Nicolaus Pauli Brunskogius studerade i skolorna i Karlstad och i Skara för att slutligen skrivas in vid Västerås skola, där han var elev under åren 1632 och 1635. Student i Uppsala den 30 november 1635 där han den 16 september 1638 höll en oration. Komminister i Brunskog socken 1640. Orator Swethicus på prästmötet 1660, concionator på prästmötet 1662. Kyrkoherde i Brunskog socken 9 mars 1668 som han tillträdde samma år den 1 november. Han avled 1677.
Genom arv efter fadern och köp av ett par systrar (Karin avled 1662. Systrarna Dordi och Birgitta var de som sålde) förvärvade han halva Grytterud i Mangskog socken, varpå han fick fasta den 6 november 1662. Där bodde han och hans svåger Jöns Ingemarson, när de den 14 augusti 1648 infann sig i Häradsrätten och gav ”klageligen” tillkänna, ”hurusom Gud allsväldig haft behaget uti inne-varande år straffa dem båda med missväxt på deras sådd i bemälte Grytterud; i det att först kom ett gruveligt och skräckeligt hagel,som slog henne alltsammans till jorden, och sedan en ganska stor och långsam väta, förmedelst vilken hon blev alldeles borta och således de fattiga män all sin årsväxt ”kvitta” och bad nämnden och tingsallmogen, att de ville giva dem ”sitt vittnesbörd därom under häradssignete”, så att de hos höga överheten kunde söka ”lindring och förskoning, att de icke, alldeles bliva utblott-ade.” Deras ansökan beviljades.
Gift 1.0 med Birgitta Brunia, dotter till kyrkoherden i Kil, Christophorus Svenonis Brunia avliden den 12 juni 1628 och hans 2:a hustru Elisabeth Arvidsdotter avliden den 5 januari 1596.
Gift 2.0 med Margareta Svensdotter Wibelia född ~1626, död i Brunskog den 18 juni 1699, företrädaren och styvfaderns dotter i dennes första gifte. Barn – de tre äldsta troligen från faderns första gifte.
Paulus född 1642, mantalskommissarei i Västergötland
Christopher född i Brunskog 20 augusti 1643 stadssekreterare i Stockholm
Ingegerd gift med en bonde i Ragnildsrud, Brunskog socken
Anders född 1647
Brita Brunell född 1648 gift med Anders Åman
Anna (Annika) Brunell född 1650 begravd i Mangskog 26 december 1737, 87 år gammal änka efter Olof Nilsson, Paret
bodde i där oppe.
Elisabet född 1652
Sara Nilsdotter Brunell född 1653, bodde sist iGrytterud, var gift 3 gånger, sista gången i Brunskog med drängen Olof
Olofsson född i Grums. Hon bodde då i Sävelskog, Brunskog socken.
Daniel Brunell född 1655 bodde i Grytterud gift med Sigrid Killarsdotter
Maria född 1675 död i Älgå 13 mars 1720, 62 år och 11 månader gammal. Gift 2.0 med kyrkovärden Anders Larsson i
Sulvik, Älgå
Sven född 1659
Andorus född 1661
Nils född 1668
Tryckt skrift: Oratio de conscientia, Habita .. in frequenti civum academicorum concessu.... 1638. Uppsala u.å. 32 s.
Finnen Erich bebodde ett dagsverkstorp vid Finnfallståste och hade enligt boskapslängden 1628 en ko och en kviga. När sonen Matthes rymde till Norge efter ”altför nära samröre” med Böret Olofsdotter i Slorud vid mitten av 1650-talet försvinner finnbo-sättningen från Grytterud. Mellan 6-8.000 finnar beräknas ha invandrat och kring mitten av 1600-talets slut fanns c:a 12-13.000 skogsfinnar på Södra Finnskogen i Värmland. Till slut måste kronan hejda invandringen. Detta påbörjades redan på 1630-talet. Skogsfinnarna var i allmännhet under hela 1600-talet helt enspråkiga. På tinget i Fryksdal beslöts den 16 april 1646 att ”Varje finne, som inte ville lära sig svenska, gå i kyrkan, infinna sig vid tinget och gå på möten och på allt sätt vara hörsam mot överheten och lydig mot kyrkans höga vederbörande samt from och mild gentemot svenskarna, på samma sätt som landets och rikets övriga invånare, hans hem må man bränna, hemmanspapper göra ogiltiga, och han är fredlös inför varje svensk.” Jonas Svenonis Alster-mark, komminister i Brunskog socken 1743 är känd för sin avoga inställning till finnarna. Han var ”elak och svår mot dem när de talade finska.”
Svenskarna som ofta satt på gårdarna, underhöll byvägarna mellan gårdarna som finnarna ej fick använda, då de ej bi-drog till byvägarnas skötsel. Finnarna, som genom sitt svedjande behövde stora skogsområden, bosatte sig på skogen och tog upp egna skogsstigar mellan sina boplatser. Det blev två samhällen som levde vid sidan av varandra. Några konflikter mellan ursprungsinne-vånarna och de inflyttade finnlänningarna om nyttjande av skog, bete och fiske, som ofta förekom i andra socknar, tycks ej ha förelegat i Mangskog socken. Med åren fördjupades förståelse för varandra så att man till och med började finna sin partner i det ”andra”lägret. Vid slutet av 1700-talet var man nästan sammansmält-na med Mangskogingarna. Mangskog tolkas av många som ”den stora sjöns skog” eller ”skogen kring den stora sjön.”
Vår gren forsätter via Brunskogius dotter Sara Nilsdotter Brunnell född 1643. Hon var gift tre gånger. Någon gång med Erik Aimenius född 1668 avliden 1733, kyrkoherde i Wassunda. Sista gången år 1691 i Brunskog socken med Olof Olofsson född i Grums socken. De bodde i Sävelskog, Brunskog socken.
Paret fick 3 barn:
Per Olofsson döpt 1691 i Brunskog socken. Gift den 7 juni 1719 med pigan Anna Andersdotter i Löfnäs som avled den 14 mars
1757, Per avled den 29 augusti 1768, 77 år gammal.
Maria Olofsdotter döpt den 7 januari 1694 gift 9 juni 1721 med klockaren Per Andersson född 8 mars 1691 i Löfnäs.
Olof Olofsson döpt den 20 januari 1695 i Sävelskog, Brunskog socken. Gift den 6 maj 1723 med pigan Maria Mattsdotter från Stora
Salängen. Han avled den 18 juli 1766, 71 år gammal.