Page 135 - Våra rötter

Till innehåll

Huvudmeny:

Geografiskt > Värmland
    Innehåll

Sidan 135    Brunskog och Mangskog samt dess första kyrkoherdar
  136    Nils Håkansson Werme
Där Oppe i Löfnäs
Där Sör i Löfnäs
  137    Mangskog kapell
Tobyn
Takena
Slobyn
  138    Gylterud
Åstenäs och Lundsholm
  139    Sunne socken
  140    Johannes Hansson Hagström 1849-1917
Hammarsmedsläkterna Nykvist och Hollsten
Jan Erlandssons hustru Brita Jonsdotter och hennes rötter.
141  Rottneros


Värmland

Brunskog/Magnskog

När den första kyrkan i Brunskog byggdes är ej känt. Att här fanns en kyrka vid slutet av 1300-talet är belagt. Moderför- samlingen då var Stavsnäs, där prästen bodde. Den låg långt från Brunskog så det var lite si och så med Gudstjänsterna i Brunskog. I början av 1600-talet hade befolkningen i Brunskog ökat så pass mycket att här bildades ett eget pastorat. Änkedrottning Kristinas collationsbrev för Paulus Nicolai Wermius är daterat Marieholm den 25 februari 1621, vari hon gör veterligt, att brevvisaren herr Påvel Nicolaj härefter kyrkoherde uti hela Brunskogs socken vara skall och där för- pliktad att predika och förkunna våre undersåtar dersamman-städs såväl vid den gamla som nybyggda kyrkan (Boda) Guds heliga, saliggörande och klara ord... utan någon superstition eller människones påfund och föregå sina åhörare med ett skickligt leverne som han det för Gud allsmäktig, oss och var ärlig man vill och kan tryggeligen till svars vara, och efter där ingen prästgård byggd är därpå kan boendes bliva så äre vi nådigst tillfreds att han må bekomma den gård-en Prästbol benämnd i bemälte socken Brunskog belägen och den besitta för årlig skatt och utlagor. Dock skall han vara fri för dagsverken, skjutsfärder och körslor.

Kyrkoherden Brunskogius skriver med all säkerhet själv i sin antikvitetsbok som förmodligen gick i logornas rov med de släkthistor-iska noteringar han förde när komministerbostället i Fösked brann ned i slutet på 1800-talet; ”Anno 1621 bleffwo Brunskogs och Boda socknar tagna från Staffenäs Gieldh och confirmerade till itt Pastorat af Drottning Christina och herr Påwell Nicolaj Wermius bleff Pastor här öffer, hwilken fillförene war Capellan uti Staffenäs Gield. Honom bleff efterlåtit af högtsalig Drottning Prestbol här wed Kyrkian till prestgård för åhrlig skatt och utlagor, såsom Hennes Maj:ts confirmations breff på Brunskog alt thetta utwijsar, giwet på Marieholm then 25 februari Anno 1621.”

Den 3 september 1632 köper Brunskogs första kyrkoherde Paulu Nicolai Wermius, som är född den 8 september 1615, troligen i Västra Hungsvik, Högerud socken för 150 riksdaler och en ”treggelods” sked (en silversked som vägde 3 lod) gården Grytterud i Brunskog socken. Namnet är en sammansättning av det gamla order Gryt som betyder anhoppning av sten och order rud som står för röjning. Grytterud är en gammal jordbruksbyggd. Hela hemmanet Grytterud, som då även omfattade hemmanen i Rinnen och Löfnäs, är 1166 hektar stort. Gården synes enligt 1641 års karta ha legat vid nuvarande där uppe. Två ägare finns antecknade vid Älvsborgs lösen år 1613. Bengt och knekten Engelbrekt. Bengt drev en stor gård, men drog också på sig stora skulder. Efter hans död såldes gården exekutivt år 1626 till Antoni Mattsson i Höves, Arvika socken. Det var denne som sålde gården vidare år 1632 till Wermius några månader innan Gustaf II Adolf stupade i Lützen. I Mangskogdelen av Brunnskog fanns då hemman i Bjurbäcken (från 1630), Fjäll, Grytterud, Gylterus, Humsjön (från 1633), Salungen (från 1646), Takene (från 1564), Tobyn (från 1564) samt Åstenäs.

Brunskog socken i Vermlands län ligger kring norrra delen af sjön Vermelen i bergig trkat med skog. Jördbruk, bruks-drift och skogsbruk äro vigtiga näringar. I socknen finns Brunsbergs jernverk med underlydande och Gullsby pappers-bruk, måga men oftast obetydliga sågar. Gästgifveri är Lerhol med skjutsstationern i Finnebäck och Byn. Anned i Boda och Mangskog.

Ur C. M. Rosenberg – geografiskt statistiskt handlexikon öfver Sverige. (Beskriver Sverige kring 1880-talet).
Då invandrarna från Finland ej var med på underhållet av lands- och lokala vägar fick de ej använda dessa. I stället trampade man upp så kallade finnstigar i skogarna som man begagnade i ställer för de allmänna vägarna. Bilden ovan visar på finska kojor och käppen med skyltar i bildens högra del visar vart finnstigarna, som passerade här, ledde. I allmänhet kom bondebefolkningen och de finska nybyggarna väl överens.

Stamfrändemonumentet är rest till minne av dels dem som invandrat till Värmland från Finland under Karl IX-tid och senare, dels alla dem som härifrån utvandrat till Amerika. Det vill understryka de släktband som finns mellan dessa båda länder och vårt landskap Värmland vars karta återges i monumentets form. Örnen är gjord av Jussi Mäntynen (1868-1978). Texten lyder: ”Till hugfästandet av sambandet med stamfränder vestanhavs och östanhavs.” Monumentet invigdes 1953.
Mangskogs kyrka

Den gamla kyrkan låg omkring 1,5 kilometer söder om den nuvarande. Vid en arkeologiskundersökning blottades grunderna till en liten träkyrka. Under1700-talets senare del växte församlingen och träkyrkan blev otillräcklig. 1805 stadsfästesritningarna till en ny kyrka avKunglig Maj:t och ett par år senare påbörjades byggnadsabetet, Mangskogs kyrka, framförallt dess planform och exteriör, är typisk för kyrkobyggandet vid 1800-talets början. Kyrkan består av retangulärt långhus, utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Tornet krönts av huv och lanternin. Kyrkan har genomgått flera restaureringar under vårt sekel, då inredningen succesivt förändrats och förnyats.
Mangskog socken i Vermlands län. Socknar har flera åar som uppgår i sjön Mangen, hvilkens aflopp går åt syd till Vermelen. Kyrkbyn ligger vid sjöns norra ände. Reinholdsfors bruk ligger vid sjöns södra. Byarna ligger mes kring sjön eller vid ett par norrut gående vägar. Marken är bergig och skogig.

Ur C. M. Rosenberg – geografiskt statistiskt handlexikon öfver Sverige. (Beskriver Sverige kring 1880-talet).

 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny