Page 33 - Våra rötter

Källäge för Hyby socken: HFL finns från 1778 - 1786 och 1804 - 1850. Födde, vigde och döda börjar 1689 och finns framåt dock med ett hopp för vigda åren 1787 - 1793.

Hyby socknen vars södra del når fram till Yddinge- och Fjelltoftasjöarna har överraskande vackra, bok-skogsklädda höjder, medan norra delen är odlad slätt med stora mossar. Stora gods som Klågerup, Bökeberg slätt och Hyby upptar större delen av socknen. I socknen finns kvarnar, tegelbruk och brännerier. Herrgården Hyby ligger vid kyrkan nära järnvägen - ett fideikommiss under friherre Wrangel von Brehmers innehav - med Hyby by och Vismarlöf.

Ur Rosenbergs Geografiskt – Statistiskt handlexikon öfver Sverige utgiven 1883

Holmeja by ligger nära Yddingesjön i Hyby socken. I Holmeja finns Jörgen Madsson > Gudmund Jörgensson > Jöns Gudmundsson noterad i mtl Holmeja 1 åren 1658 – 1694. Nämnd som länsman 1658-1659. Han avled den 25 jan 1699 i Holmeja, Hyby sn. Är född omkring 1623. Får, med sin hustru Maria avliden den 21 apr 1694 i Holmeja, Hyby sn född omkring 1624, sonen Mauritz Jönsson omkring 1657 som är vår anfader.

Muaritz Jönsson har fyra kända syskon nämligen;

Kirstina gift med Jöns Nilsson i Holmeja nr 5.

Gudmund född omkring 1659 gift före 1697 med änkan Boel Hansdotter f omk 1651. Hon avled 2 juni 1710 i Bökesåkra, Lyngby socken, 58 år gammal. Söndagen 29 januari 1711 copulerade nämndemannen Gudmun Jönsson i Bökesåkra, Lyngby sn och hustru Elna Andersdotter. Gudmun Jönsson avled i Bökes-åkra, 59 år gammal d 30 juni 1717.

Parets barn:

Anders född omkring 1661,

Appelluna f omk juli 1662 gift d 9 juni 1696 i Holmeja, Hyby sn med Per Nilsson som tog över bruket av Holmeja 1 vid sitt gifte. Appeluna avled den 1 dec 1710 i Holmeja, Hyby sn 48 år och 5 månader gammal. Per Nilsson äktade d 6 okt 1711 i Bosarp, Svedala sn Marna Berthelsdotter. Paret bodde i Holmeja 1, Hyby sn.

Vår Mauritz Jönsson flyttar före 1690 till Aggarp som är en by i Svedala socken.

Källäge för Svedala socken: HFL finns 1806-1828. Födde, vigde och avlidna finns 1686 - 1722. År 1723 saknas.

Svedala socken ligger omkring 2 mil öster om Malmö. Marken är något kuperad och av växlande godhet, men i allmänhet bördig. Betydliga torvmossar förekommer liksom ock 400 tunland ek- bok- och alskog, mest vid de hitgränsade, vackra Yddinge-, Fjellfota- och Börringesjöarna, vilkas avlopp Segeån flyter genom socknen. Större egendomar är Norr och Södra Lindholm, Roslätt samt Norr och Södra Lindved. Byn Stora Svedala ligger nära järnvägsstationen och ån, byn Lilla Svedala längre i sydväst, men även vid ån. Ett tegelbruk och två kvarnar samt ett mejeri. Byn Lilla Svedala tillhör med sin större del Kärrtorps socken. Byn Aggarp ligger söder om järnvägen i Svedala socken.

Ur Rosenbergs Geografiskt – Statistiskt handlexikon öfver Sverige utgiven 1883.

Valdemar Atterdag (omkring 1320 - 1375) erkändes efter en förlikning med den mördade greven Gerhards söner, samtidigt som han äktade Helvig, syster till hertig Valdemar av Slesvig, som kung för Danmark. Större delen av Danmark var dock i andra händer.

Valdemar Atterdags kungagärning låg i att åter samla riket. Som hemgift med Helvig fick han nordtyska Jylland. Resten av halvön fick han inlösa från hertig Valdemar under loppet av ett tiotal år. Kort efter 1350 hade han genom sin framstående förhandlingsförmåga fört de Danska öarna under sitt välde. Genom list vann han Skåne från Magnus Eriksson och erövrade 1361 Visby. Genom dessa sista erövringar fick han Hansestäderna till sina fiender. Han besegrade en Hanseflotta 1362 i Öresund. Lindholmens borg i Svedala, som byggdes i början av 1300-talet blev ett maktcentrum för det Danska riket. År 1363 förvärvade Atterdag hela Aggarps by och Brännemölla, som tidigare varit adelsgods. Vid medeltidens slut bestod Lindholmens birk av de 46 landborna i Stora Svedala och Aggarps socknar tillsammans med 4 landbor i Gylle och 7 i Lilla Alstad. När man under 1500-talet började använda tunga järnkulor som ammunition till kanonerna kunde man lätt skjuta sönder borgarnas murar vilket gjorde att de förlorade den fördel de haft med höga torn och murar mot anfallande härar. På 1580-talet och under perioder på 1600-talet använde man Lindholmens borg som stenbrott för byggnadsmaterial. Vid sidan av borgen fanns Lindholmens ladugård som levde kvar lång tid efter borgens avveckling som kunglig huvudgård. Behovet av arbetskraft till ladugården tillgodosågs till stor del genom lokalbefolkningens arbetsplikt, hoveri. Socknens bönder var arbetsbönder till Lindholmens ladugård. Kronobönderna skulle bereda, så och hösta åkrarna, utföra körslor (äckor), till gårdens behov samtidigt som de skulle ta hand om sina egna åkrar. Ursprunglingen var de insocknes veckodagsbönderna befriade från skatt till kronan då de hade sitt hoveri att fullfölja. På 1600-talet beviljades skattefrihet även för de utsocknes boende (utanför den socken där godset låg) bönder som hade hoveriplikt till borgen.

Efter freden 1658 förlänades Börringe och Lindholmens län år 1659 till konung Karl X Gustavs naturlige son, Gustav Karlsson. Förläningen omfattade ca 400 mantal och bestod av egendomar i 36 socknar i Skytts, Bara och Vemmenhögs härader.

Gustav Karlsson upphöjdes år 1674 till greve. Hans förläning kom att som grevskap kallas Börringe. Det varade endast i 6 år. 1680 reducerades länet och drogs in till kronan.

Karl XI såg till kronans bästa. Halvbrodern anvisades andra inkomstposter, som dock aldrig föll ut.

Omkring år 1690 fanns det tre byar i Svedala nämligen Stora Svedala om 14 gårdar och 9 gatehus, Hyltarp om 8 gårdar och 2 gatehus samt Aggarp om 7 gårdar och 6 gatehus. Östra Svenstorp var en dubbelgård och 9 var ensamgårdar. Totalt 40 gårdar. Ett gatehus var vid denna tid en mindre enhet, som endast hade obetydlig sädesodling och/eller livnärde sig åboerna av hantverk eller arbete i byarna. I Aggarp by nr 15, ett gatehus, fanns en skomakare Hans Nilsson samt en hattmakare! i byn utan angiven bostad.

Namnet är bildat av ett forndanskt mansnamn Agge med genetivformen Agga jämte efterleden -torp vars ursprungliga betydelse var ”nybygge, utflyttargård.” Aggathorp (1310), Aghathorp (1334), Aggatorp (1368), Aggarp (1363), Aggerup (1546), Agerup (1624).

Åbor; nr 1 2/3 Nils Rasmusson, nr 2 2/3 Rasmus Jönsson, nr 3 1/3 Hans Jacobsson, nr 4 2/3 Lars Trulsson, 7 3/8 Christen Andersson, nr 8 2/3 Per Nilsson, nr 9 1/3 Per Jespersson. Enligt jordeboken 1546 fanns det redan då 8 gårdar och 2 mindre enheter i Aggarp.

Jorden i Aggarps by var mer att räkna till skogs- än slättbygd. Tunghållen och ringa bördig. Tre vångar, den ena i vångalag med L:a Svedala by.

Utom ängsmarken i vångarna finns en vacker Änghage, Öhman kallad, är samfällt med åtskilliga angränsande byars ägor, dock sålunda på alla ställen innesluten att den årligen kan höstas. Själva ängsmarken är tuvig stenfull och sydlänt, men i Öhman är gräsväxten ren och god på hårdvall.

Fälad eller Muhlbete dels i trädesvången, dels i den mellan Lindholmen och byn belägna odelta Aggarpshed, vilken årligen för kreatur ligger ute. Skog har byn del i den vid Öhmaden befintliga Söderskog, som tidigare varit ganska vacker men nu mycket medtagen, sedan åboerne lämnat mångfaldiga föreningar åt slättboerna till utvisning, så att endast unga bok- och ekträd och ekestubbar kvarstå. Torv till husbehov.

Stengärdsgårdar och jordvallar med ris. Det solskiftade Aggarp hade sina ägor, bestående av åker, äng, skog och betesmark, fördelade på Södre Wång, Westre Wång, Norre Wång, Tofta Måse Norre Wång, Kalkema Änge Wång, Öema Änge Wång, Skogen, Heden och Kalfhagen. De olika ägolotterna hade, för att man bättre skulle kunna hålla reda på dem, namn såsom Åsefallet, Hammarhålan, Tattarehyet, Löfboden, Vasebjer, Galgebacken, Nöderyds-marken, Hafbjer, Allebacken, Transhögsvassen, Åshällan, Pilehejdan, Prästahejdan, Tudarehejdan, Gåsemaden, Åadersjömossen. Risängen, Morbrobacken och Bagaronsbacken.

Troligen hade Aggarps by en särställning då socknens bönder var arbetsbönder till Lindholmens gård, som var kronans, jämfört med att vara arbetsbönder till ett adelns gods. Man hade tresäde. En av de tre vångarna låg alltid i träda. Följande passus från en besiktning av Lindholmen år 1710 sammanfattar nyttan med systemet: ”Ingenting är för svag åker bättre förmån, än ett rätt träde, som av boskapen får avbitas och under klövgång vilas.” En vanlig odlingsföljd var korn, höstråg, som skördades nästa år, samt därefter träda. Efter tre år upprepades processen. Mellan kornskörden och sådden av höstrågen fanns en kort period under vilken vången kunde betas.

År 1688 reglerades böndernas arbetsskyldigheter vid kronans ladugårdar i Skåne. Den 14 mars 1688 skrev böndernas ombud i Svedala socken, Hans Jönsson i Svedala by, den ena av socknens två storbönder, Jöns Jönsson i Dävelstorp, Per Larsson i Lilla Alstad samt Anders Larsson i Aggarp ett slutgiltigt arbetskontrakt. (Normaliserad text)

§ 1.

Alla de gårdar, som gör helt ½ och fjärdedels arbete, skall gårdens (Lindholmen) egendom av åker och äng oss emellan dela, den samma försvarligen och väl med fullkomlig plog bruka och dyrka, så och hösta samt gjödning i rättan tid utföra och utsprida.

§ 2.

Sammanledes vill vi gårdens äng uti rättan tid, sedan vi den emellan oss delat, rensa slå, räfsa och inhösta, som tänker för varje och en att ansvara.

§ 3.

Tröskningen vid gården vill vi efter oss emellan upprättad fördelning försvarligen förrätta

§ 4.

I lika motto påtar vi oss gärdesgårdarna och täppen årligen i rättan tid när oss befallt bliver lagligen att reparera och vid makt hålla.

§ 5.

Att de gårdar som förbemält är, som gör helt arbete och de andra där efter i proportion, vill vi när oss blir utvist till gården hugga och utföra tre famnar bränneved.

§ 6.

Det som odlas (avlas) på gården av säd och annat vill vi föra till Malmö eller Ystad, och därifrån tillbakahämta, vad nödigt kan behövas till gården, varvid ock så ovanbemälte proportion observeras.

§ 7.

På lika sätt påtar vi oss emellan höst och vår, av den gård som gör helt arbete, en lång äcka och en kort (stackot) äcka med häst och vagn, samt tvenne drängdagsverken.

§ 8.

Där något på gården skall byggas och repareras, och sådant med vårt arbete kan låta sig göras, påtager vi oss i lika motto proportionaliter (efter proportion) att förrätta.

Enligt inledningen till kontraktet av den 14 mars 1688 skulle gårdarna mellan 1/3 och ¾ dels mantal göra helt arbete, 1/3 hemmanen i Ugglarp med alla 3/16 och ¼ hemmanen halvt arbete samt alla 1/16 och 1/8 hemmanen en fjärdedels arbete.

Varje bonde på 1680-talet med helt arbete skulle årligen plöja och bereda ca 1,2 ha på Lindholmens ägor. Jorden kunde inte beredas med en vanlig handplog med ett par dragare utan tre par oxar fordrades till varje. Sju plogar och sju årder krävdes till vilket bönderna behövde ta med sig tillsammans 84 egna oxar när de inställte sig till vårbruket.

Varje bonde skulle svara (1710) för ca 250 – 290 meter gärdesgård. Inbärga 20 lass hö vilket svarar mot 29 kbm. Lindholmens åker var ganska ofruktbar. Gårdens huvudinkomst kom från boskapsskötsel. Guvenören Otto Willingk, en av Lindholmens arrendatorer lär på skämt ha sagt: ”vår Herre visserligen (säkert) stådt uppå Galleberg vång, då Jorden blef förbannad efter (som) den är där så gall och ofrucktsam.”

I skogarna insläpptes uppemot 2000 svin på hösten. Linné ger 1749 en målande beskrivning av denna skogshushållning. Svinen släpptes in i skogarna först ”när frosten begynner komma om hösten, ty då först utspärra hjortarne på böken och släppa nötterna. Då svinen först begynner äta boknötterna, bliva de liksom fulla, raglande samt mycket heta och lata, att de ligga och mindre äta, om icke dagarna bliva kalla, varföre och ju kallare väderleken är, ju fetare bliva de. Svinen lämnas på bokskogen till jultiden, så att de må bliva helt feta, varuppå de avhämtas och slaktas.”

Skattläggningsmännen berättar att skogen år 1710 bestod av ”ung skog eller/och gamla uppforna träd, som ingen there gifwa någon särdeles fruckt uppå Ollon.” En av orsakerna härtill var att skogarna förliden vinter (1709/1710)..... under den tid fienden var här i landet .... tagit skada åtminstone till en fjärdedel.” Som följd härav kunde man bara insläppa 2, 3 á 400 ibland 6 á 700 svin.

Arbetet i byarna och gårdarna skilde sig inte från arbetet på Lindholmen.

Här i Aggarps by nr 2 får Mauritz Jönsson med sin hustru Metta Andersdotter född omkring 1668 barnen;

Åhr 1712 den 15 september blef uppå wederbörandes anhållan laga inventarium uprättat efter framlidne sahlige Mauritz Jöransson i Aggarp som åhr 1710 wid döden afgången är, närwarande dess efterlåtna enkan dygdesamma hustru Mätta Andersdotter med dess 7 barn, 2 söner Jöran och Jöns Mauritzsöhner sampt 5 döttrar Ellna, Karna, Bengta, Marna och Elisabeth Mauritzdöttrar jämpte släkt och anhöriga så å fäderna som möderna sidan tillika med wärderingsmännen Oluf Larsson o Klörup och Påhl Göing i Skurup.

Förutom husgeråd, kläder med mera fanns 10 oxar, 7 stuckbattingar, 2 stutkalvar, 12 kor, 4 qwigor, 5 qwigekalvar, 8 hästar, 1 hästföl, 8 ston, 1 märföl, 7 grisar, 6 galtar, 5 switter, 3 suggor, 14 galtar, 7 suggor, 5 galtwärningar, 4 sugger, 15 wäringar, 16 får, 12 lam. Boets totala värde uppgick till 646.20.

Sönerna Jöran och Jöns fick vardera 90.25.4 4/9. Döttrarna Ellna, Karna, Marna och Elisabeth fick vardera 45.12.14 2/9.

Som förmyndare för barnen utsågs för äldsta sonen Åke Jönsson i Winningetorp och Hyby socken och Hans Larsson i Wismarlöf och 

Mauritz Jönssons hustru änkan Metta Andersdotter dotter till Anders Larsson V 1694 i Svedala och Elna Göransdotter V 1689 i Svedala vigs 2.0 den 2 januari 1713 i Svedala sn med Jöns Christensson f omkr 1682 som är en brorson till Maurits. Paret får sonen Mauritz Jönsson den 3 januari 1714 i Aggarp 2, Svedala socken. Metta Andersdotter begrofs den 20 december 1738, 70 år gammal.

Jöns Christensson äktar 2.0 Anna Nilsdotter. Han avlider den 3 april 1749, 64 år och 15 dagar gammal. Barnlöst gifte.

Modern Johanna Jönsdotter avled den 5 nov 1756 i Svenstorp 2, Skabersjö socken.

Maurits Jönsson född 1714 är ej vår linje. Han är medtagen då det är lätt att sammanblanda honom och hans släktlinje med vår på grund av namn och boende.

Åhr 1757 den 14 januari i(n)funno sig, efter begiäran undertecknade nämdemän Anders Ohlsson i (Wis)marlöf och Nils Hansson i Bjeresjö, ho(s) änklingen Maurits Jönsson i Svenstorp, Skabersiö socken, som bebor ½ insockne frälsehemmanet No 2 att wärdera befintlige ägendomen där i huset och efter dess afledna hustru Hanna Jönsdotter, som efter sig lämnadt trenne syskon barn, sonen Jöns 10 år och Jöran 8.te år samt dotteren Matta 6 år gammal.

Å dessa barns wägnar jämte fadern war dess mosterman Sören Pehrsson i Skabersiö och Möllnaren Christer Nilsson i Qwisle till-städes, då denna förrättning af fullmäcktigen och inspectoren till Skabersiö Pantbelt Michaelis som uppteckningen höllt... 1 hingst, 1 häst, 6 stonm 1 fåle, 4 föllja, 2 fåle, 2 föl, 3 oxar, 5 kor, 1 qwiga, 2 kalvar, 1 ko, 2 suggar med 9 grisar, 2 svin, 9 grisar, 7 får, 11 får, 1 gäss, 1 gässa. Boet värderades till 1274.12-. Sönerna Jöns och Jöran Mauridsson får 155.14.9 3/5, dottern Matta Mauridsdotter får 77.23.4 4/5 och fadern 777.8.-

Änklingen Mauritz Jönsson f 3 jan 1714 gifter sig 2.0 den 23 mars 1757 i Bara socken, Malmöhus, med Sine Bertilsdotter och får med henne i Svenstorp 2 barnen: