Page 81 - Våra rötter

Till innehåll

Huvudmeny:

Geografiskt > Västmanland (Bergslagen)
Lifsdal

Livsdal är en av de äldsta byarna i Norberg socken – ursprungligen ett skattehemman på 2½ mantal. En sägen förtäljer att byn fått sitt namn under 1300-talet, då pesten härjade och det ansågs välgörande att bo i byn. Hur namnet Livsdal skall tolkas är dock mycket osäkert. Sannolikt fanns det en hytta i Livsdal redan på 1300-talet. Det tidigaste belägget för att hyttan existerat är från 1539. Det är svårt att avgöra hur stor hyttans tackjärnsproduktion var i jämförelse med socknens övriga hyttors då den varierade mycket kraftigt år från år. Förmodligen var den ganska liten. Under 1600-talet tycks antalet delägare ha varierat mellan två och sju, vilket var betydligt fler än genomsnittet i Norberg socken. I sam-band med att hyttan blåstes ned för gott 1774 blev byns bergsmän intressenter i Rosendals hytta. Lifsdalshyttan, i alla fall den sist uppförda från år 1685, var belägen ett litet stycke öster om bron, strax öster om den idag nedlagda kvarnen.

I bergsmansbyn Livsdal kombinerade innevånarna bergsbruk med aktiviteter som ett självhushåll kräver. Byn var bero-ende, förutom bergsbruket, av jordbruk, boskapsskötsel, forning, skogsbruk, jakt, fiske, bärplockning med mera. Men man kallade sig inte bönder utan bergsmän, även om man hade en så blygsam hytt-, hammare-, eller gruvdel att man i praktiken var bonde året om. Att vara bergsman ansågs vara något förmer. Bergsmännen i Livsdal ägde sin hytta eller hade andelar i den gemensamma hyttanläggningen. Man fraktade själv eller med anställda gruvdrängar malm till hyttan från olika dagbrott i vilka man också hade delägarskap. Hyttan ägdes och uppvärmdes gemensamt men själva brukning-en var individuell. På hyttbacken, som var bergsmansbyns centrum, sorterades och rostades malmen inom inrutade platser. Där la man också sina övriga råvaror, limsten, kol och den färdiga produkten. Når vårfloden kom nedför fallet, efter en fallhöjd på 2 meter, vaknade hyttan till ett kort men intensivt liv. Bergsmännen kom innbördes överens om när det var den enskilde bergsmannen tur att bruka hyttan. 
I livsdal har det även funnits två stångjärnshamrar. Enligt vissa källor skall den äldsta ha anlagts 1597 och därmed höra till de allra första hamrarna i hela bergslagen. Andra menar att de anlades 1603 och 1616. Att det fanns två hamrar i byn 1624 vet man säkert. De drevs av två bergsmän under årets samtliga tolv månader. Den ena hammaren lades ned vid mitten av 1600-talet, någon gång under åren 1637-1670. Den andra hammaren, i vilken man uppenbarligen till stor del tillverkade redskap åt kringliggande hyttor, lades ned 1710. Året dessförinnan hade man rapporterat att hemmanet hade ”ringa och avkolad eller ung skog att anslå till smidet”. Bristen på kol torde ha begränsat hyttans drift och slutligen framtvingat dess nedläggning. Byns sista hammare låg sannolikt precis öster om bron där kvarnen ligger idag.

På den ”Geometrisk Delineation öfwer Lifsdal” från år 1699 är emellertid ingen hammare markerad men väl ett vattenhjul, utan förklarande text, strax öster om bron. Detta torde ha varit platsen för den hammare som lades ned 1710. Mitt emot är en kvarn belägen, på den lilla holme som ligger mitt i ån. Hur gammal kvarnen var år 1699 är ovisst – kanhända har den andra hammaren tidigare legat här. På 1699 års karta är även byns hytta markerad strax öster om den nuvarande kvarnen. Mitt i byn var tre gårds-platser markerade, troligen motsvarande dagens Backgården, som lär vara den alla äldsta gården i byn samt Jan Olsgården och Per Jansgården. På den lilla holmen i ån låg det en rad små byggnader – sannolikt tvättstugor, bastur, smedjor och dylikt.

RAÄ 46 Hyttområde (Livsdals hytta) bestående av 2 slaggvarp (masugnsslagg) och 1 kanal.

RAÄ 79 Hyttområde bestående av 1 masugnsruin, 2 slaggvarp (masugnsslagg) och 1 hög av sotig jord. Området förefaller relativ ostört av sentida aktiviteter.

RAÄ 292 Fördämningsvall.

RAÄ Fördämningsvall.

RAÄ 366 Gruvområde bestående av två gruvhål.

RAÄ 367 Gruvområde bestående av 1 gruvhål.

RAÅ 388 Fördämningsvall. Hör sannolikt samman med hyttområde RAÄ 79.

RAÄ 389 Fördämningsvall.

Byggnadsinventering: Backgården, Jan Olsgården och Per Jansgården ligger på platsen för det äldsta, genom kartmaterial kända bebyggelseläget från slutet av 1600-talet. Den nuvarande mangårdsbyggnaderna är uppförda under 1700- och 1800-talet och ger till sin karaktär huvudsakligen uttryck för 1800-talets byggnadstradition. Flera gårdar har tillkommit från 1700-talet och framåt. Några gårdar flyttades ut i samband med enskiftet 1815, men byn har än idag en mycket samlad karaktär med homogen välbevarad 1800-talsbebyggelse. Inom hyttplatsen ligger vid ån flera små timrade tvättstugor och en numera nedlagd kvarn.

Lantmäteriakter: 1699 Geometrisk avmätning T42 20:1 och T23 3:1, 1800-15 Enskifte T42 30:3, 1807-25 Storskifte T23 3:1, 1829-30 Skogsdelning T42 16:1

Historiska uppgifter: 1371 Lysdal, äldsta belägg (Karlsson, 1884:78), 1539 Hytta upptagen i redovisningen för uppbörden av årlig ränta, 1597 anläggs en hammare, 1600-talets början anläggs en hammare, 1637-1675 läggs en hammare ned, 1710 läggs den andra hammaren ned, 1774 blåses hyttan för sista gången.

Kommentarer: Hyttans läge på 1699 års karta är detsamma som för det registrerade hyttområdet, RAÄ 46. Två hammarsmedjor skall ha funnits i byn varav en var nedlagd vid första karteringstillfället. Ingen hammare återfinns dock på lantmäteriakterna. Inte heller påträffades inom hyttområdet, RAÄ 46, några lämningar efter hammarsmedjan. Denna har dock lagts ned betydligt tidigare än hyttan och kan därför vara överlagrad av den talrika hyttslaggen. Inom byn har inga andra hytt- eller hammarlämningar påträf-fats, varför det sannolika läget för dessa aktiviteter sedan dess början varit vid RAÄ 46.

Till Livsdal hör på 1699 års karta även Gullbo i sydost. Hyttan i detta område, RAÄ 79, finns inte redovisad på någon karta och inte heller finns den upptagen i uppbörden för årlig ränta 1539. Den bör således ha övergivits före 1539. År 1699 redovisas två kvarnar i anslutning till hyttan. På kartan från åren 1800 -15 redovisas en fördämningsvall vid RAÄ 292.

Inom Livsdals by redovisas år 1699 sex hustomter och tre av dessa ligger i anslutning till Livsdals hytta. De övriga tre ligger norr om denna plats, men en av dessa förefaller idag vara övergiven. Inom Livsdal finns 1699 även ett skattelagt torp, Gultorp, som ligger i anslutning till hyttan RAÄ 79. Gullbo upptas i jordeboken 1620. Bebyggelseläget för Gullbo är övergivet.

Livsdal bymiljö med dess 1800-talsbebyggelse är klassad som riksintresseområde. Hyttområdet RAÄ 46 ligger karakteristiskt intill byn men kan inte sägas ha något större upplevelsevärde, även om preparatsvärdet är stort. Hyttområdet RAÄ 79 hör sannolikt till en av de mycket tidigt övergivna hyttorna som dessutom har välbevarade lämningar (Riksintressanta kulturmiljöer i Sverige, 1990).

Ur Norbergs Bergslag – Atlas över Sveriges bergslag – Ing-Marie Pettersson.

Det är svårt att få en bild av hur Livsdal var bebyggt på 1500- och 1600-talet. Före enskiftet låg all bebyggelse samlad i bykärnan vars bebyggelse var så tät att berättas när sotaren kom klättrade han upp på en av byggnadernas tak och kunde sedan hoppa från tak till tak utan att klättra ned till marken och sota alla byns skorstenar! Endast några enstaka byggnader står idag (2012) kvar på ursprungsplats från tiden före enskiftet 1815.

Att skapa sammanhängande namnkedjor baserat på de källor som finns att tillgå under 1300 – 1500-talen är vanskligt. Enskilda personer kan sticka fram. Någon gång ges information om släktingar. Ulla Stahre nämner i Norberg genom 600 år bland andra följande:

Bergfogdeämbetet innehas 1484 av en Anders Larsson i Gässjö. Av övriga uppgifter om honom och hans barn att döma tillhör han en bergsmannafamilj med egendomar spridda över Norbergs bergslag. Han skänkte gården Mor i Söderbärke socken till Eskilstuna kloster, vilket framgår därav att sonen, Olof Andersson, år 1504, efter faderns död, bekräftar denna gåva. Antagligen har denna gård återgått till familjen efter reformationen; 1539 skattar Lasse och Anders Olsson i Gäsjö för ödeshyttan vid ”Moren then norra”. Familjen ägde mark ända nere i Djupnäs; år 1513 säljer Olof Andersson jord där till Nils Månsson i Västanfors. Bergsfogden Anders Larssons dödsår är okänt, 1495 finns han i livet, 1504 omtalas han som avliden. Vid detta sista tillfälle förekommer som faste hans efterträdare i bergsfogdeämbetet, Olof Nilsson i Nyhyttan. 1513 har denne i sin tur avlösts av Olof Arvidsson i Härad. Detta är den enda uppgift vi har om denna bergsfogde.

Nästa gång vi träffar på en bergsfogde i Norberg är 1526, då Hans i Prästhytta, ”Foghte paa gamble norebergh”, får en påminnelse från kungen om skatteindrivning.

1558 finner vi närmast följande uppgift om bergsfogdeämbetets innehavare. Detta år befrias nämligen bergsfogden Nils Larsson på Hemshyttan som ersättning för sitt arbete från hela sin årliga ränta, 650 järn, 1563 är han avlöst av Bengt Germundsson i Livsdal, vars fader Germund Bengtsson år 1527 som representant för Norberg undertecknade Västerås recess. Bengt Germundsson förekommer alltjämt 1592 i skattelängderna. Detta år skattar han förutom sin andel i Livsdal även för den hytta, som bär namnet Clementsboda. Samma år har hans son, som liksom farfadern bär namnet Germund Bengtsson, övertagit hälften i Sundbo.

Källa: Norberg genom 600 år - studier i en gruvbygds historia utgivna av Norbergs Grufförvaltning genom Kjell Kumlien - Uppsala 1958.

Bängt i Gläfse.

Enligt släktlinjen i domboken åtte (ärvde) han Gläfse. Framgår dock ej om det var via sin hustrus föräldrar eller hans egna föräldrar som arvet kom. Bängt bör vara född under andra kvartalet av 1400-talet och ha levat till slutet av 1400-talet eller möjligen en bit in på 1500-talet. Någon mer källa med information om honom är ej känd. Ej heller om han bodde eller var uppvuxen i Gläfse. Hans son Germund Bengtsson deltog i Västerås recess 1527. Om han beräknas vara omkring 40 år gammal vid recessens undertecknade bör han ha varit född på 1480-talet. Han noteras i den årliga räntan åren 1539-1557 under Livsdal i Norbergs socken. Troligen avliden 1557 eller strax därefter.

Västerås recess, (recess egentligen det beslut som fattats av ett möte vid dess deltagares skilsmässa) som avhölls år 1527, föranleddes av att Gustav Ericsson (Vasa) behövde genomföra en ekonomisk och socialomvälvning, som endast har ett motstycke i Sveriges historia. Den som Karl XI:s genomförde ett och ett halvt århundrade därefter. Det stora avgörandet föll i Karl XI:s tid vid riksdagen 1680, i Gustafs tid vid Västerås recess år 1527. Under Gustafs tid bröts unionen Danmark-Norge, den nordiska statsge-menskapen, Hansans politiska makt krossades. Sverige blev definitivt ett eget rike utåt. Holländarna krävde betalning för de lån kung Gustaf tagit upp för sitt befrielsekrig mot Danmark. För-läningar som utdelats för bekostandet av krigsföringen belastade den svenska cronan i form av utebliven ränta (skatt).

De strama besparingarna lades lika hårt på Bergslagens egensinniga innebyggare med deras högt syftande maktbegär som på Östergötlands och Smålands adeln och bönder. Den katolska kyrkan, ett rike i riket, kort förut mäktigare än riket självt, tillintet-gjordes. Makten i Sverige hade tidigare varit den åtrådda vinsten i ett ständigt växlande spel, ofta på liv och död , mellan olika släkter och partier, Gustafs konungamakt kom att dominiera allt och alla. Till recessen i Västerås inbjöds 1/ Friborne frälsemän 2/ Köpstadsmän 3/ Bönder 4/ Bergsmän alla förtecknade med namn och ort. Endast två bergsmän representerade Norbergs bergslag, vår Germund Benctsson i Lifsdal och Hans Halvarsson i Presthytte. Hur mötte och bemötte de sina grannars och fränders kritik mot recessens beslut kan man fråga sig?

Konung Gustaf sökte under recessen stöd mot oroligheterna i Dalarna, de så kallade dalupproren. Tre uppror utbröt som dock alla kunde bemötas utan några stridshandlingar. De två första hade delvis orsakats av Sture-släktens ambition att återta kronan från uppkomlingen Gustav Eriksson (Vasa).

Knappt ett år hade förflutit efter Gustavs tronbestigning när ett missnöje med hans regering hördes i Dalarna. Priser på nödvändig-hetsvaror, brist på mynt och det lübecksa handelsmonopolet som kungen tvingats ingå som tack för deras hjälp vid Stockholms intagande år 1523 irriterade och ledde till att dalkarlarna klagade till kungen i slutet av år 1524. Våren 1525 höll dalkarlarna ett möte i Tuna och uppsatte ett brev i vilket de förklarade sig fri ifrån sin tro och lydnadsed till kungen om missförhållandena ej rät-tades. Sören Norby på Gotland och Berent von Mehlen på Kalmar slott var även de fientligt inställda till Gustav Eriksson. Men sedan Norbys krigståg i Skåne blivit tillintetgjort av dansk trupp och Gustav Eriksson intagit Kalmar minskade oron efter hand och kungen kunde vid ett personligt möte med dalkarlarna i oktober 1525 motta en ny trohetsförsäkran. Några av upprorsledarna dömdes till stegel och hjul.

Bristen på livsförnödenheter fortfor och Gustav Erikssons strävan för en kyrklig reform stred i mycket mot allmogens åskådningssätt samt en skatt till gäldandet av lübeckarnas fordringar för befrielsekriget skapade ett nytt uppror som togs sig det uttrycket att dal-karlarna sökte undgå skatten. Leksands, Mora och Orsa socknar tillhörde de protesterande medan bergsmännen Måns Nilsson i Aspeboda och Anders Persson på Rankhyttan var framstående ledare för kungen. Tuna, Gagnef och Rättvik som till att börja höll sig neutrala slöt sig de kungatrogna. Upproret var i egentlig mening en fejd mellan socknarna. Kungen försökte med lämpor tala upprorsmännen till rätta. Till Västerås recess infann sig endast ett fåtal ombud för Dalarna, men de lovade att utlämna Daljunkern, som anses vara Sten Stures 15-åriga son Nils Stensson Sture, som drev stämplingarna mot kungen. Nils begav sig mot Norge och därifrån företog han ett infall i Dalarna som misslyckades. Gustav Eriksson kom i februari 1528 med krigsfolk till Tuna, dit dalall-mogen under löfte om fri lejd, möte kungen. Krigsfolket slog ring runt allmogen och en av kungens rådsherrar höll ett skarpt förmaningstal men då det ej gjorde väntat verkan, togs de brottsligaste ur hopen, dömdes till döden och avrättades omdelbart. Nu föll de kvarvara-nde till föga och bad om nåd. Vår Germund Bengtsson stödde tydligen kungen för han levde i vart fall fram till 1555. Germund Bengtsson var således med om att besluta:

1. Att de som anstiftade oro i riket skulle straffas.
2. Kungen skulle till kronans bästa förfoga över kyrkans överflödiga inkomster samt överta biskoparnas borgar och slott samt
 deras sakören Antalet hemman som indrogs från kyrkan beräknas till mellan 13700-14000!
3. Adeln fick återkräva allt gods som donerats eller sålts till kyrkan sedan 1454.
4. Guds ord skulle ”renliga predikat varda”, vilket dock var en evangelisk ståndpunkt. I samband med reformationen utgavs
 Gustav Vasas bibel vilket var den första fullständiga bibelöversättningen till Svenska och den första översättningen av Nya testamentet till Finska. Bibelöversättningarna kom att få stor betydelse för utvecklingen av det Svenska och Finska språket.

Klockskatten 1531 vars syfte var att betala lübeckarna ledde till ett tredje missnöje och uppror. Kungens utsände som skulle hämta klockorna misshandlades av Leksandsbönderna och invånarna i Ål och Gagnef nekade att lämna ut sina kyrkklockor. Tunabönderna tog tillbaka sin klocka och kopparbergsmännen ställde sig på protesterarnas sida. Även Gustafs forna vänner Måns Nilsson i Aspe-boda och Anders Persson på Rankhyttan samt Nils i Söderby från Ål anslöts sig till upproret. Självsvåldigt kallade dalkarlarna till möte i Arboga dock utan att kungen ingrep. I augusti 1531 erbjöd dalkarlarna att betala 2000 mark för sina klockor, vilket antogs av kungen som samtidigt gav dem nåd. I januari 1533 möte Gustaf dalkarlarna vid kopparberget. De mest upproriska fängslades och några av dem blev genast dömda och avrättade. Andra fördes till Stockholm för att dömas till döden i början av 1534. Måns Nilsson och Anders Persson blev då avrättade tillsammans med andra. Därmed var det slut på oron i Dalarna under Gustaf Erikssons tid.

Se Lars Weibulls artikel ”Vesterås riksdag 1527” tryckt i april 1937 www.scandia.hist.lu.se samt ”Västerås recess” på nätet.

Hela Dalarna Lagating i Gambla Norberg den 18 januari 1546 Serie 1 Volym A1
Kom för rätta hustru Karin i Bänneboda, Johan masmästares efterleverska och hustru Kerstin i Olsbenning, Herman Olssons efterleverska och giorde sig emellan ett vänligt, skäligt och lagligt jordskifte i så måtto att hustru Karin upplät och antwardade hustru Kerstin allan sin del hon åtte i Bänneboda. Med hustomt, hus och täckter uti hytte och hytteställe uti kvarn och kvarnläge i wåta och torra, i skog och skyuus, innangårds och utan, när och fjärran, inga undantagne som ther under af ålder legat hafver och än här efter med någon rätt tillfinnas kan. Däremot antwardade hustru Kerstin, h[ustru] K[arin] igen sin hela systerdel så god som fyra lester jern i Olsbenning med dess allom tillägen och för det hustru Kerstin förmår, gav hon hustru Karin för ett loft elva undra jern och löste igen en del av Jons i Klingebo han hade pant af hustru Karin för halft sextonde hundradet jern och på det bytet skulle stånda dess fastare, gav hon henne tio fat jern och får det han fick bättre igen. Ty afhände de sig på båda sidor förra åttt hade och från sinom arwom och tillägnade varandra det de förra åtte och det arwom till Evärdeliga ägo. Sammaledes kom från Peder Ericks-son i Maltierna sålde och hemolade förre omtalade hustru Kerstin en systerdel som han där i Bänneboda åtte för en lest jern vilket han kändes redeligen uppburit hafva afhände han sig för den skuld och sinom arwom förenämnda systerdel och tillägnade honom förenämnda hustru Kerstin och hennes arwom till evärdeliga ägo och är samma byte och köp laglyst och lagståndit. Ty domde jag samma byte och köp stadigt och fast widermacht bliva utan allt rätant med nemndens samtycka och lagbokens tillåtelse i det 12 och 20 capitlet i jordabalken wider var dess 3 mark för min häradsdom, desse äro faste som då i nämnden sutto.

Dalarnas dombok KLHA1 som även kallas Jöns Pederssons dombok 1644-1559 som transkriberats av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 18 januari 1546 på Norberg thet gambla hölts ting
* Kom för rätten Tydeka Hermansson i Olsbänning med sina bröder och talade till Germund Beinctsson (Bengtsson) i Lifsdal om then faders brodersdel uti förenämnde Lifsdal som var hans rätta arf. The wiste icke hwadh bettaladt war eller eij. Swarade Ger-mund thet allt betalad wara dogh kunde han thet ej med fullom tyghom bewisa så att the hade någon tid warit någen vittne till-kalladt. Loot jach (Lät jag) thet till nemdene ransakan. The ransakade att det hade wel warit upplyst länge sedan icke kunde the dragha till mines hwad the waar meer tillgiort. Thet samma vittna och Härmans syster som och en systerdel uti samma Lifsdal åtte vider namn hu Anna i Glefse att Herman hade ther uppå penningar uppburit men hon mintes icke hur mycket. Dock bleve de så förente thet Tydika begärde med sina bröder tu fat iärn och föreskrivne Germund halft annat fat jern thermed de blefve åtskilde och werkade wara aldeles wälförnöjda. Afhende så sig och sinom arvom thess faders brodersdel och tillägnade honom förnämmnde Germund och hans arvom med tess allom tilåghom ewerdeligha.

Sammalunda stod och förenämnda hu Anna för rätta och erkände sig hafva upburit sin fulla betalning med tu fat jern för sin syster-del uti förenämnde Hytto Lifsdal efter sin egen vilja af förenämnde Germund Beinctsson Afhände hon sig för thenskull och sinom arvingom then systerdel och tillägnade honom förra omtalade Germund och hans arvom till everderliga ägo med allom tess tilåg-hom och fanns med fulskäl att thet köp hade länge nog lagståndigt och warit laglyst. Dömde jag samma köp stadigt och fast obrutzlighet hollas efter denna dag wider hwar the 3 marc for Häradsdomen tesse äre fast som tå i Nämnden såte.
Kommentarer: Tidick Hermansson i Olsbenning noteras i årliga räntan åren 1545-1572 följd av sin son Herman Tidicksson noterad 1575-1589. Före den årliga räntan bör det ha funnits en Herman Olofsson möjligen bror till vår Bengt i Livsdal? Salige Herman Olsson gift med Kerstin äger tydligen en brodersdel uti Livsdal som Germund Bengtsson löst ut och nu ger ytterligare en lösensumma för. Åren 1539-1543 noteras Johan Wastesson i Olsbenning för att därefter från 1544 följas av Tidik Hermansson till 1563 och 1540 noteras hustru Kerstin. I den andra gården i Olsben-ning noteras en Erland från 1539-1563. Möjligen har Herman Olssons son Tidika gift sig ~1544 till Olsbenning.
Syskon till Bengt enligt domboken den 18 januari 1546

Herman Olofsson i Olsbenning Bengt i Livsdal Anna Olofsdotter i Gläfse (Hermans syster)
Död före 1546 ägde en brodersdel levde ~1400-talet Åtte en systerdel i Livsdal
i Livsdal . Gift med Kerstin. i Gläfse? som han åtte (ärvde)

Tydeka Hermansson Germund Bengtsson
i Olsbenning noterad i Livsdal ~1480 1555
i den årliga räntan Årliga räntan 1539-1555 samt Gärder och hjälper 1535, 1544-1573 (Dessförinnan 1539-1543 noteras en Johan Masmästares hustru i Olsbenning)

Herman Tidiksson, fjärdingsman 1580
1575-1591 i Olsbenning

Hela Dalarna Laga ting i Gambla Norberg den 3 mars 1545. Serie1 A1 samt akt 601 i diplomatarium dalecarlium.
Kom för rätta Olof i Blomdal och talade till Waste Nilsson i Snydzboda och hans bröder om något öwervåld de hade gjort honom på några skogsängar och skogeskillnad som deras fader Nils i förenämnda Snytsboda hade sig med förenämnda Olof i Blomdal för tre år sedan förent och samsatt uti K. M. Nils Larsson fogde, Ärlig och välbördig man Lars Jesperssons domares närvaro med de tolf för bergen stå, som tijt på en syn kallade woro. Dock förlikte de sig så utan synen, thet Olof skulle hafva Wester ut ifrån sig all den mark med skogar, ängar och skogar nordan för Amundeböning sommarvägen intill theras skillnad. Österut ifrån sig skulle han hafva alla de skogar, ängar och fiskevatten som ligga nordan för gambla snyudzbrovägen och i skilesten i snytenom, så war då beslutat dem emellan när synen war.

Då svarade Waste om man må icke nytja allan del som han med bref och seghell fanghet hafver nåår de äre lagligha gifwna. Då fanns uti hans bref att medan en åtte hemmanet, åtte han alla dess ägor, men når hemmanet blef sprijtad, skiftes och ängarna med.

Kom så Olof i Blomdal förenämnde och lade ett bref i rätten som Johan Börelsson i Förlunda fordom häradsdom hafvande i Dala lagligha utgifvit hade lydandes på förenämnda Olofs hemmena och gifvit war anno etc. 1483. Thertill Peder skrivares dombref datum anno etc. 1490. Lät jag det till nämndens ransakan. De svarade, vi vill lägga handen på boken och bedja oss så Gud till hjälp som vi kunnom ingen likae dom nu säga dem her om thetta mål, annat som de själva gjorde sig emellan, thet war rett, om ther Nils i Snytsboda will ther wider blifva om wi skolum ther någhet döma, då säge wi thet och så gillt och gott wara som då gjort war om rågången, ther Nils med sina söner icke wider blifva will, så gifve ut de 40 mark han feltes fore med thet han tog med öwervåld förenämnda Olofs skogängar in för hans tecktegårdar, och tre mark för hwart dombref han ogillt hade, såsom sagt war på then tid, efter sådan rannsakan och then semmio som de själva syn emellan gjorde, och thet wijte K. M. Fogde. Domaren och nämnden dem emellan sade. Och nu ingen mot mig eller nämnden weddia wilde dömde jag.

Hela Dalarna Laga ting i Norberg den 31 mars 1549 Serie 1 A1
Kom för rätta Olof Spelboson i Blomdal och tillstod huru han hade sålt Peder Jönssons i Hommansbönning en brodersdel uti före-nämnda hemman för åtta fat järn. …

Kommentar: Olof Spelbosson och Waste Nilsson är grannar. Waste Nilsson och hans bror Olof Nilsson är söner till Nils Wastesson i Snytsboda som bjuder up en brodersdel i Lifsdal. Den brodersdeln bör ha tillkommit Nils Wastessons far Waste!

Hela Dalarna Laga ting i Gambla Norberg den 18 januari 1546 Serie A1
Kom för rätta hustru Ingeborg, Olof Nilsson i Snytsboda och kungjorde huru hennes fader vid namn Tideka i Knallans- bäning sålt hade sin brodersdel liggandes i Moren then Västra sinom broder Jons Engelbrecktsson boendes på samma hytta Västra Moren och bar intet mer up udi sin lifstid än fyra fat jern, men efter sin faders död hafver hon upburit fem fat jern och tillfullo nöje sig vara förnöjd, ty afhände hon sig och sinom arwom förenämnda treding och tillägnade honom Jöns Engelbrechts måg vid namn Peder Jönsson och hans arvom …...

Tidika Engelbreckttson                  Jöns Engelbrektsson
|                                               |
Ingeborg Tidiksdotter                    måg Peder Jönsson

Dalarnas dombok (Hela Dalarna) KLHA1 1544-1559 även benämnd Jöns Pederssons dombok som transkriberat av postmästaren och kulturhistorikern Helmer Lagergren (1862-1947 i Falun. Den 31 mar 1549 i Norberg.
* Kom för rätten Herman i Westanfors och Peder Mats, både Beinct Germundssons systersöner, vittna och bekände att hwarthera
   moder haffwer uppburit 7½ hundradt jern for hwar deras systerdel i Lifsdal uti Beincts hemman och känna sig här aldeles väl 
   förnöjda vara på de tu systerdelar. Affhende förty hwar dera sig och sinom arvom under Beinct Germundsson och hans arvom till
   everderliga ägho med tess allom tillåghom och äre de arfdelarna laghbudne och ståndna etc.
* Härman i Westanfors upboodt forsta gång en systerdel i Lifsdal
* Peder Mats buder up annan systerdel i Lifsdal forsta gång
* Lasse Larses upbyder den tredie systerdelen ibidem forsta gång
* Nils i Snyudzboda upbödd en brodersdel ibidem forsta gången Beinct Germundz boodh efter allt.

Hela Dalarna KLHA1:1 Den 26 januari 1550 laga ting i Norberg.
Härman i Westanfors biödh upp tredje gången sin systerdeel i Lifsdal.

Hela Dalarna KLHA1:1 Den 19 aug 1551 tingades på Norberg folio 197
Kom för rätta hustru Ingeborg, Peder Hinzessons efterleverska i Lifsdal och sporde före huru mycket hon borde ärva efter sin sväre med sina barn som hon åtte med Peder Hinsesson och gaf så före att Hinze åtte hemmanet och fick sin första hustru, het Kerstin, åtte en son het Oluf, blef så död, fick andra hustrun, het Karin, åtte tre söner med henne, Nils, Tidiche och Peder, han åtte denna Ingeborg till hustru. Blef så Hinze död, ärfvde så barnen honom. Blef så Nils och Tidiche döda. Ärfte modern en son och Peder en såsom det stånde i Erfdabalken. Så hade Hinze, Peders fader, sålt hans möderne och lagt det neder i Lifsdal.

Hinze Nämnd i årliga räntan 1540-1564 för Norr Hörende
                                                                             |                                                    
g 1.0 med Kerstin                                       g 2.0 med Karin
                                             |                                                               |                                           
Olof Hinzesson                          Nils Hinzesson, Tidicka Hinzesson, Peder Hinzesson g m Ingeborg
Årliga räntan 1568-1588                                          årliga räntan 1539-1552 för Livsdal
     för Norr Hörende
                                             |                         
             Per Olofsson från 1593, och Erik Olofsson från 1613 i Norr Hörende

Kommentar: Hinze, som invandrat, kom till Norr Hörende där han upptog Västergården på 6 öresland. Vid hans död övertog hans söner i första kullen, Per och Erik Olofsson Västergården i Norr Hörende. Sönerna i andra kullen ärvde ett hemman i Livsdal som Hintze hade köpt. Vår släkt Bengt i Livsdal bor i ett hemman i Livsdals by, Peder Hinzesson bor i ett annat hemman i Livsdals by och är ej släkt med varandra. Hemmanen skattar bägge 3 ½ hundrat. I byn finns ytterligare ett hemman som skattar 80 osmundar eller ½ hundrat och 20 osmundar bebott av en Peder Marcusson. Byn består av 3 hemman. Senare, eller den 25september 1720 gifter sig enklingen och skräddaren Per Olofsson, som stammar från Hinze med Chersti Matsdotter född i Ösby. Deras dotter Catharina Persdotter född den 11 mars 1733 i Norr Hörende, som är vår anmoder, gifter sig den 22 september 1759 med Anders Andersson Abborre.

Germund Bengtsson ~1480 - ~1557
som undertecknade Västerås recess år 1527. Finns noterad i den årliga räntan 1539-1557 för Livsdal, Norberg sn.

Syskon till Germund Bengtsson
Hans Bengtsson,
Ej identifierad, 
Noterad i dubbelantavlan

Enligt dubbelantavlan har Hans Bentsson två söner Jöns Hansson som troligen är identisk med den Jöns som noteras för Gläfse-gården i Norbergs by åren 1563-1575 följd av sonsonen Herman Jönsson i Gläfsegården samt andra sonen Wilken Hansson som sålde Gläfse till Anders och Ion Larsson för 30 fat osmundsjärn.

Bengt Germundsson, bergsfogde.
Noterad i den årliga räntan åren 1558-1595 för Livsdal. Tillträde bergfogdeämbetet 1563. Levde 1592. Troligen född före 1527 och avliden på 1590-talet. Bengt Germundsson bör ha varit både läs- och skrivkunnig för att kunna sköta sitt ämbete och väl förtrogen med bergsmansyrkets alla grenar. Han var kungens fogde och högste styrelseman i Norbergs bergslag. Det var han som enligt gällande privilegier hade att utse de tolv övriga styrelsemännen och tillsammans med dem varje vecka hålla ting och döma i alla frågor som låg under bergsprivilegierna. Han var en medeltida kronofogde, men även polischef och domare och dessutom, fastän inte folkvald, en motsvarighet till våra dagars ordföranden i kommunstyrelsen och samtidigt chef för hela den lokala förvaltningen, skriver Karl Björzén i Norbergsboken en sockenbeskrivning om bergsfogden Anders Larsson i Gäsjö som var Bengt Germundssons företrädare. För att klara sina åliggande och vara tillgänglig bör Bengt Germundsson ha haft en gård och förvaltningsbyggnad i Norbergs centrum med övernattningsmöjligheter utöver sitt hemman i Lifsdal. Var fick han sin utbildning och av vem?
Hela Dalarna KLHA1:1. Den 19 aug 1551 tingades på Norberg folio 197
* Kom för rätta beskedlige man Benct Germundsson i Livsdal och bekänna huru han hade löst ut sina medarfvingar från Livsdal ;
först löste han ut Nils i Snytsbodha och gaf honom 3 fat jern för sin brodersdel. 
Sän hade han gifvit Jöns Enwastesson i S. Diuptierna för sin arvedel 3 fat jern.
   Så gaf han Herman i Westanfors för sin mors systerdel 7½ smides jern
   Än gaf Wilkens moder i Amundsböning för sin systerdel 7½ smides jern.
   Så gaf han Peder Matsson på Hojen trienti för sin moders systers del 7½ smidt jern.
   Än gaf han Lasse Larsesson på Löthen i Fernibobol för hans moders syster del 7½ smides jern

hvilket alla hafver kendt fullbetalde wara efter sinom egno willia afhände för sig själv och sinom barnen deres arfvelott med Beinct Germundsson och hans barnom everderligen att njuta med tess allom tilläg om och ärfva alla delar lagbund-na och lagståndna efter som föreskrivs i jordabalken det andra och 3:de dito 20 cap. Wittnen här över warit hade Olof Swensson bergsfogden Tydika i Olsbänning och Lasse Siffwersson.

Peder Matsson, omnämnd i tingsprotokollet av den 19 augusti 1551 har ej återfunnits i den årliga räntan.

Germund Bengtssons ~1480- ~1557 barn: Bengt Germundsson årliga räntan 1558-1595, Nils i Snytsbo och Jöns Enwastesson i Djupekärra, Herman Persson i Wästanfors moder, Wilken i Ombennings moder, Peder Matsson i Höjens moder, Lasse Larssons i Löthen, Ferneboda moder, Anna i Gläfse, Ingrid gift med kneckten Nils Eriksson i Hönsgärde. Detta ger 3 brodersdelar samt 6 systerdelar. Då en systerdel är hälften av en brodersdel blir det tillsammans 6 andeler i Livsdal. 
I Gläfse noteras Anders Byörsson och Hans Persson i den årliga räntan för åren 1539-1557 samt i G o H 1535. Därefter Olof Persson och Wilken Hansson åren 1562-1563. Den senare är enligt släktlinjen i domboken son till Hans Bengtsson.

Strödda domboks och rättegångshandlingar. Volym 6. Lagmansting i Gambla Norberg den 7 januari 1584
Samma dag kom för rätten K. M. Profoss Lass Bagge och tilltalade Bengt Germundsson i Lifsdal bergsfogde att han skulle hafva wedlagd 2 hemman som fordom hafver warit 2 mantal och lagt dett ned … och dherigenom nedlaged konungslig gärd winde... dagswärke …. och andre små, dock mest 1 årlige pålag hvilket alt togs till rannsakning och efter det sanning befants att han sig sådant friheter olofwandes taged hade, wilket honom mycket mindre är någon annat giöra borde efter att han war tillbetrodde bergsfogde öfver all den bergslag hade och därför uthan fyrteged hemman fri för alle utlag dömdes han skyllig för den som …... och konungs och cronogäld werkli wedomdraged hade så att nu kunde wärin honom för tiufssacken som lagh förmeller i Konungsbalken wid 26 item i Jordhabalken i det supe .. Och beskulle Chronan skade igen

15:e januari 1592 Laga ting vid Norberg sid 11
* Benct Germundsson biuder upp ett hemman benämnd Hönsgärde köpt af sin syster Ingrid för 5 fat och sedan sig han henne tillfylla domdes till hans.
I den årliga räntan noteras kneckten Nils Eriksson för Hönsgärde åren 1570-1591. Han bör vara systern Ingrids make. Hon noteras som hustru Ingrid år 1563 under Holmsjötorp för 4 öre som Hönsgärdet benämndes då.

I Byar och bebyggelse i Norbergs kommun utgivna av Kulturnämnden, Norbergs kommund sägs; Hönsgärdet omnämnes första gången förhållandevis sent 1558. Ingick i Livsdals hemmanet till långt in på 1800-talet. På en karta över Livs-dal med omnejd från år 1699 är Hönsgärdet markerat och i dess västra del en kvarn. Denna låg strax norr om vägen vid den lilla å som då gick från Skallmossen ut i Holmsjön. På en annan karta från samma år, egentligen upprättad över Högfors, är Hönsgerde torp utsatt.

Från 1587 skattar Bengt Germundsson 10 spann (tidigare 4 hundrat) och för Aspbönning 2 spann samma år.

Germund Bengtsson, son till Bengt Germundsson, noteras i den årliga räntan åren 1589 för Aspbönning. 1597-1600 skattar han 10 spann för Livsdal och 2 spann för Clementsboda samt Sundbo. Germund avled före år 1604 då hans enka gifter om sig senast år 1604 med Per Larsson, bergsfogde, som noteras i den årliga räntan 1604-1620 för Livsdal och skattar 3 spann. Livsdals hemmanet som beskattas med 10 spann togs över (1605 av en Henning Narwarsson.

Margareta [Larsdotter] V 25 aug 1644 i Livsdal 80 år gammal, gift 1.0 med Germund Bengtsson avliden före 1604 i Lifsdal och 2.0 med Per Larsson vars vidare öden efter hustrus bortgång är okänt.

Barn i första giftet: Johan Germundsson, Olof Germundsson, Johanna Jermundsdotter, Malin Jermundsdotter, Lars Germundsson
Barn i andra giftet: Anders Persson och ett ej känt till namnet.
Dalarnas dombok A1:4 Norbergs häradsrätt den 16 februari 1594 sid 12.
* Germund i Sundbo biuder upp ett halvt hemman i Sundbo köpt av Lasse Svensson i Hagge för 3 läster. Noch av Hans Olofsson i 
   Starbo.

Kopparbergs län XXXVI A1: 5 1596 -1597. Den 6 och 7 februari 1597 Laga ting i Gamla Norbärg folio 59
* Germund Bengtsson i Lifsdal biuder upp en systerdel i Sundebo köpt av Erik Andersson på Dikenshyttan för 10 fat osmundsjärn och      
   stod fast för rätta. Skall hafva bref.

Kommentar: Efter Germund Bengtssons död ~1603 (åter)köper Lasse Svensson ett halv hemman i Sundebo.

Hela Dalarna A1:8a Laga ting i Gamla Norberg den 21 januari 1606 folio 105 (2:a uppbud 14 mars 1608 folio 344).
Lasse Svensson i Hagge biuder upp ett halft hemman i Sundebo, köpt aff alle sine syskon.

Dalarnas dombok A1:6 sid 44 Norbergs häradsrätt den 26 januari 1598.
* Kom Germund Bengtsson i Livsdal och lade ett brev i rätten lydandes huru en benämnd Nils Pson i Lifsdal (noterad i den årliga räntan 1570-1600 för samma hemman som Peder Hinzesson brukade) hade sålt sitt hemman i Lifsdal för 6 läster jänr och½ läst för börden. Tillerkändes fastebrev.
Oluff Larsson i Lifsdal tillsades fastebreff för dedt manneslag som han bevistet haffver

Laga ting i Gamla Norberg den 30 januari 1602 Sid 48
* Den syn som gick Anno 1600 den 12 oktober emellan Trättsbo och Livsdal hafver så tillgått att de gode män som på samma syn
   gingo hafva tilldelat liten skogsdel till Trättsbo. Fört så i Östergårds hörnet i Trättsbo täckten. Där den i öster når i ….. tiärnans
   bäck. Där är skillnaden emellan Lifsdals skogen. Syne man Mats Olufsson i Inglikbenning, Hinse Persson ibid, Jan i Gässe, Holsten
   i Halfvardsbenning, Lasse med flera...., samma syn med domebref.

* Kom Hans i Trättsbo och war kommen i rycktett att hafva belägrat hustru Anna i Rosendal. Då ransakades och ingen bewis därpå
   finnas kunde. Där som han till sakens fälas kunde utan nemdens sampt mennige man giorde honom fri.

* Kom Germund Bengtsson i Lifsdal (noterad i den årliga räntan för Livsdal 1558-1595) och gaf tillkänna huru hans fader hade löst 
   bördsrätten i ett Cronans hemman för 9½ daler och det beviste med salige konung Johans bref. Nu wille hans medarfvingar
   tvinga sig till samma Cronohemmena benämnd Backen och skift det sig emellan såsom annat arfegods. Då blef afsagt att Ger-
   mund samma Cronohemman behålla. Skall ändock det littet är och det med hull och häfdning wäl bruka och byggia, sampt och
   årligen utgöra all den ränta som där bör afgå och ej må det sönderskiptas som annat arfvegods.

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 21 januari 1606 Laga ting i Gamla Norbärg. Folio 46
* Hans Pedersson i Lifsdal för mökränkning med Kirstin Nilsdotter i Höinge gården

Kopparbergs län XXXVI A1: 8a och 8b 1605 -1606. Den 25 januari 1607 Laga ting i Gambla Norberg folio 53/226
* Kom Germund Bengtssons barn i Lifsdal och talte till Bengt Pedersson i Andersbenning om förenämnda Andersbenning förebä-
   rande att dess moder mor hustru Brita på Nyhyttan det ått hade och det pantsatt hade till Anders Larsson på Dicknehyttan fick så
   Anders Larsson sinom broder Oluf Larsson för samma värde, fick så Lasse mestare samma hem-man i gäll af Olof Larsson. Kom
   så Lasse Anderssons hustru på annat gifte och fick en man heta Nils Ingelson. Kom så han till samma hemman. Böd så han sam-
   ma hemman ut att säljas igen. Köpte så Olof Ionsson i Andersbenning det till sig för osmundsjärn 4 fat, af Anders Håkansson i 
   Gässe för 10 fat ½, P Jönsson i Flegian 5 ½ fat. Her Peder i …

   kom så samma hemman till Bengt Pedersson som fick Anders Håkanssons dotter till hustru. Sades så vara bördig till det dock ej
   kunde med något skäl leda sig med börd därtill utan som linien utvisar de äre rätt bördemän därtill. Därföre dömdes dessa före-
   nämnda Marit Knutsdotter, Germund och hans bröders barn samt Marit på Nyhyttan med sina syskon samt Andersbenninge till i 
   börden igen och Bengt Pedersson sitt värde igen men kan det någon veta för bevis så skola gode män om rannsakas. Livsdal
   brukas dels av Hemming Nafwarsson 1604-1615 och dels av Per Larsson 1604-1620, Germundsbarnens styvfar.
 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny