten gesäller, en plåtsmed med en gesäll, tio till tolv kolare, tre haxkarlar, en byggmästare och en eldvakt samt stundom några anställda till.

Erik och Catharina som vigdes andra dag Påsk (4 april) 1768 i Boteå socken (Gåhlsjö bruk) avled unga där. Hammarsmeden avled av hetsig feber 30 år, 2 månader och 2 veckor gammal. Han begrovs andra söndagen i Påsk (3 maj) 1772. Deras döttrar blev således faderlösa när de var knappt två år respektive och drygt ett halvt år gamla.

Hammaren återuppfördes så snabbt, att den kom i gång under försommaren år 1774. För Gålsjö innebar det en minskning med den hammare som flyttades. Se föregående tabell över verksamma i Gålsjö bruk. Flera av våra Devallare flyttade med över till Björkå. Eric Devall hade dock avlidit i Gålsjö redan år 1772.

Troligen fick Erik Dewalls änka understöd av bruket, då det var en vanlig utfästelse att bruket skulle dra försorg om smedernas änkor och barn. 11 år senare dukade även änkan under. Hon avled 39 år gammal av håll och stygn och begravdes på Kristi Him-melfärdsdagen den 29 maj 1783 i Boteå. Döttrarna blev således helt föräldralösa när de ännu ej fyllt 14 respektive 12 år. Barn:

Catharina Ersdotter Devall född 10 juli 1769 vid Gålsjö, Boteå socken och avliden den 30 mars 1844 vid Högberg, Högsjö socken. Vigd den 27 oktober 793 i Högberg, Högsjö socken med torparen Jan Jansson. Läs mer i följande generation.

Margareta Ersdotter Devall född 1 november 1771 vid Gålsjö, Boteå socken. Död den 31 oktober 1816 i Högberg, Högsjö socken. Gift den 27 december 1801 i Högberg, Högsjö socken med landbonden och senare reserve båtsman Anders Ersson född 1786-död 1809. Deras barn: Eric född 9 januari 1803, Olof född 23 mars 1805 död 22 december 1857 i Ramsjö, Anders född 11 juni 1808 – alla är födda i Högbereg, Högsjö socken.

Catharina Ersdotter Devall 1769-1856 gift med torparen Jonas Johansson 1764-1829.