Page 72 - Våra rötter

Till innehåll

Huvudmeny:

Geografiskt > Västmanland (Bergslagen)
Från Söderboo (Söderby) i Söderbärke socken i Dalarna kommer en av Anders Andersson Abborres hustru Catharina Pehrsdotters äldre rötter. De första leden a, b och c är endast kända genom ovanstående släktlinje inskriven i domboken. De vänstra leden i bilden är våra rötter.

Ion Jönsson (d)
Noteras i den årliga räntan från 1539 till och med 1564 för Söderboo. Är bergsman där. Hans namn skrivs även som Johan Jönsson i domboksprotokollen och den årliga räntan. Från 1570 noteras Ion Jönssons son Herman Jönsson i den årliga räntan för Söderboo i Söderbärke socken.

Hela Dalarna, Laga ting i Söderbärke A1:1 17 februari 1547 folio 79
* Kom för rätta Nils Jönsson i Noor och Hans Larsson ibid fastade och hemolade beskedlige man Johan Jönsson i Söderbodha en half Systerdel liggande i Noordaste gården i förenämnda Söderbodha och är 4 spann säde uti hwart årsädhe för 10 fat järn, hvilket järn the kände sigh ridhigt up hafva, sigh redheliga upburit hafver sigh tillfullo betalning. Afhände för then skuld sigh och sinom arfvom under Johan Jonsson och Hans arvom med hans jord, åker och hus, skog och fiksevatten med alla andra tilåghor som ther under af ålder tilleghedt hafver och än härefter med någon rett tillfinn-as kan till everderliga ägho och är samma halwa systerdel lagbunden och lagstånden som befinnas uti jordabalken uti thet 20 cap. Ty dömde jag samma köp stadigt och fast obrotsligha hållas efter thenna dag wid hvars the 3 mark för häradsdom thesse äro fasta.

1547 fick Ion Ionsson i Sörbo således fasta på en systerdel i norra gården i Sörbo som han köpt av Nils Ionsson och Hans Larsson, båda bosatta i Noor, Söderbärke socken. Påföljande år på tinget i Norberg 1548 fick Ion Ionsson fasta på jord i södra gården i Sörbo, som han köpt av Per Olssons hustru i Karbenning, Norberg socken. Av protokollet framgår att Ion bodde på södra gården i Sörbo. På tinget i Norberg år 1557 uppbudade han tillsammans med samme Per Olsson i Karbenning en sjättedel i hemmanet Bennebo, Norberg socken.

Hela Dalarna , Laga ting i Norrbärg den 31 februari 1557 folio 254
* Biöd Ion i Söderboda och P Olsson i Katrinebänning upp ett settedel i ett hemman här Bennibo första gången. 
Gunnar Ekströms Västerås stifts herdaminne del 1:2 sid 372f Kyrkoherde Anders, 1547 – 1563. Herr Anders synes ha varit bördig från denna trakt, där hans brorsdotter omtalas den 19 februari 1547 (Dalarnas dombok). Han är prost 1555 och 1556. Den kostgärd, han 1555 hade att utgöra, gick på 2 tunnor bröd och 2 lispund kött. Silverhjälpen 1560 utgjorde 2 daler. Från 1562 är han upptagen såsom medbrukare i Norhyttan, som räntade 1½ hundrader osmundsjärn. Sista gången han nämnes är i 1564 års räkenskaper. Tydligen har han dock slutat redan föregående år.

Herr Anders är gift med Britta Olofsdotter, med vilken han ärvde Sörbo. Sonen Hans Röhår, övertog Sörbo. Innan herr Anders genom reformationen fick möjlighet gifta sig, hade han med en kvinna Brita en dotter, kallad Brita. Kvinnan Brita blev senare Lasse finnes hustru.

Härman Jönsson (e)
Bergsman i Sörbo, Söderbärke socken, noterad i Älvsborgs lösen 1571, nämndeman 1592-1600 och ersättare i nämnden 1602. Avliden efter 1604 men före 1616 då hans arvingar bytte jord i Hugnora, Söderbärke socken mot jord i Sörbo med Herman Olofsson i Hugnora. Egendomen i Hugnora hade Herman Jonsson köpt och budit upp på tinget 1592 och 1593. Gift med Brita Torstensdotter från Tolvsbo, nämnd 1597.
Hela Dalaran A1:2 sid 31r 13 januari 1592
* Härman i Sörbo bod up ett torp benämnt Hugnora köpt af Olof Anderssson i Grenseboda för 6 fat.


Hela Dalarna Laga ting i Söderbärcke 14 januari 1593 folio 116
* Härman i Söderbo biuder up ett torp benämnt Hugnora köpt af Mats Jakobsson i Torsång född för 10 fat och 3 hundra och Brita Matsdotter vid Skinnskatteberg skrifwen och gift och norra gården i Söderbo, af Hans Röhår för Järnfosfat sölft 26 lod

Hela Dalarna A1:4 Laga ting i Söderbärke den 21 augusti 1594 folio 56
* Härman i Söderbo biuder up Norre gården i Söderbo köpt af Hans Andersson (kallad för ”Röhår)” för 4 fat och ett stop om 12 lod.

Hela Dalarna 1594-1595 A1:3 Laga ting i Norrbärke den 14 februari 1594 folio 10
Hans Ionson i by biuder up en trediedel i Morgården köpt av Halvard i Sörbovik 4½ fat, Olof i Tolfsbo och Herman i Sörbo 4½ fat

Hela Dalarna A1:10 Laga ting i Norr och Söderbärke 14 feb 1616 folio 127
Kom Härman i Hugnoret framlade ett föreningsbref under gode mäns signet och bomärke lydandes huru saligh Herman Ionssons arfvingar i Söderbo hafva sigh med honom förent och giort ett fast jordebyte så att Härman gaf Härmans rätte arfvingar all den hus och jord som han åtte i Söderbo. Däremot hafver Hermans arfvingar honom igen all den hus och jord samt Söderbo ägte igen i Hugnoret därtill i föreningh 5½ fat järn hafva och rätt i Wibberbo säta samt hans systrar som är hustru Anna i Saxe och hustru Elin i Wadh sålt Herman Olufsson i Hugnoret alle … systerdel som de ärft hade efter sin moder hustru Anna i Wibberbo som war Härmans fadersyster för osmundsjärn två fat. Nu tillsades fasta härpå.

Härman Ionsson var gift med Brita Torstensdotter från Tolfsbo. Hennes farfarsfar Hans var född omkring 1430.

Hans i Starbo (f)

Född omkring 1430 i Bad Tölz-Wolfratshausen, Bayern enligt Kurt Åkerlind, tingdals släktförening, www.tingdal.se
Kända barn:     Olof Hansson, nämndeman i Starbo, Norrbärke socken.
Bengt Hansson, född omkring 1470 i Starbo, Norrbärke socken.
Jöns Hansson, född omkring 1480
Lars Hansson, född omkring 1485 i Starbo, Norrbärke socken.
Ingrid Hansdotter, född omkring 1496 i Starbo, Norrbärke socken. Hennes son Hans Larsson sålde på
hennes vägnar jord i Starbo. Kopparbergs län. RA, volym 1 Norrbärke socken folio 615 * den 7 april 1617. Kom hustru Malin i Norrgovik och Gränge och talade till Hans Larsson uti Starbo om en systerdel, som hon sade hennes mans fadermoder, hustru Ingrid, tillfallen var. Då ransakades härom att samma Widich Hanssons, som är hustru Malins man, fader Hans Larsson haver uppburit på sin moders vägnar, före-nämnde hustru Ingrid, 5 fat osmundsjärn. Nu avsades att detta så länge oklandrat ståndit haver, skulle nu Hans Larsson giva hustru Malin ett fat osmundsjärn till de förre utgivne. Nu vittnades Israel i Kohlviken samt många andre gamle män. Att på samma Starbo haver varit dombrev, men när Starbo brann, brunno samma brev med.

Kommentar: Ingrid Hansdotter var gift med bergsfogden Lars Ravalsson född omkring 1490 i Norrvik, Grangärde socken och avliden där omkring 1572.

Olof Hansson (g)
Nämndemann i Norrbärke år 1518 och sigillvittne enligt ett gåvobrev av den 24 januari detta år, då Peder Torgilsson i By, Norrbärke socken skänkte ”Yxhammarsbo” i Norrbärke till Västerås domkyrka avtryckt i diplomatarium dale-karlicum nr 232 (1842-1853) sid 229 f av C G Kröningssvärd. Olof Hansson är troligen avliden före 1539.

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1 Volym 1 sid 81. Den 18 februari 1547 ting i Norrbärke
* Anders Olsson i Stareboda upbiuder Bengt Hansson sin Fadersbroders del i Stareboda, hwiken Olof Hansson, Anders fader köpt hade af Bengt Hansson för 20 fat, Jons Beinctsson bööd efter och lades honom före thet Jöns skall redha sig uppå samma jern utgifna innan natt och år eller intet tala dherefter.

Anders Olofsson i Starbo Nedre senare kallat Nils Ols.
Finns i den årliga räntan under Nedere Starbo åren 1539-1569 jämte Jöns i Starbo som noteras i den årliga räntan för åren 1539-1558. Anders är nämndeman vid Norrbärketinget åren 1547-1557.
Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1 Volym 1 sid 80 och 81. Den 18 februari 1547 ting i Norrbärke
* Kom för rätta Hans Unge i Stareboda med sina systersöner Peder Larsson och Jons i Stareboda, fastade och hemolade Besked-lighom mannen Anders Olsson i Stareboda ett litet hemman deras fäderne och kallas Kaalwijkenn for 24 fat jern, dertill gaf han Jonse hustru serdeles 2 hundert jern, Jane ett pund och Peder Larss ½ pund smör i wänegåffwo hvilka 2 lester jern och skenknig-her the kendes redeligha sig till fullo nöje och betalning upburit hafva afhände the för then skuld sig och sinom arwom samma hemman under Anders Olsson och hans arwom till everdeliga ägo med tess allom tilåghom som ther under af ålder tillegat hafver och än här efter med någon rett tillfinnas och är lagbundet och lagstandit som Sveriges lag föreskrifver i Jordabalken i thet 20 cap. Ty dömde jach samma köp stadigt och fast blifva . Förbyedendes allom här på något qwal göra efter thenna dag wider hwar theras 3 mrc för häradsdomsen. Tesse äre...

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1:1 sid 233 den 2 mars 1548 laga ting i Söderbärke
* Kom för rätta beskedlige man Anders i Stareboda uploot, sålde och fastade beskedlige mannen Hänneko i Wad Anders hustru rätta fäderne i Halwardsböning på Norberg för 2 lester jern,

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1:1 sid 137 v den 3 april 1549
* Kom för rätta Jons Beinctsson i Westansjö och talade till Anders i Stareboda om sin fadersbroders del i Stareboda. Anders svarade sägandes det Anders fader hade betalt sin broder Beincte, Jonses fader med två lester jern och hade det köpebref som Godswen i Hagge och Herr Erik vittnade att de det sedt och hört hade och förkommo när Stareboda brann. Om sider blefve de så förente det Anders unte och antwaradade Jons Beinctssons en tredjung udi ett hemman kallat Kålwiken uti wåta och torra, närby och fierran med alle de därunder tillegat hafver etc. och hans arwom efter honom everdeliga att äga. Däremot hemolade Jöns Beinctsson Anders Olsson sin fadersbroders del i förenämnda Starboda och allan sin del på Skenshyttone och annersteds det Jöns Beinctsson ägandes är efter sin fader med allan then del ther tilyder och är härefter med någon rätt tillfinnas kan han och hans barnom everdeliga att nyttja.

Talade och Godswen i Hagge Anders Olsson till om en systerdel i Stareboda om vilken systerdel de blefve så förenta det Anders Olsson unte och antwardade Godswenn tvådelener uti förenämnda hemman Kålwiken utwägar och alla andra utägor. Och Godwven unte och antvarade Anders Olsson then systerdel i Stareboda med tess allom tilåghom evederliga att njuta för sig och sinom efterkommandom under Anders och hans arwom och ingom endrom etc.

Hela dalarna 1544-1559 KLHA A1:1 sid 254 v den 20 feb 1557 Norr och Söderbärke
* Kom för rätta Hans Unge talade till Anders Finne om ett änge som Anders i Stareboda hade i pant aff Hans för 3 fat järn och gaf Anders Finne Anders i Stareboda igen de tre fat jern mente Hans måtte lösa sin jord igen och måtte hafve thet aff slagh och helhet …. Jag läte till nämnden de för rett....

Anders Olofssons bror Hans Olofsson

Hela Dalarna A1:5 Laga ting i Norrbärke i Hagge, den 4 februari 1597 Folio 167 och 168
* Kom för rätta P Iönsson i Osmundsbo och talade till Hans Olofsson i Starbodha om ett hemman benämnt Flatenbärg om vilket hemman som var för rätta för Herr Erik Sparre i Söderbärke anno 96 then 27 februari och tå tillsades en benämnd Erik Larsson, hammarsmed efter han räknade sig thet börd till att han samma hemman lösa skulle som här efter förmäles, att en benämnd Lasse Iönsson then thär åtta Flatenbärgh thenne Lasse Iönsson åtta två hafver, först hustrun Karin med henne aflade han två döttrar och en son Karin Larsdotter, Margareta Larsdotter och Iöns Larsson vilken var P Iönssons fader, med then andre hustrun åtte han en son benämnd Oluff Larsson, thenne Oluff åtte en dotter benämnd Karin Olofsddotter then nu bor i Grenze war så en fogde benämnd Hans Svenske som med wåld trengde samma Iöns Larsson ifrån samma hemman med våld och emot sin vilja, thet nemnden fant flera och andra gambla män vittnade att så sant war och gaf honom thärföre 300 mark penningar thenna Hans Svenske åt en son med sin hustru, hustru Anna benämnd i Fraett, blef så Hans död, gick så hustru Anna på annat gifte och fick en benämnd P Dollman vilken så förborgat war att samme hemman värderades för honom samt hans hustrus gäll till mera än 3 läster järn. Nu komme thenna Hans Olufsson samt Erik Hammarsmed the thär hade förenemnda hustru Annas broders döttrar till hustru som är Oluff Anderssons döttrar i Starbo och ville lösa samma hemman till sig förebärande att thedt war theras hustrus börd, efter de vittnesbörd som nämnden samt Platt härom vittnade och arflinien utviste, Tå dömde jag P Iönsson wara närmare till att lösa samma hemman än Hans Olufsson och Erik Hansson

Kopparbergs län XXXVI A1: 5 1596 -1597. Den 4 februari 1597 Laga ting i Gamla Norbärg. Folio 55 (165)
* Kom hustru Sigrid i Södergövik (Sörvik) och talade till Olof Anderssons arfvingar i Starbo om en brodersdel ibidem, efter sin faderfader, Hans Olufsson benämnd, vilken var Olof Anderssons fader broder. Tå ginge de på en vänlig förlikning så att Hans Olufsson i Starbo gaf hustru Sigrid en sked om 4 lod och Hans Larsson i Starbo gifve hustru Brita i Söderbo, som är hustru Sigrids syster, och en sked om 4 lod härpå skal gifvas bref.

Hans Olofsson (i Starbo) var farbror till Olof Andersson i Starbo, som levde 1571 enligt Älvsborgs lösen. Enligt ett vittnesbrev från 1595 angående en hemmansdel i Flatenberg, Norrbärke socken, var den då avlidne Olof Andersson bror till den likaledes avlidna hustrun Anna i Flatenberg, Norrbärke socken. Originalbrev från 16 juni 1595 i Norrbärkes hembygdsförenings arkiv, där Annas patronymikon felaktigt anges som ”Olofsdotter”. Brevet är avtrykt i Norrbärkebygd nr 2 (1981) sid 30 utgiven av Norrbärke hembygdsförening. Fel! Hon heter Olofsdr/LRB och var dotter till Olof Andersson ej syster!

Hon var enligt en domboksnotis från 1597 gift 1.0 med Hans Svenske, kneckthövitsman, sedan fogde i Västerdalarna
1559-1561 och i Österbotten 1563-1565. Gift 2.0 med borgaren Peder Dålman i Stockholm, som är omnämnd i Stockholms tänkeböcker 1570-1584.

Om Hans Svenske se Dalaregementets personhistoria del 1, sid 69 (1984) och J. A. Almquist, Den civila lokalför-valtningen i Sverige 1523-1630 del 4 sid 78 (1922-23). Om Peder Dålman, se Stockholm Stads tänkeböcker, 1568-1575 (1941) sid 69f t.o.m. A a, 1584-1588 (1947) sid 139f.

Torsten Hansson (h)
Någon Torsten Hansson har ej påträffats bosatt i vare sig Tolvsbo eller Starbo i Norrbärke socken där hans farfar Hans Olofsson ägde jord. I skattelängden finns en Torsten Hansson redovisad under Moren i Norrbärke socken. Torstens farbrors son, Olof Andersson tycks vara den av syskonskaran som fick ta över Starbo vilket kan vara förklaringen till att Torsten är att söka på annat håll än i Starbo. På tinget i Söderbärke 1547 sålde Torsten Hansson tillsammans med Anders Larsson och Peder Björnsson i Tolvsbo en systerdel i Västerby, Söderbärke socken till Anders Olsson i Västerby. Då Olof Torstenssons farfar Hans Olofsson hade köpt jord år 1516 i Tolvsbo och i Västerby och då namnet Torsten är mycket ovanligt i Västerbergslagen på 1500-talet förmodas att Torsten Hansson i Moren är far till Olof Torstensson i Tolvsbo och hans systrar i Tolvsbo och i Västerby.

Torsten Hansson i Moren var nämndeman vid tinget i Norrbärke åren 1547 och 1548. På tinget den 3 april 1549 folio 137 påstod Håkan Tomasson i Odensvi socken att Torstens ej namngivna dotter skulle lagt beslag på en sked som Torstens avlidne dräng hade ägt. År 1552 vittnar Torsten på Norrbärketinget

Hela Dalarna A1:1 den 17 februari 1547, folio 79
* Komma för rätta Anders Larsson och Peder Byörsson i Tolfsboda och Torsten Hansson i Moren fastade och uplåto beskedlige man Anders Olsson i Westerby en systerdel liggandes uti hans hemman for 9 fat järn vilket järn de kendes redeliga upburit hafva sig till fulla nöje. Afhände forty sig samma systerdel under Anders Olssons med tess allom tillåghom dock är det icke lagbudhet eller lagståndet utan ett lösköp tess thet blifver lagfarit etc.

Tolvsbo – Söderbärke socken

Olof Torstensson (i) gift med Karin Pedersdotter (16) från Vad
Nämnd i Älvsborgs lösen 1571. Nämndeman vid tinget i Söderbärke åren 1591-1605.
Olof Torstensson och hans svågrar Halvar Persson och Herman Jonsson sålde en tredjedel i Morgården, Norrbärke socken till Hans Jonsson i By, Norrbärke socken, uppbjuden på Norrbärketinget 1594.

Hela Dalarna 1594-1595 A1:4 Laga ting i Norrbärke den 14 februari 1594.
Hans Ionsson i by biuder up en trediedel i Morgården köpt af Halfvard i Sörbovik för 4½ fat, Olof i Tolfsbo för ….., Härman i Sörbo för 4½ fat.

Kommentar: Systrarna Brita och Sigrid ingick en förlikning 1597 med arvingarna till Olof Andersson i Starbo, Norrbärke socken angående en brodersdel i Starbo som tillkom Brita och Sigrid efter deras farfar Hans Olofsson. Av domboksnotisen framgår att Hans Olofsson var farbror till Olof Andersson i Starbo.

Kopparbergs län XXXVI A1: 5 1596 -1597. Den 4 februari 1597 Laga ting i Gamla Norberg. Folio 56 (165)
* Kom hustru Sigrid i Södergovik (Sörvik) i Gränge och talade till Olof Anderssons arfvingar i Starbo om en brodersdel ibidem, efter sin faderfader, Hans Olufsson benämnd, vilken var Olof Anderssons fader broder. Tå ginge de på en vänlig förlikning så att Hans Olufsson i Starbo gaf hustru Sigrid en sked om 4 lod och Hans Larsson i Starbo gifve hustru Brita i Söderbo, som är hustru Sigrids syster, och en sked om 4 lod. Härpå skal gifvas bref.

Kommentar: Olof Anderssons arvingar, som företräddes av Hans Larsson i Starbo, uppfyllde emellertid inte villkoren i förlikningen som föranledde hustru Sigrid att återkomma om detta på tinget i Söderbärke 1613 och på lagmanstinget i Norberg 1614.

Hela dalarna 1591-1593 KLHA1 Volym 6 Den 27 januari 1599 laga ting i Söderbärken folio 149
* Olof Torstensson i Tolfsbod biuder up ett litet hemman i förbemälte Tolfsboda köpt af Mats Simonsson i Tolfsboda för 36 fat osmund jern i med sin hustrus samtycke. Mats Simonssons dedt var hans börds hustrus. Klandrat av Mats Simonsson hustru.

* Kom Olof Torstensson och war kommen i rykte att hava besudlat Mats Simonsson för han lägrat Hu Barbro benämnd. Nämden samt menighe man men gjorde honom fri för samma rykte.

Hela Dalarna serie 1, A1:3 Laga ting i Söderbärke socken den 20 januari 1604, sid 80
* Kom Olof i Tolfsbo och talade till Nils Pederssons söner i Västerby om en jorddel i Wästerby: och där han (Olof) inlade i rätten ett pergamentsbref som biskop Otte utgifvit hade anno 1516 den 12 dagen jul lydandes huru Olofs fader fader Hans Olofssson hade kiöpt en treding i Tolfsboda och en treding i Västerby för 18 fat osmundsjärn. Nils i Västerby hafver haft häfden och hans föräldrar före honom.

* Olof Torstensson i Tolfsbo biuder up andra gången ett hemman i Bennesbo köpt af Ion Nilsson ibidem för osmund järn 5 lästar och 8½ fat och igenlöst af andra … 7 läst 1 fat 300.

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 25 januari 1607 Laga ting i Söderbärke.
* Kom Karin Hansdotter i Tolfsbo denna … Guds bättre hade …. sitt eget barn och lagt under en sten och däromkring lagt en hop mossa och en sten däröfver hvilket barn en benemnd Lasse Matsson i Söderbo med henne aflat hafver och ville samma Lasse hafva henne till äkta och än nu stod i samma mening: Hvar våt okuning ..för skona henne lifvet vart hon och tillfrågadt om orsaken hennes Lasse hade varit i råds med gamle därom att så förgöra barnet. Dät hon nu nekade till, utan bekände att samma barn war dött fött och var hennes moder kom till henne bekände hon för hennes svärson det giorda hade. Dömdes after 2 capitlet i Högmåls..

Hans Olofsson i Tolfsbo hafva belägrat Holstens dotter i Wad Kierstin benämnd. Så är de skyll (=släkt) som linjen utvisar.

Kommentar: Enligt Moselagen dömdes Hans Olofsson till döden men hans far Olof Torstensson i Tolvsbo söker och får nåd mot 80 daler i böter för sin son liv enligt ett brev från kungens sekreterare Lars Kristiansson. Kerstin fick böta hälften eller 40 daler. Tack vare denna tragiska händelse och mål får vi nedanstående släkttavla som kompletterats med släktdata.


Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 15 februari 1610 Laga ting i Gambla Norberg. Ingen foliering
Item (Kälwast [Holstensson] i Fragg bjuder upp första resan) en systerdel i Fragg köpt af Olof Torstensson i Tolfsbo för 3 fat.

Kopparbergs län XXXVI A1:9 1610 -1614. Den 17 februari 1610 Laga ting i Söderbärke Sid 14.
* Kom nu Olof i Tolfsbo samt hustru Ingborg i Kyrkebyn och talade om det hemman i Västerbo socken hustru Ingeborg länge hade warit i träta med Olof om. Som denna linje (ovan) utvisar som både domboken finns 1609 den 16 februari samt och hustru Ingeborg hafver utwiste då begärandes nu Oluf sitt iärn igen inom sin årsdag och hade strack sig dött uti Zofian

Brita Torstensdotter gift med Härman Jonsson (e)
Herman Iönsson noteras för Sörbo i Älvsborgs lösen 1571. Herman var nämndeman vid Söderbärketinget 1592 – 1600 och ersättare i nämnden 1602. Levde ännu 1604 men avliden före 1616 då hans arvingar bytte jord i Hugnora, Söderbärke socken mot jord i Sörbo med Herman Olofsson i Hugnora. Egendomen i Hugnora hade Herman Jonsson köpt och budit upp på tinget 1592 och 1593

Holsten Pedersson (15) gift med Karin Härmansdotter (j)
Karin Hermansdotters är dotter till Härman Jonsson i Söderbo och Holsten Persson är son i Vad, Söderbärke socken.

Karin Pedersdotter (16) gift med Olof Torstensson
Olof Torstensson är född i Tolfsbo, noterad i Älvsborgs lösen 1571. Nämndeman i Söderbärke socken 1592-1605. Det är deras son Hans Olofsson som har belägrat Kirsten Holstensdotter i Vad.

Vi har ett syskongifte här där Holsten Pedersson bor kvar i Vad gift med Karin Hermansdotter i Tolvsbo och hans syster Karin Pedersdotter i Vad som flyttar till sin make Olof Torstensson i Tolvsbo. 
För att bevara odlingsmarken ingick man ofta syskongiften varvid det ena paret övertog makens föräldrars hemman och det andra paret övertog hustruns föräldrars hemman. Här har vi ett exempel på hur ej mindre än tre syskon gifte sig med tre andra syskon. Det var 3 av Torsten Hanssons dotter Segrid Torstensdotter gift med Halvar Pederssons barn som gifte sig med 3 barn till Widich Hansson. Widich var i sin tur son till Hans Larsson som var son till Lasse Rafvalsson och dennes hustru Ingrid Hansdotter, dotter till Hans i Starbo, som även var Torsten Hanssons farfars far!

Karin Halfvardsdotter     gift med      Per Widichsson
Johan Halfvardsson        gift med      Sara Widichsdotter
Kerstin Halfvardsdotter   gift med      Lasse Widichsson


Syskongiften och giften mellan bergsmännens generationerna skapade många släktförbindelser mellan släkterna.

Delar av en släktsägen nedtecknad av Leonard Persson i Sämogården, Söderbärke socken

En gammal sägen förtäljer att markerna nere vid vadet först röjdes och hävdades av byn Sudirbodum som Sörbo då kallades. De gräsrika ängarne hägnades och slåddes och lador för höets förvaring byggdes, mark röjdes och svedjades och betesvallen vid vadet var Sudirbodums bästa, näst efter hembyns marker.

Två unga raska Sörbobönder Hennik och Sämund tyckte att det ej skulle vara så oävet att bosätta sig vid Vadet och där göra ett nybyggareboställe.

Ungdomarnas drömmar och förslagen om bosättning vid Vadet mognade hos de två. Hennik byggde sig gård på bäckens östra sida medan Sämund byggde sig väster om bäcken.

Hennick hade stor del i betesvallen vid Vadet samt stora arvsjorder i Sudirbodum (Sörbo) och hans hustru ärvde också stora marker så att de från början blev storbondefolket vid Vadet, gentemot Sämund vilken som småbonde blev efter med både jordabyten och odlingar.

Till elvahundratalet vill sägnen förlägga tiden för deras bosättning eller till Erik den Heliges tid. (Han innehade tronen kort efter mitten av 1100-talet utan att vara allmänt erkänd, dödades ganska snart av sina fiender enligt Nordisk familjebok) och lärer bågskyttar från Berke varit med på hans härtåg till Finland, när han var dit och kristnade Finnarne. Sägnen fortlever genom tiderna huru besvärligt häradståg detta var. De hedniska Finnarna trollade och förvände syn. Det de ej kunde få med sig undan brände de, så att något rov och byte stod ej att få, endast trollskatt, svält och elände.

Långt tillbaka i hedenhös, hade de här uppe på bergen i smältgropar och blästror av myrmalm och kvicksten framstält järn till eget smide och även som bytesvara i handel. Derföre att de buro sina jerntennar ner till marknadsplatserna kallades de järnbärare och deras bygd jernbärarland.

Upp efter den lilla bäcken som rann fram genom Sudirbodum hade denna by två små hyttor som drevs under vårflödet.

Från att vid 1600-talets början varit en stor gård varifrån en brodersdel var under frånskilja samt en mindre gård och några marker som hörde till Sörbo, hade byn vid 1600-talets slut, nio gårdar då Henniks storgård krympt samman till 4/8 mantal och den delades 1720 i två gårdar vid Hyttbackens bebyggande då 2/8 mantal av Henniksgårdens mantal lades dit.

Stångjärnet steg högt i pris och vadsjernet var ett mjukt och segt jern eller som klensmederna sade ”vadjärnet är ett gott järn”, lämpligt för smiden som ej voro utsatta för hård nötning.
Leonard Persson har i flera anteckningsböcker filmade av Riksarkivet gjort anteckningar om byn Vad och dess innevånare. Till hans förtjänster hör avskrifter av domboksprotokoll som ej längre finns att tillgå i original via arkivväsendet. Dock är dateringen för vissa av dessa avskrivna protokoll tvivelaktiga. Dessutom finns det fel i hans genealogiska släkttabeller som t.ex. att Karin Hansdotter skulle varit gift med länsman Mats Ersson Nohrman då hon i själva verket var gift med Johan Germundsson. Däremot var hennes bror Lars Hansson boendes i Utmedland i Mora sockens dotter Karin Larsdotter gift med länsmannen Mats Ersson Nohrman!

Jag (Le Roy Billberg) har delvis frångått Leonard Perssons släkttabeller och med hjälp av hans avskrifter och i de fall domboksproto-koll finns att tillgå i original vid landsarkivet i Uppsala eller i form av renoverade domböcker förvarade i Riksarkivet i Stockholm sammanställt följande information om vår släkt i byn Vad i Söderbärke socken. Namnkedjorna Hennik – Per Hennikasson – Holsten Persson – Karin Hansdotter samt Hennik – Marit Henniksdotter – Karin Olofsdotter – Margareta – Johan Germundsson är helt säkrade genom att Johan Germundsson, som ville äkta sin släkting Karin Hansdotter, fick vända sig till domkapitlet i Västerås för en släktutredning och få deras godkännande av giftermålet. Giftermålet godkändes då släkttabellen visar att släktskapet går flera generation tillbaks i tiden.
Svårare är att finna respektive persons äktenskapspartner och barn då källorna utgörs av domboksprotokoll och olika skatte- och mantals- längder. Uppgifter som kommer från Leonard Perssons anteckningar som jag ej har kunnat verifiera står inom [ ].
För överskådlighetens skull är ej alla kända barn medtagna i grafen ovan. Kyrkoherdedottern [Anna] Gudmundsdotters anor visas längre fram i en egen graf.

Heneka Bengtsson i Wad, Söderbärke socken
I början av femtonhundratalet var Hennick Bengtsson ägare av Hennicksgården, med hytta och ett mantal jord vid vadet, samt en utjord från Vik. Enligt 1539 års skattelängd gav han i hyttegäld 1 öre samt i belgeskatt 11 penningar. Möjligen gift med en dotter till Halvard Jönsson Bonde, i Halvarsbenning då Henekas hustru tycks ha ärft östra gården i Halvarsbenning. Några säkra bevis finns dock ej. Hennik Benctsson, [troligen född omkring 1495 och avliden omkring 1565, i en ålder af 70 år]. Barn:
Peder (Per) Henniksson (2) senare bergsman på gården i Vad. Noterad där i den årliga räntan för åren 1569-93
Rikmor Henniksdr (3) gift i Köping
Marit Henniksdr (4) gift i Stimmerboda, Norrbärke socken med Olof Bengtsson. Noterad i den årliga räntan för Stimmerbo   
åren 1545-1558. Parets dotter Anna Olofsdotter är gift med Anders Ingevaldsson där och dottern Karin är möjligen gift med Lasse Svensson i Hagge.
Erik (Effrika) Henniksson (5) Noterad i den årliga räntan för Norbergs by åren 1555 och 1557 för Fagersta som är ett  
frälsegods tillhörande år 1539 Tued Gregersson. Effrika har ej återfunnits i Älvsborgs lösen år 1571. Kan vara avliden dessförrinan eller avflyttad från Norbergs socken.
Bengt Henniksson (6) frälselandbo i Nordensjö, Norbergs socken. Nordensjö är en bruksegendom i Norberg socken, väster om
Kärrgruvan. Då den ligger under frälse syns den och dess brukare ej i den årliga räntan och i Älvsborgs lösen. Men till Nordansjö hör och brukas en jord i Norbergs by som ej är frälse och som därför beskattas. Tack vare detta kan vi följa Bengt Henniksson i den årliga räntan för tiden 1570-1610 i Norbergs by.
Lars Henniksson (7) landbo i Västanfors, Fagersta socken. Noterad i den årliga räntan under Norbergs by t o m år 1570.
Herman Henniksson (8) noterad i den årliga räntan för Halvarsbenning för åren 1539-1575.
Brita Henniksdr (9) nämnd i LP:s avskrift av ett protokoll från den 19 dec 1586 Köping. Gift med en Hindrik där.
Östen Henniksson (10) noterad i den årliga räntan för Sunnansjö, Grangärde socken för åren 1546-1560
Sven Henniksson (11) noterad i den årliga räntan för Sunnansjö, Grangärde socken för åren 1546-1558
Kristin Henniksdr (12) nämnd i LP:S avskrift av ett protokoll från den 19 dec 1586
Anna Henniksdr (13) nämnd i LP:s avskrift av ett protokoll från den 19 dec 1586
Tefrik Henniksson (14) gift till Bennebo, Norberg socken, bergsman där (son Hans Tefriksson)

Hyttor vid vadet (Leonard Perssons utsago)

[Hennik skulle också gärna velat ha en hytta vid vadet men dess bäck var för hård i vårflödet så de mäktade ej bygga dammen, finge omsider hjälp från annat håll. Redan på 1200-talet fick Tyskar börja med en mera ordnad gruvbrytning i Norberg. Både sjöar och vattenfall i Norberg blev snart tagna i anspråk och sökare av hytteställen fick ge sig över till Berkielagen för att finna hytteplat-ser.

En i Norberg bosatt tyskerman, Holsten, uppgjorde med Hennik om hyttebygge vid Vadet. Deri skulle Holsten få hälften, Hennik 3 åttondelar och Sämund en åttondel. Genom Holstens insikter och Hennikagårdens resurser blev det så en hytta vid bäcken ovanför vadefallet och hon var länge den största hyttan i Berkielagen].

Dalarnas dombok KLHA1 1544-1559 även benämnd Jöns Pederssons dombok som transkriberat av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 29 februari 1548 i Norberg, Volym A1:1 folio 116 (228-229).
* Kom för rätten Hans Persson i Wik kungörandes huru han hade sålt sin hustru (= Rickemor Hermansdotter ) jord i Halwards-bänning (till) Hänneka i Wad för en läst jern och thet laglegha, hwilket jern han sedhan gaf Spelboga i Hommansböning (Grytnäs socken) för then tredjung han åtte i then Norra gården i Wik och än ena läst jern thertill hvilket jern Olof Spelboghson (son till nr 21) med flerom sinom medh arvingarna wedkänder utgifwet wara och thet lagliga köpt efter som föreskrivs uti Jordebalken i the 11 cap Säll man fäderne sitt etc. Efter Sveriges lag medgift och nemdens ja dömde jag the köp stadigt och fast forbiudenes härmed allom något hinder göra eller på detta wider hwar theres 3 mark for min häradsdom efter thenna dag. Thesse äro ….

Le Roy kommentar: Hans Persson i Wik var gift med Hennikas sons Herman Hennikasons i Halvarsbennings dotter Rikmor Hermansdotter. Hennika köper med andra ord mark i granngården Halvarsbenning. Hennika driver aktivt inköp och försäljning av hemman och av mark vilket gör honom till en av de stora fastighetsägarna i Söderbärke socken. Därefter köper Hans Persson av Hennikas sonson, Pär Henniksson son Spelbo Persson, dennes mark i granngården Wik som han lägger till sin egen gård i Vad.

Dalarnas dombok KLHA1 1544-1559 även benämnd Jöns Pederssons dombok som transkriberat av postmästaren och kultur-historikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 29 februari 1548 i Norberg.
* Kom för rätta beskedlige man Hänneka i Wad uplät och sålde och fastade beskedlige man Peder Olsson i Kaijneböning tvådelener uti en trediung i samma hemman Peder Olsson bor uppå för en läst jern och thet med sina barnoms samtyckio och god willia, medt hwilkidt järn Hänneka kändes redelighe fullbettaladen warda efter sin eghen willia. Afhände for tehn skuld sig samma tvådelar och sinom barnom föddom och oföddom med androm arvingom med tess allom tilåghom som ther under af ålder tilleghadt hafver och än här efter med någhon rett tillfinnas kan everderlighe att njuta och är samma köp lagbundet och lagståndet som Sveriges lag föreskrifver uti jordabalken i thet 20 capitlet. Efter Svergies lag medgifvet etc.

* Kom för rätta beskedlige man Peder Olofsson i Karijnebening upbood soldi och fastad beskedligom man Johan i Söderboda i Söderbärke lossat sina hustrus jord han åtta i then södra gården ther Johan boendes är for 8 fat jern och lade strax the nider i Karineböning gifvandes Hänika i Wad hwartill Hänika strax therför rätta bewiste så tillgånged wara affhände för then skulld sig samma sin hustrus jord och sin arvingar under förbemälte Johan och hans arvingar till everderliga ägo med dess allom tillåghom och är the och lagligt gjort såsom föreskrivs i jordabalken thet 10 cap Sell man fäderne etc så i 10 cap Efter Sveriges lag medgifva och nämndens samtyckio dömde jag the köp stadigt och fast förbjudande allom derimot göra eller kwellia efter thenna dag wider hwar theres 3 mark etc...

Hela Dalarna KLHA1: 1 folio 119. Norrbärke den 2 mars 1548 Sid 232 och 233
* Kom för rätta beskedlige man Anders i Starebodha uploot, sålde och fastade beskedligeom man Hännika i Wad Anders hustru rätta fäderne i Halwardsbenning på Norberg för 2 lester jern.

Kommentar: Anders i Starboda är gift med en dotter från Östra gården i Halvarsbänninge vars far eller farfar är Herman Hennikssons. (Arne Sohlström).

*Än stod beskedlige man Hans Persson i Wik uploot sålde och fastade samma Henneka Beinctsson i Wad sin hustrus (= Hennikas sons Herman Hennikassons dotter Rigmor Hermansdotter i östra gården, Halvardsbänning) brystarff i forbe-mälte Halwardsböning för 1 lest jern hwilked the kendes rederlig upburit hafva sig till fullo nöje. Afhende forty hwart-hera sig sina hustrus arf och sinom arvom under Hänniko och hans Arwom med tess allom tillåghom everderliga att njuta och är samma köp lagbundet och lagståndit som foreskrivs udi Jordabalken i thet 20 cap. Ty dömde Jag samma köp stadigt och fast wider macht hollas efter thenna dag wider hwar theres 3 mark för min Häradsdom Thesse äre faste.
* Rasmus Smedt upbuder Peder Larssons hemman i Starebodha andra färd. Hans Unge byuder effter.

I Leonard Persson genealogier finns bland annat anteckningar om några brev med tvivelaktiga dateringar kommenterade av Hans Gillingstam (se släkt och hävd nr 1 år 1971 artikeln ”Byn Vad i Söderbärke” samt advokat Segerstråles tillägg i Släkt och Hävd nr 1år 1972 publicerat av Hans Gillingstam).

Ett brev anges vara från år 1350 utfärdat i Västerby av en Hennika Henniksson som till sin bror Hennika Henniksson i Vad sålde sin systerdel i Vad för två fat osmundjärn – det är tveksamt om årtalet är rätt tolkat – 1550 skulle passa bättre då Hennik köpte ut sina syskons börds- och arvedelar i Vad vid denna tid.

Ytterligare 3 brev finns i Leonard Perssons avskrifter som anges vara daterade år 1478. Även för dessa tycks året vara feltolkat då det förefaller mer troligt att året skall vara 1578. Dessa brev har i denna framställning placerats som om de vore skrivna 1550 och 1578.
 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny